Att räcka till !

Jag vet många idag som är så stressade i olika situationer, och då menar jag verkligen riktigt olika situationer.
Det kan vara allt från att känna stress över att tiden till något är alldeles för knapp i förhållande till vad du tänkt hinna med innan den är slut vilket egentligen är ganska absurt.
Någonstans så har du ju ändå gjort en planering till vad det är du vill ha gjort och hur mycket tid du har på dig.
Om du nu har gjort en felberäkning så svälj det faktumet och gå vidare med lärdomen om att du nästa gång låter tidsmarginalen bli så pass stor att du hinner med det du tänkt.
Det är inte världens undergång om din plan inte håller, det är ju bara en felberäkning.
Visst vill man hålla en sak om man lovat något till någon men en ursäkt brukar oftast accepteras om man sen inte sätter det i system.
En annan situation många hamnar i idag är att man inte känner att man räcker till för sin familj och helt enkelt inte kan tillgodose dom kraven som är ställda i det tysta.
Men är det verkligen så illa att vi bara på grund av förändrade livssituationer i familjekonstellationer går omkring och tror att vi inte räcker till för våra nära och kära.
Självklart är det inte så, det är verkligen bara en inbillning om vi själva inte sätter oss i en situation där vi låter andra saker ta allt för stor del av vår vardag så att vi helt enkelt inte hinner med vår egen hemmafront.
Men vem normalt funtad väljer bort sin familj till förmån för att förverkliga sig själv genom olika sysslor, genom att ständigt hänga med sina gamla polare eller helt enkelt är för slö för att vilja engagera sig i det man har där hemma.
Inte många vill jag hävda även om dom tyvärr finns.
Om man nu tillhör den normala, den vanliga kategorin av människor.
Den som kanske skaffar en partner, en familj eller något där på hemmaplan som betyder något.
Den räcker alltid till där hemma för ingen där kräver mer än det du ger.
Du ska inte gå omkring och tro att du inte kommer räcka till när du skaffar dig ett barn, två eller tre.
Du ger inte mindre av dig själv till någon av dom inblandade.
Kärleken som du ger, den är blind och känner sig istället fram och njuter av att få breda ut sig i en större omfattning än tidigare.
Den tänker inte att om du har ett barn så får det hundra procent, om det är två femtio, tre trettiotre.
Det är bara siffror som du hittar på i ren panik för att du går och tror att du inte räcker till.
Om du ständigt finns där för dina nära och kära så kommer du aldrig bli granskad.
Det är först när du själv börjar mäta, när du sätter ett värde på situationer  som du krånglar till allt helt i onödan.
Ingen begär, ingen får begära att du ska lösa alla problem åt dom.
Det är ditt eget liv som är det viktigaste i just ditt liv.
Om du lever i harmoni med dig själv så kan du ge så otroligt mycket mer för då sätter du inte upp några onödiga barriärer, inga onödiga hinder.
Man hör ganska ofta om personer som hinner med så fantastiskt mycket och som får så mycket gjort.
Den personen skulle kunna vara du.
Den enda motståndaren till att så blir fallet är du själv.
Skyll inte på vad någon annan gör eller vad någon annan säger.
Du lever ditt liv och på många sätt så har du samma möjligheter som alla andra.
Om du vill, om du verkligen vill.
Ja, då kan du räcka till.
Frågan är om du vill.