Till alla er med tillitsproblem!

Hur är det med alla ni som har problem med tillit till andra.
Ni som alltid måste kolla en extra gång vad den andra har gjort.
Ni som ständigt ifrågasätter vad som blev gjort.
Ni som helt enkelt inte kan låta bli att fråga en eller två gånger för mycket.
Vad har ni för problem egentligen.
För det handlar inte om att ni inte vill tro att andra kan göra saker på ditt sätt.
Handlar det inte snarare om att ni ständigt dömer andra efter era egna misstag.
Att ni inte tillåter andra göra sina.
Att dina erfarenheter av hur du själv lyckats eller misslyckats med saker och
ting ska inte färga av ditt dömande av andra.
Väljer du att göra det så slutar det bara just med att du sitter där med ditt
konstanta tillitsproblem..
Hur ska du nu kunna komma tillrätta med en så komplex situation som det
faktiskt handlar om i ditt liv.
Jag önskar att det fanns ett entydigt svar på den frågan men det är det ju
långt ifrån som du förstår.
Det hela kommer an från situation till situation.
Vad du emellertid kan göra som ett stort första steg är att backa en bit
ifrån dig själv och ifrågasätta dig själv varför du gör som du gör.
Du kanske inte ens ser dig själv som en som har svårt med tillit.
Men det kanske bara handlar om att du aldrig tittat på dig själv på det viset.
Att känna tillit grundar sig i mångt och mycket i din egen barndom.
Hur trygg var din barndom, vad upplevde du i din familj, med dina
kompisar och så vidare.
Fick du chansen att göra något själv utan att någon skulle hjälpa till på slutet
eller kanske till och med hela vägen från början.
Fick du menande kommentarer efter att du gjort det du själv tyckte var bra,
kommentarer som sen hängde med dig nästa gång du skulle försöka igen.
Brydde sig någon ens om när du gjorde något.
Om du nu är en vuxen människa med egna barn, hur låter du dom utvecklas.
Gör du det genom att skänka din egen oro eller ger du dom tillit.
Det där med att låta andra utvecklas är något som är personligt.
Vissa lär sig saker per omgående emedan andra behöver jobba lite mer
med att få saker och ting funka.
Det är dock inte upp till dig att döma andra som inte förstår saker på samma
sätt som du själv gör, där är ofta problemet snarare du själv som inte ger
dessa personer utrymme nog att utvecklas i deras egen takt.
Tillit är för mig något man i längden förtjänar inte något man någonsin
kan kräva av någon, lite grann som respekt.
Det är en del av vår personliga hållning till varandra och den måste hållas flexibel.
För det är när den stelnar som vi genast stänger in oss själva i ett hörn,
ett hörn som vi inte riktigt hittar ut ifrån.
Våga tro på andra utan några om eller men.
Du behöver inte vara blåögd eller känna dig dum.
Det är viktigt att man kan släppa greppet som saker och ting.
Hur ska vi annars kunna leva med varandra utan konstant kontrollbehov.