Visst är det väl tråkigt med människor som ständigt ska påpeka saker och ting.
Dom där som är så otroligt kloka i efterhand.
Dom där som alltid påpekar saker som dom själva har gjort och gärna inflikar vad dom tycker att andra ska göra.
Jag tycker att det är en pisstråkig inställning som dessa personer besitter.
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur dom egentligen mår där inne.
För inte är väl det viktiga i livet att man ständigt ska få bekräftelser till höger och vänster.
Att man ska ha saker i retur varje gång man gör något.
För mig är det viktigare vad som händer under ytan.
För mig är det viktigt att man är ärlig när man ger av sig själv.
För om man inte är ärlig, och då menar jag hundra procent ärlig i det man gör så tycker jag att man aldrig kan få en riktig behållning av det man gjort.
Om man ska ge av sig själv så ska man göra det i ett avskalat format, utan några om eller kanske.
Om jag inte är ärlig i mitt uppsåt, i det jag tänker företa mig så kan jag heller inte känna någon som helst behållning av resultatet oavsett vad det kommer att ge mig.
Då känner jag istället att jag stjäl något både från mig själv men också från situationen.
Man ska vara noga med att hålla sig till sin egen lilla värld men samtidigt vara öppen emot resten.
Och det är där jag känner en stor, en oerhört stor tilltro till mig själv och mitt eget handlande.
Jag gör det eftersom min grundfilosofi i livet handlar om att försöka att göra det man vill utan att skada andra.
Att man snarare ska se lite längre än sin egen nästipp och se vad man kan göra för andra.
Inte att man ska anstränga sig så att det nästan blir löjligt bara för att andra ska bli hjälpta.
Dom allra flesta som tycker att dom behöver hjälp klarar faktiskt av att lösa sina problem själva men har ofta en benägenhet av att vara slöa.
Dom tycker oftare att andra kan lösa deras situationer som dom själva har satt sig i.
Där kan jag inte hålla med, inte alls.
Andra kan inte hela tiden gå och släcka deras små bränder, låt det istället brinna ordentligt så kanske dom lär sig ta sitt ansvar nästa gång istället.
Om man ska ge av sig själv så måste man vara ärlig, det går inte att köra någon lightversion på det.
Gör man det så kommer man förr eller senare tappa tilltron på sig själv och när man väl gjort det, ja då har man samtidigt tappat det man kallar för självrespekt.
Med ärlighet kommer man längst, så låter mitt motto.
Många tycker säkert att det låter banalt men det skiter jag högaktningsfullt i.
För varför ska jag säga eller göra insmickrande saker bara för att andra vill se eller höra just det.
Varför ska jag göra det om jag ändå inte menar det i mitt hjärta.
För mig handlar det om tillit.
Man får det man förtjänar och i min lilla värld så får man tillit och respekt för att man förtjänar det.
Jag vet att jag har skrivit runt detta ämne förut och jag kommer säkert komma tillbaka till det igen men det gör jag bara för att jag tycker att det är så grundläggande, så viktigt.
Man måste vara ärlig om man ska ge av sig själv.
Så enkelt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar