Att bli äldre

Naturligtvis så hänger det ihop med att jag snart ska fylla 50.
Det där med tankar som rör ålder.
Dels så finns dom där tunga tankarna om till exempel det som aldrig kan undvika i längden.
Tankarna om döden.
Nu känner jag inte det som att jag är nära döden utan istället mitt livet.
Och på dom allra flesta sätt så är mitt liv helt underbart fantastiskt.
Men samtidigt så finns det så många saker som oroar mig och min själ.
Min oro över att det ska hända andra i min närhet något och min oro över
att det faktiskt vilken sekund som helst kan hända även mig något.
Jag är inte osårbar på något sätt.
Jag är inte oövervinnerlig.
Jag kan inte finnas där på alla ställen för alla på alla sätt som jag vill.
Jag har så otroligt många begränsningar.
Jag har dom begränsningar precis likt som alla andra människor.
Jag är unik men samtidigt inte alls unik.
För jag är dock bara en människa med två armar, två ben, ett huvud osv.
Jag är inte annorlunda på så sätt om man jämför med någon annan.
Det är sen när det kommer till mina personliga egenskaper som jag kanske skiljer mig
en smula ifrån alla andra.
Jag vet att jag är speciell och att det är på både gott och ont.
Men jag vet inte vad det är jag är tänkt att uträtta.
För hur det än kommer sig så tror jag faktiskt att vi alla har något speciellt i oss
som vi bör förvalta på ett så bra sätt som möjligt.
Som Zlatan och Messi med sin fotboll.
Som Andrea Bocelli med sin fantastiska röst.
Eller som en fotograf som kan trollbinda andra med sina fantastiska bilder.
Mina egenskaper är inte lika tydliga som deras, men dom finns där,
och på något sätt så verkar dom uppskattas.
Jag kan faktiskt inte själv peka på vad det är som gör att det är så, men jag uppskattar att det är så.
Jag tror att i takt med att jag har blivit allt äldre så har jag samtidigt tagit med mig
det jag upplevt i livet och gjort något av det.
Jag är idag en mycket självsäkrare men fortfarande tillbakadragen person.
En som tycker om att iaktta först och sen dela med sig av sin åsikt.
Jag är inte rädd för att bli äldre.
Jag är rädd för att inte få bli äldre.
Inte på det sättet att jag går och tänker på det men ändå finns det där inom mig.
Det liksom maler sakta men säkert.
En sak är i varje fall säker och det är att jag älskar att leva i nuet, inte i det förgångna eller i framtiden.
Jag vill leva här och nu och jag gör det på ett så bra sätt som jag kan.
För om jag inte gör det så kan jag inte heller försöka stötta andra i att göra detsamma.
Jag finns bara i en förpackning och den får världen hålla tillgodo med vare sig den vill eller inte.
Jag tänker inte ändra mig till något annat, för då är inte det jag längre.
Att bli äldre är inte alltid lätt men förutan att det gör lite mer ont i vissa leder och att
man inte kan göra den där rusningen efter en boll på samma sätt längre, så tycker jag om att åldras.
Jag hoppas att jag får fortsätta att åldras med alla mina sinnen i behåll.
Och jag hoppas att jag bara är halvvägs i mitt liv.