Alldeles för ofta tas ämnen upp och läggs under lupp i diverse olika sammanhang.
Sker det en sprängning av en byggnad så verkar det först ska uteslutas att det låg något
religiöst bakom det hela.
Om någon vänder ryggen emot någon grupp i samhället så är det en provokativ handling.
När någon säger något som inte passar in på ett politiskt korrekt sätt i ett sammanhang
så räknas det som att man bara är ute efter uppmärksamhet eller kanske rentutav försöker
att förtrycka någon person eller grupp.
Man pekar gärna med hela handen både åt höger och vänster i olika sammanhang när saker och
ting händer för visst måste det väl vara så att man gör dessa saker för att man vill hävda
sin sak.
Om man nu gör det så tycker jag att man är fruktansvärt fel ute i livet.
Jag är inte en troende individ och kommer heller aldrig så att bli men det betyder på intet
sätt att jag förkastar andra människor som går med deras religiösa övertygelse.
Det jag i så fall har något emot är alla dom som använder deras tro som ett vapen.
Dom som skulle kunna hävda att jag minsann inte lever ett liv värt att leva.
Att jag kanske rentutav lever ett liv i fullständig synd.
Ingenting vore mer fel att säga än det om mig.
Jag har ju inte för avsikt att skada någon annan vilket jag tycker borde vara den viktigaste
insikten hos alla människor.
För så vitt jag vet så är det inte någon religion som egentligen utgår ifrån att döda andra,
att skada andra, att lemlästa andra, att våldta andra och sen säga att dom gjorde det för
den goda sakens skull.
Dom vet verkligen inte någonting skulle jag vilja hävda.
Vi är alla människor med exakt lika stor rätt att leva så länge vi inte just skadar eller dödar andra.
Värdet på våra liv är exakt lika stort och ingen, absolut ingen kommer någonsin ha rätt
att ta mitt eftersom jag aldrig ens kommer komma på tanken att göra något av det.
Jag är inte troende för jag tänker eller funderar inte i dom banorna.
Men ingen kan döma mig bara därför, ingen kan ens peka finger och säga att jag
lever mitt liv fel eftersom det är mitt liv.
Jag är min egen tro, min egen värld och den som vill dela den är välkommen.
Den som däremot vill ta bitar ifrån den kan jag bara säga att det går inte, jag är jag, mitt är mitt.
Jag försöker alltid vara öppen i mitt sinne och ta till mig av så många olika tankesätt,
se saker och ting från så många vinklar som möjligt och sen ta mina egna beslut.
Ingen annan kan någonsin korrigera mig i mitt eget liv lika lite som jag skulle kunna säga
att sättet du lever bara är fel.
Jag kan ge råd och åsikter men det är mina egna och dom är inga givna regler lika lite som
jag tycker att dom olika religiösa skrifterna är.
Även dom är ju bara nerskrivna tankar och synsätt från någon som liksom jag hade sitt sätt
att se på saker och ting.
Troende eller inte troende, är det någon skillnad på värdet av våra liv.
Mitt svar är Nej, vilket svar är ditt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar