Oväntade möten är värdefulla

Jag vet inte om det är bara jag som tycker så.
Eller rättare sagt, jo självklart vet jag att det inte bara är jag.
Jag är inte unik om att uppskatta oväntade möten, men jag tycker verkligen om det.
Det är något speciellt med det där helt oförutsägbara.
Det där som man inte hade en susning om när man steg upp ur sängen.
Det är liksom en enorm skillnad på möten och möten.
Visst, jag uppskattar möten som jag får på min arbetsplats, via mina vänner,
och framför allt min familj.
Men det är möten som jag kan förutsäga att jag kommer att tycka om.
Det är möten som jag vet kommer att ge mig något gott eller i värsta fall något mindre bra.
Men det är inte dom mötena som jag vill hylla i mitt liv nu.
Det är dom där andra.
När du möter någon i vardagen.
Kanske på väg hem som jag själv idag när jag fick sällskap av en utländsk kille nästan
hela vägen hem.
Hur avslappnat, trevligt och otroligt oväntat det är med såna möten om man bara låter
dom ske.
Det krävs så lite av den ena parten för att bjuda in den andra.
Man öppnar en liten dörr lite grann på glänt och frågar om något och plötsligt
så sitter man där i en helt oväntad konversation.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att göra denna man sällskap på min buss igen.
Jag vet inte ens om jag kommer att träffa honom igen, men jag tror ärligt talat inte att
det spelar någon roll.
Jag gör inte det för när vi skiljdes åt så var det nästan som om att vi skiljdes åt som nyvunna vänner.
Vi hade inga titlar som vi gömde oss bakom.
Den ena var inte finare än den andra.
Vi satt bara och pratade, skrattade lite, lyssnade på varandra och hörde vad den andre sa.
Vi hade helt enkelt en riktigt bra stund.
Såna möten tycker jag om.
Jag tror att han skiljdes från mig lika glad i sinnet som jag själv kände mig.
Vi tog tjugo minuter av varandras liv och förgyllde det lite.
Han berättade säkert om vårt möte för sin fru när han kom hem och jag gjorde likaså.
För är det inte det som livet handlar om i mångt och mycket.
Att vi väljer att se varandra och låta oss själva finnas till just där, just då.
Att vi inte bara sitter stilla, stirrande rakt fram rädda för att den där personen som satte sig
bredvid ska sitta lite för tätt, lukta lite för mycket eller något annat litet ynkligt fel
som vi väljer att hitta.
Är det inte viktigare att vi ser likheterna i varandra och uppskattar olikheterna.
Att vi kanske till och med bryr oss.
Oväntade möten är oerhört värdefulla för mig.
Dom gör att jag växer lite mer som människa.