Att trivas i sig själv

Jag kan absolut inte säga nog många gånger hur viktigt det är att man trivs med att
vara den man är.
Det kanske inte alltid är det lättaste att ta sig dit men det är av absolut största betydelse.
För jag tror att om man inte just trivs med sig själv så kan man heller inte dela med
sig till andra av det man har inom sig på ett riktigt bra sätt.
Men hur ska man då ta sig dit.
Dit till den där lilla plätten i livet som man trivs lite extra på.
Dit till den där lilla plätten som man själv förvaltar över.
Den som man också kallar för sitt liv.
Jag har så otroligt många gånger tidigare och jag kommer sannolikt även framgent
att träffa andra som inte är där.
Dom som inte trivs i sina liv.
Dom som inte riktigt accepterat vem dom själva är.
Dom som inte sätter värde på varken sig själva eller sin omgivning.
Jag, trivs med mig själv som människa.
Jag, tycker till och med om mig själv som den människa jag är.
Jag gör det för jag ser ett stort medmänskligt värde i mitt eget handlande.
Jag gör det för att jag tror på dom ord jag yppar.
Sen kan jag inte alltid säga att allt jag gör är varken rätt eller ens bra men jag gör
det alltid i ett ärligt syfte.
Jag gör det som jag faktiskt kan, vill och tror på.
Det är till och med så att jag kan säga, ¨utan att för den sakens skull skämmas¨
att jag emellanåt är stolt över den jag är.
Jag hoppas innerligt att även du kan känna det om det du gör och i den personen som du vill vara.
Kanske är det så att jag bara haft tur som har hamnat i den sitsen som jag lever i idag.
Kanske är det just det som gör att jag känner mig så otroligt säker på vem jag själv är.
Att jag inte tvekar i vad jag tycker eller tänker.
Jag trivs i mig själv för att jag känner kärlek i mitt hjärta, en kärlek som handlar både
om att få ge och att få tillåta sig själv att ta emot.
Jag trivs i mig själv och det hoppas jag som sagt verkligen att även du gör.
Om inte, så fråga dig själv varför.
För tänk på att det är bara du som kan svaret på den frågan.
Bara du, ingen annan.