Alla har vi våra hjältar

Jag har svårt att tänka mig att se i varje fall någon i min bekantskapskrets som inte har en hjälte eller flera i sin omnejd.
Hjältar kommer och går, vissa kanske består.
Många gånger så tror jag inte ens att du själv tänker på hur stor roll din eller dina hjältar spelar eller spelat för dig i ditt liv.
Jag skulle till och med bli förvånad om det var så att du inte var hjälte för någon, för det troliga är att precis så är det.
En av dom allra vanligaste hjältarna i våra liv, med all rätt, är våra föräldrar.
Tänk efter vad dom gör, vad dom har gjort för dig i ditt liv.
Se det med lite perspektiv, begrunda och ge dom den plats som dom förtjänar.
Kanske är dina föräldrar väldigt standardiserade eller kanske dom är riktiga superhjältar.
Kanske har dom försökt alldeles för mycket genom åren bara för att dom vill känna sig behövda.
Eller kanske dom har låtit dig flyga ut ur boet precis när du var redo.
Föräldrar är verkligen våra vardagshjältar i mångt och mycket, inte minst i mitt eget fall.
När jag ser tillbaka på tiden som passerat i mitt liv och skärskådar vad som egentligen hände så kan jag bara med förundran se hur galet mycket dom gjorde med dom små medlen som dom besatt.
Det där med att koka soppa på en spik är verkligen en metafor som skulle kunna passa in i otroligt många sammanhang där dom själva var centrumgestalterna trots att dom aldrig sökte rampljuset.
Jag har en enorm, inte överdriven, men enorm respekt för allt vad mina föräldrar gav mig under min uppväxt, ja faktiskt ända tills då min pappa gick bort.
Ordet hjälte räcker liksom inte riktigt till men det blir det ordet som jag förmedlar idag.
För en hjälte är inte bara någon som hoppar i vattnet och drar upp någon som håller på att drunkna.
En hjälte är den där personen som gång på gång osjälviskt gör saker för andra utan att stanna till och sen kräva in någon form av betalning.
Den personen gör det hela för att den verkligen vill, inte för att den måste.
Det kommer inifrån hjärtat, ifrån själen och handlingen sker intuitivt inte enligt någon plan.
Det finns en godhet i hjältar som jag verkligen älskar för viljan hos dessa är så gigantiskt stor, viljan att försöka om och om igen om det så behövs.
Det finns så många olika hjältar i mitt liv och jag är otroligt stolt över att jag ser dom alla.
Det är personer som jag av respekt aldrig någonsin kommer att ta för givet.
Jag kommer aldrig att kräva medvetet eller undermedvetet att någon av dom ska lösa mina problem som jag har skapat bara för att dom finns där.
Nej, våra hjältar ska man behandla med respekt, inte som en slit och släng pryl som bara för att den finns där så ska den utnyttjas.
En hjälte ska bara behöva träda in när det verkligen behövs, när inget annat kan lösa situationen.
Visst händer det att jag ibland känner mig som en hjälte och jag måste erkänna att då växer jag nog flera decimeter, men det är samtidigt inget jag strävar efter.
Men det är det här med att kliva in i situationer och faktiskt kunna göra skillnad.
Det är en fantastisk upplevelse som jag önskar att alla fick uppleva.
Jag behöver sen inte visa upp mitt dåd likt en jägare med sitt byte, det är verkligen inte det viktiga.
Känslan inom mig som väcks, det är den som ger mig tillfredsställelse, att se någon må bra efter att jag bidragit med något, det är den som ger mig min energi, min kraft.
Försök att göra något riktigt osjälviskt idag och se vad det leder till.
Se om du kan vara den där lilla hjälten, den som bidrar med någonting.
Det behöver inte kosta dig ett öre, inte ens en ansträngning.
Det enda som behövs är att du är dig själv och ingen annan.
Det enda som behövs är att du finns där, att du inte backar undan.