Små barn är också människor

Vi ska på intet sätt underskatta våra barn men vi ska heller inte överskatta dessa små individer.
Det är inte rättvist varken mot barnet i sig men heller inte emot omgivningen.
Barn är små levande väsen som har en lång sträcka framför sig innan dom till slut blir vuxna
och jag tycker att det är så oerhört viktigt att vi låter dom vara just barn.
Att vi inte blandar in bitar som vi själva anser att barnen mycket väl klarar av eller att dom är
mogna nog att utsättas för.
Det finns så många fel som jag anser att dagens vuxna gör mot sina barn samtidigt som det finns
otroligt mycket mer som är rätt än om man jämför med hur vi var emot våra barn bara för hundra
år sedan.
Vi måste låta barnen få lära sig saker av oss, inte bara slött tro att dom är självlärda.
Vi måste låta barnen vara barn och inte exploatera dom som vuxna.
Vi måste låta barnen inte bli skuldbelagda med tyngder dom inte är mogna att ta emot.
Vi måste se våra barn och förstå deras reaktioner.
Att bara borsta bort deras tillbakadragna beteende, deras låga blickar och säga att det bara
har med åldern att göra är ett fegt tillvägagångssätt från en förälder som är för rätt för vad
som egentligen döljer sig bakom fasaden.
Man ska heller inte konfrontera barnen genom att stänga in dom i ett hörn och skrämma ur
så kallade sanningar ur dom.
Små barn är bara små barn och det är vår plikt som vuxna att försöka få dom att förstå vad som
är rätt och vad som betraktas som fel.
Det är vi som från början gör upp gränserna i vad som är acceptabelt och vad som är ett
riktigt rejält övertramp, ingen annan.
Så när en förälder försöker säga att lilla Pelle eller lilla Stina, hon är så svår, han är så bestämd
och slutar inte förrän han eller hon får sin vilja igenom så är det du som lägger gränsen fel
och överlåter uppfostran till ditt barn istället för att själv ta ansvar för den.
Sen kommer vi till en avart ibland oss människor och det är dom som utnyttjar barn fullt ut.
Dom som bara ser barnen som en form av minimänniskor som dom är så mycket starkare än
vilket i sin tur gör att barnen lätt kan låta sig domineras på grund av den hotfulla positionen
som dom sätter sig i.
Nu tänker jag inte bara på alla barn som utnyttjas sexuellt världen över, ja även här i lilla
oskyldiga Sverige, svin och äckel finns även här.
Nej jag tänker även på alla barn som utnyttjas till olika former av arbeten, slaveri kan vi kalla det
för även om det finns dom som får betalt för sina tjänster så är det i nästan alla fall sånt
galet utnyttjande till så sjukt låga summor som i sin tur renderar i väldigt stora vinster för
någon fet ägare i slutet av den näringskedjan.
Dessa barn får aldrig chansen att vara barn.
Att leka sig fram från när dom tar sina första steg, att utvecklas i sin egen optimala takt.
Dom får bara finnas där som små redskap som man ska utnyttja så mycket som möjligt.
Om vi nu backar bandet lite och kommer tillbaka till en någorlunda normalstatus och befinner
oss i vårt lilla Sverige så finns det massor att försöka att komma till rätta med även här
och jag vet att vi aldrig kommer komma hela vägen i mål.
Men någonstans så tror jag i varje fall att vi med åtminstone lite öppna ögon kanske kan bromsa
utvecklingen som har hamnat väldigt mycket på sniskan i vår galopperande strävan efter
att barn ska klara sig själva så tidigt som möjligt.
Att vi istället engagerar oss lite mer i det vi sätter till världen istället för att bara sträva efter
det högaktuella självförverkligandet eller vår ständiga jakt efter egen tid.
Undrar ofta varför föräldrar skaffar barn ibland när deras så kallade egen tid är så jävla viktig.
Vad är viktigare i våra liv än våra barn.
Om vi inte är med våra barn så länge dom är barn, om vi inte lär och ger av det vi själva
fått till oss av våra föräldrar så förstår jag inte meningen med vår egen fortplantning.
Inte kan det väl vara så att vi bara skaffar barn för att ha något att visa upp.
Att barn bara är ett objekt, en investering som ska ge en omedelbar avkastning.
Jag tror på att ge våra barn av all vår kärlek och samtidigt försöka få dom att förstå att
våld är ingen bra lösning på konflikter.
Jag tror att det finns så många barn som varit så osynliga för sina föräldrar idag och att
det är deras frustration vi ser ute på gatorna.
Att våldet vi ser som grasserar är en konsekvens av den uteblivna kontakten, den bortglömda
kärleken i hemmet.
Att det är bitterheten från föräldrar som genererat en synergieffekt som många hellre blundar
för än erkänner att dom själva är en del av dess grund.
Slit och slängsamhället har färgat av sig även till vårt beteende mot varandra.
Vi ser oss själva som en förbrukningsvara som är alldeles för lätt att byta ut.
Försök att vänd den trenden och se värdet i varje individ istället.
Se möjligheterna skapas i olika situationer och låt dig glädjas av det du ser.
Små barn är också människor men låt dom vara barn i sitt beteende och växa upp i den takt
dom är mogna för, inte i den takt som du tycker det ska vara.
Små barn är små människor, inte små vuxna.