Man ska inte behöva försöka att tänka positivt

Det är en stor skillnad på att försöka tänka positivt och att vara positiv.
Det är ungefär som att jämföra ett slag med en kommentar.
Det ena känner du för det bränner till där slaget träffar och det andra tar du med dig
på ett eller annat sätt inom dig.
Att vara en positivt eller negativt tänkande person styr väldigt mycket hur du mår.
En negativ person har ofta fastnat i en riktig fälla som den kanske försöker ta sig ur
men ju hårdare den försöker desto mer fast sitter den.
En negativ person faller ofta till föga eftersom det ofta är en lättare väg att gå ifrån ett problem.
Den pekar gärna på detaljerna som felar, omständigheterna som är emot, vilken otur
den personen alltid har eller varför inte på att andra aldrig förstår vad det är den menar.
Den positiva i sin tur väljer istället att lyfta fram möjligheterna och se hindren på vägen
som små bisaker, detaljer som knappt ens syns.
Att tänka positivt eller att försöka tänka positivt är för mig verkligen två olika versioner.
Det ena är en som naturligt alltid har det positiva i sig som ett första val.
Den andra är den som letar lite i blindo efter det men utan att göra det med självklar lust.
Jag är själv en positiv människa i grunden men även jag ser mig själv leta efter positiva
detaljer som jag kan hänga upp min vardag på ibland.
För ibland så ter sig världen så fruktansvärt grå, till och med nattsvart och det gör mitt inre
så sorgsamt att jag känner mitt hjärta fyllas av oroliga tårar.
Det finns så mycket sjuk ondska därute, utanför min egen lilla microvärld.
I min värld så tycker vi om varandra, hjälper varandra, stödjer varandra och ser till så att
våra liv blir så vackra och kärleksfulla som dom kan bli.
Men det finns en utpräglad egoism som via olika kanaler vuxit sig alldeles för stark idag.
En egoism där man ska värna om sitt eget, skydda sitt eget, ta hand om sitt eget.
Om man bara tänker på det sättet så kommer vi snart inte ha något att ta hand om.
Vi behöver verkligen förstå att vi behöver varandra, att vi lever på denna planet tillsammans.
Att det spelar ingen roll vilken etnicitet vi tillhör eller i vilken position vi sitter i samhället.
Vi har alla samma rätt att leva det vi fötts till, det vill säga våra liv.
Man ska inte behöva försöka att tänka positivt, det ska komma inifrån dig.
Att ge av dig själv utan att kräva något i retur borde bara självklart.
För mig är det i varje fall det.
Om det inte är det för dig så tycker jag att du bör fråga dig själv, varför tycker du inte det.
Varför har du mer rätt till ett bra liv än någon annan.