Vanlig avundsjuka förtär

Det finns något beklämmande med avundsjuka människor.
Dom vill liksom inte riktigt unna andra det där lilla extra.
Det finns alltid något som inte är hundra procent bra med att just dessa personer lyckas.
Det är helt enkelt så mycket bättre när dom är lite eländiga.
När det finns små skavanker.
Har den där lyckosamma personen gjort sig illa eller förlorat något, ja då kan man minsann med ett glatt men snett leende konstatera att det minsann var vad vederbörande förtjänade.
Då undrar jag, baserat på vad.
Är det grundat på att den här missunnsamma personens egna dåliga erfarenheter, dennes dåliga självförtroende eller bara på dennes egna jävla oföretagsamhet.
Det finns många olika grunder till avundsjuka och jag kräks mer eller mindre på dom allra flesta.
För varför i helvete ska jag gå och önska något illa till någon som faktiskt lyckas med något.
Och hur sjuk i huvudet är jag när jag glatt kan narra någon om och om igen för att den personen gjort bort sig.
Jag kan gott förstå att man kan småle lite i mjugg när någon som ständigt är på andra så fort dom misslyckats eller åtminstone lyckats mindre bra.
Känslan av att förr eller senare så får man tillbaka skiten man slänger på andra på ett eller annat sätt.
Men det kallar jag inte avundsjuka, det kallar jag bara rättvisa.
Om du nu är för slö eller kanske inte helt enkelt har förutsättningarna för att det ska kunna bli så bra som andra kan göra det så ska du väl inte gå där och försöka kasta grus i maskineriet bara för att du känner dig så erbarmligt underlägsen.
Svälj förtreten istället och acceptera situationen som sådan.
Det är inte fel att andra kan göra saker på ett annorlunda sätt än du och dessutom med ett i slutändan betydligt bättre resultat.
Försök se något positivt i det hela och dra nytta av den nya situationen även om du själv inte lagt grunden till den.
Det är nämligen inte fel att uppskatta det andra gör trots att du kanske inte älskar vederbörande.
Den här helt vanliga avundsjukan som du kan gå och dra på förtär bara.
Den gör att du inte mår bra eftersom du stannar upp vid dina egna negativa tankar.
Lyft dig själv i kragen istället och gå vidare utan några syrliga kommentarer, några menande blickar eller med ett kroppsspråk som bara skriker ut ditt allmänna missnöje över situationen.
Genom ditt beteende så odlar du bara skit och skit vill vi ju inte spara, det vill vi spola bort så vi slipper se det något mer.
Lämna det helt enkelt bakom dig och gå vidare.
Dra inte upp det igen så fort du snuddar vid en liknande situation utan se varje ögonblick som nytt och ge både dig själv och andra chansen att faktiskt lyckas med något.
Kanske är det för mycket begärt att du ständigt ska glädjas åt andras lycka.
Men gå inte så snett så att du ständigt njuter av andras misslyckande.
Du kan om du vill, frågan är som vanligt, vad vill du.