Jag är inte rädd för att bli gammal. Jag är rädd för att inte få bli gammal.

Det finns inga belägg för min oro, men dom finns där.
Ångesten som kan komma krypande precis när som helst.
Ångesten som gör att jag gråter i mitt hjärta, i min själ, i mitt inre.
Jag älskar mitt liv och allt det innehåller så oerhört oförfalskat mycket.
Jag älskar det så mycket att jag samtidigt går med en konstant rädsla över
att gå miste om allt.
Jag är inte osårbar.
Jag är inte odödlig.
Jag precis som alla andra kan drabbas av olyckor eller sjukdomar som kan ta
allt ifrån mig, allt, precis allt.
Jag vet att jag inte ska gå och tänka på dom djupa, tunga tankarna.
Jag vet det och det är inte så att dom alltid finns där.
Jag är ju en så kallad väldigt positiv människa och det är kanske just det som
gör det hela så otroligt mycket starkare.
Jag ser livet som jag lever i.
Jag ser människorna som jag har runt mig.
Jag ser allt och jag älskar det så otroligt mycket.
Jag älskar min familj över allt annat men även mina vänner, mina arbetskamrater
och andra människor jag kommer i kontakt med betyder väldigt mycket för mig.
För utan alla er så vore inte jag heller något.
Jag vore bara en individ, helt utan något annat.
Jag vore en individ precis som vilken annan som helst.
Men jag är inte vem som helst, jag är jag och utan att vara alltför självgod
så tycker jag att jag har väldigt mycket att tillföra.
Och just det, just den där känslan att jag faktiskt har något att ge.
Det är den som gör att jag är rädd för att inte få bli gammal.
Att jag inte kommer komma till den nivån i mitt liv där jag känner att jag faktiskt
fått ge något tillbaka.
Att jag kanske rentutav har betytt något.
Jag är inte rädd för att bli gammal.
Jag såg min pappa åldras och han gjorde det på ett så fantastiskt sätt och gav oss
alla i hans omgivning så otroligt mycket i arv att förvalta och föra vidare till
framtida generationer.
Han visade verkligen hur man lever livet hela vägen in i mål.
Jag kan bara hoppas att jag får göra det samma.
Att verkligen få leva hela mitt liv.
Jag gör det men jag vet inte om jag kommer att få det.
Det, får framtiden utvisa.
Tills dess så vill jag bara säga till Er alla att jag älskar er verkligen.
Jag älskar Er om än på olika sätt eftersom i min värld så kan man inte älska någon
på exakt samma sätt.
Och jag hoppas innerligt att vi får många, många år att njuta av tillsammans.
LOVE