Det är ett så vanligt uttryck när man hör konversationer, det var minsann bättre förr!
Men var det verkligen det.
Är du riktigt med på noterna när det gäller den bedömningen.
Är det inte snarare så att många gånger så kommer du helt enkelt bara ihåg
godbitarna från förr, dom där små sakerna som faktiskt var riktigt bra.
Jag vill inte säga att inget var bra förr för det fanns säkert massor som var
precis så där bra som du vill komma ihåg.
Men var det verkligen så bra rent generellt, rent statistiskt.
Ja det kan nog bara var och en svara på i bästa fall.
Vi har ju en förmåga att glömma jobbiga saker, tråkiga saker, saker som gjort
ont på riktigt i oss.
Vi väljer ju att reagera på det sättet eftersom det gör vardagen lite lättare för oss.
Sen när vi ska fiska upp något från förr ja då förskönar vi det gärna så pass mycket
att det passar in i dagens vardag.
Kanske skäms vi för det som en gång skedde så pass mycket att vi inte vill plocka fram
det i dagens dagsljus.
Kanske tillhör du ett av dom där barnen som blivit mobbad eller till och med förgripen
på i ditt hem av någon nära, gör du det så kan jag mer än väl förstå att du inte vill
gräva upp det som en gång skedde och riva upp dina gamla sår.
Men kanske är det just det som du borde göra om så är fallet.
För ett mobboffer, eller någon som blivit just sexuellt utnyttjad är ofta en person
som sen går och bär på en enorm börda inom sig.
En som säger att det kanske var ens eget fel att det skedde, att inget blir bättre av
att berätta.
Men jo det är det tänker jag.
Du ska inte gå där och må dåligt bara för att andra behandlat dig som skit.
Det var inte bättre förr i detta avlånga land i vad det gäller våld i hemmet av
olika slag, tvärtom vill jag säga.
Det sker fortfarande men idag skyller vi på andra omständigheter.
Allt var inte bättre förr, det var bara lite annorlunda.
Vi blir bara blinda av vår egen vardag och gömmer oss bakom ursäkter.
Hur vore det om vi istället valde att se det som händer och sker.
Ni som har barn som vandaliserar till exempel, tror ni någonsin att ert barn
kan vara ett sådant barn.
Ni som ständigt fäller kränkande kommentarer, tror ni aldrig att dom gör ont.
Vi är alla människor här och nu, varför inte se oss som det och inget annat.
Vi ska inte snegla snett på vad andra har.
Vissa har fått det genom ren tur, andra har slitit sig till det och några har ljugit sig fram.
En del har haft alla möjligheter att lyckas samtidigt som andra haft allt emot sig.
Men så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
Alla kan inte ha samma lika i allt, det är det som gör oss människor så speciella.
Men vi kan ge varandra samma chans att få försöka.
Det var verkligen inte bättre förr.
Det var annorlunda, men på många sätt inte bättre, inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar