Gruppbeteende, på gott och ont

Jag är inte den som tycker om just det där med gruppbeteende.
Att falla in bakom ett följe och följa uppsatta linjer.
Att inte kunna stå för mina egna åsikter.
Att inte våga ha egna åsikter.
Att fegt gömma mig bakom någon eller något och sen skylla på omständigheterna.
Det finns så många typer av kollektivt gruppbeteende i dagens samhälle och det
är väldigt tydligt hur obekväma vi kan vara i olika typer av situationer.
Jag kommer till exempel aldrig att bli troende.
Varför kanske just du ställer dig frågan.
Hur kan jag vara så säker på det.
Kanske tror eller tycker du att om jag får en upplevelse som är så stark i mitt liv att
jag kanske ändrar mig så kan jag bara säga, nej det kommer aldrig att ske ändå.
Jag ser nämligen inte någon religion som något jag tror på i den meningen
som dom som är troende gör.
Det betyder inte att jag inte kan respektera dom människorna som väljer att göra det.
Det är lika självklart för mig att ha samma respekt för dom som jag har för andra icke
troende människor.
Där har det bara att göra med att vi alla respekterar varandra, oavsett religion, etnicitet,
läggning eller andra omständigheter.
Jag vägrar bara att falla in bakom alla andra bara för att jag inte vågar annat.
Däremot kan jag tycka att ibland är det bra med ett kollektivt beteende.
Det är bra när vi till exempel rör oss på en arbetsplats.
Hur viktigt är det inte att vi där strävar mot samma mål.
Det är viktigt när vi går i skolan.
Viljan att lära oss saker bör ju vara något vi alla faktiskt brinner för där.
Men sen har vi den där mobben som vi möter varje dag.
När en hårt tänkande person lyckas påverka någon annan och sen ytterligare någon
för att sen helt plötsligt skapat en liten flock, en grupp.
Det är då jag blir orolig.
När detta i sin spiral sen leder till bland annat främlingsfientlighet, hat mot homosexuella
och annat sjukt beteende ja då kan jag inte annat än kräkas på situationerna som uppstår.
Gruppbeteende är som sagt inte alltid rätt utan det gäller att kunna tänka själv.
Jag går min egen väg, lite anpassad under vissa omständigheter men ändå min egen väg.
En väg som faktiskt jag väljer.
Ingen kan styra in mig på ett spår som jag inte tycker om.
Ingen kan få mig att känna mig obekväm bara för att jag gör det jag tror på.
Ingen kan få mig att vara någon annan än jag.
Så enkelt är det för mig
Hur är det för dig.
Vågar du säga ifrån.
Vågar du säga och göra det du tycker utan att ständigt söka medhåll från någon annan.
Vågar du det, eller.......................