Egoism, en dödlig sjukdom

Jag vet inte hur många som håller med mig när jag säger det jag gör idag.
Egoister är ett släkte som jag mer eller mindre föraktar.
Om det inte vore för den utspridda egoismen som idag härbärgerar i vår värld så skulle vi kunna göra den mycket bättre, mycket mer människovänlig.
Allt ska inte handla om att förverkliga sig själv till vilket pris som helst.
Allt handlar inte om jag måste vara den person som ständigt tar störst rum i mitt liv.
Vi lever faktiskt på en planet där vi bör leva lite mer för varandra och lite mindre emot varandra.
Jag vet inte varför vissa falanger ständigt jobbar för att bygga motsättningar.
Varför vissa bara vill peka på enstaka individer och se dom som representanter för hela deras bakgrund.
Tänk på att varje människa faktiskt bara i grunden representerar sig själv och kanske någon annan enstaka individ som är vid deras sida.
Vi är alla människor men vi har något som faktiskt kallas för individualitet, vi styr själva över oss själva och genom att hänvisa till andra som finns runt oss ger oss absolut ingen rätt att göra saker i deras namn.
Det är bara ett uselt svepskäl till att tillåta oss att göra saker vi själva inte vill ta beslut om.
Egoism är något som för mig är totalt och helt förkastligt.
Visst man ska tänka på sig själv men man får inte för den sakens skull kliva över lik för att ta sig dit.
Det är när vi vågar erkänna att vi faktiskt behöver varandra som vi faktiskt kan ta oss över diket.
Att våga ta emot hjälp är inte att snylta på varandra eller att själv vara mindre värd.
Den lilla falangen kallar vi helt enkelt för blodiglar och dom kommer alltid försöka att göra så lite som möjligt till förmån för dom själva.
Det kan till och med vara så illa att dessa lägger ner betydligt mer tid och energi på att undvika att göra sakerna själva än vad det de facto skulle kosta dem att faktiskt själva göra dom.
Med gemensamma krafter kan vi kväva denna sjukdom, men det gäller samtidigt att vi ökar vårt beroende av varandra.
Egoism är en väg som bara leder in en återvändsgränd, en gränd som visserligen kan vara fylld av tillfällig framgång men som samtidigt inte leder oss framåt.
Jag väljer att inte gå den vägen, för jag vill leva ett långt öppet och nyfiket liv.
Jag vill leva i mitt liv och jag vill leva det med Er alla och envar.
Hur vill du leva ditt liv.
I en liten egen skyddad verkstad eller ständigt under andras beskydd eller hot.
Välj själv.