Vikten av att lyssna kan aldrig påtalas för mycket

Lyssnar du ofta när någon pratar med dig.
Eller är det så att du inte lyssnar alls.
Ja, hur är det egentligen med dig.
Vilken typ av lyssnare är du.
Vissa dom kan stå där och lyssna, kanske ge något sporadiskt svar bara för
att sen släppa det helt och gå vidare med något helt annat.
Det är det till exempel alltid när någon pratar från hjärtat.
När någon verkligen blottar sig och delar med sig av sitt inre.
Har du tänkt på hur viktigt det kan vara att du är den där lyssnaren.
Att personen som berättar något för dig faktiskt mår bra av att få berätta,
att få ventilera sig av sitt inre.
Vikten av att lyssna kan aldrig påtalas för mycket.
För hur skulle du själv känna det om du inte kände att du kunde eller fick
berätta något som faktiskt vill tränga sig ut.
Jag själv skulle må väldigt dåligt av att inte få säga vad jag tycker och tänker.
Även i detta ämne så handlar det som så många gånger förr om respekt.
Respekten för individen.
Känslan av den ömsesidiga respekten.
Den man alltid vill ska finnas där men som inte alltid gör det.
Jag är egentligen inte alls någon speciell person, inte märkvärdig alls.
Jag är inte den där som lyser som den klaraste stjärnan på himlen.
Jag är inte ens särskilt bra på väldigt många saker.
Men vet du vad, jag bryr mig inte märkbart om det.
Visst skulle jag väl kanske vilja förbättre en del saker hos mig men jag skulle
inte vilja det om det skulle innebära att min egen personlighet skulle ta skada.
Jag är ju jag och just för den personens skull så vill jag fortsätta att vara jag.
Jag tycker som sagt om att lyssna och när jag har lyssnat klart och tänkt igenom
det jag då just hört kanske komma med en åsikt, en reflektion.
Jag tycker ju som jag tycker och det jag sen säger det kommer inifrån mig.
Vi måste lära oss att lyssna bättre på varandra.
Lyssna och ta hänsyn till det vi hör.
Inte bara hetsa upp oss och bli förbannade bara för att någon tycker annorlunda.
Så länge vi inte går och skadar varandra på grund av oliktänkande så tycker
i varje fall jag att det är ok att tycka och tänka annorlunda.
Så länge vi vågar respektera varandra trots att vi ser olika ut, beter oss olika,
är olika i våra värderingar.
Då tror jag faktiskt att vi alla har en chans.
Men vi måste öppna våra ögon och inte se alla oliktänkande som fiender.
Prova att se andra oliktänkande som vänner du inte umgås med men som du
ändå kan leva med i din närhet.