Jag såg en krum gammal tant !

Har du någonsin stannat till och funderat över vem den där personen är på riktigt, den som just passerade dig, den som du står bredvid på busshållplatsen eller den som du kanske bara ser på långt avstånd.
Jag kan i varje fall göra det.
Stanna upp och undra vem den där människan är.
Undra över hur hennes eller hans liv har sett ut.
Hur hade den där lilla krumma tanten det när hon växte upp.
Vilka historier kan inte hon berätta om det förflutna eller är hon lika vilsen i sig själv som min egen mamma.
Vad finns det kvar för liv i den människan och hur mycket liv finns det kvar.
Jag såg nyss en krum gammal tant som gick emellan husen och jag kan inte annat än känna en beundran för henne.
Om jag skulle gissa så var hon någonstans emellan 85 och 90 år, med en kropp kraftigt märkt av livet som passerat.
Hon är för mig precis lika mycket värd som en högpresterande ingenjör, en chef i en hög position eller ett barn som börjar skolan.
Hon har ju ett liv värt precis lika mycket som ditt och mitt.
Varken du eller jag har rätt att värdera henne annorlunda.
Men vem är hon då.
Är hon en före detta hårt arbetande kvinna som bara fått slita i sitt eget hem.
Är hon en kvinna som gått en trogen bana inom sjukvården.
Är hon en kvinna som varit flygvärdinna eller har hon kanske drivit ett lantbruk.
Kanske är hon en före detta affärskvinna som varit nydanande inom sin genre.
Hur var hon när hon var liten, vilka möjligheter fick hon att utvecklas till det hon kanske drömde om.
Har hon uppfyllt samhällets normer och gjort sig förtjänt av den pension och ålderdom hon nu kanske utnyttjar.
Har hon barn, barnbarn, barnbarnsbarn eller lever hon ensam sedan 50 år tillbaka.
Visst är det väl konstigt att vi egentligen vet så otroligt lite om varandra trots att vi rör oss bara några meter ifrån varandra dagligen.
Jag har ingen aning om denna krumma dam som jag känner en beundran för.
En beundran som grundar sig på att hon tagit sig upp i en respektfull ålder men fortfarande är ute och går för egen maskin i det fria.
Jag tycker att det är underbart att se alla människor som vi ständigt omger oss med.
Visst finns det dom som man skulle vilja ge en lavett för deras nästan oförskämda beteende men det är ändå bara en bråkdel.
Dom allra flesta rör sig i sina fåror, dom tar sig från a till b och försöker att göra det dom själva vill.
Vi sätter ju allt som oftast upp en hel del mål i våra liv.
Det viktiga är inte att vi uppfyller saker till punkt och pricka men att vi strävar efter att leva i våra liv.
Jag beundrar denna lilla krumma tant som fortfarande puttrar på i sin egen takt.
Hon gör det lika strävsamt som barnet som försöker lära sig att gå och skapa en egen profil, ett eget liv.