Alla vill vara en hjälte!

Nu vet jag att många drar sig tillbaka lite och säger att det inte alls är något dom strävar efter.
Men jag protesterar direkt och säger att det vill du visst, du tänker bara inte på det.
Det finns så många olika slags hjältar, så många olika tillfällen i livet, så många olika
händelser som det kan skildra och nog fan finns du någonstans där emellan allt i din egen
lilla längtan av att vara den där hjälten.
Låt mig ge dig några väldigt vanliga situationer som du säkert har hamnat i eller kommer
att hamna i.
Backa bandet till din egen barndom.
Nu är det ju inte alls säkert att du har ett syskon att vila just denna tes emot men jag tror inte att
den är särskilt svår att förstå ändå.
För visst har väl du, både du som har äldre och yngre syskon varit i situationer när du velat
vara den där hjälten som ditt syskon ser upp till för en sekund.
Det kan röra sig om väldigt små saker som att lyfta något tungt, öppna ett hårt sittande lock eller
helt enkelt göra en sak som inte ditt syskon från början vågar.
Du är helt enkelt den personen som visar vägen genom din egen handling.
Hur ofta har du inte sett dina föräldrar som hjältar och hur ofta har inte dina föräldrar verkligen
strävat efter att vara just precis det.
Att vara den där utsträckta handen som gör att du går utanför din egen trygghetszon och flyttar
fram dina egna gränser.
Jag vet själv att jag lärt mig otroligt mycket av mina två största förebilder under min uppväxt,
nämligen just precis mina föräldrar.
Dom visade mig att genom väldigt små medel så kan man ta sig fram genom både det ena och det andra.
Kanske inte lika friktionsfritt som för andra med bättre förutsättningar men ändå med en känsla
att om man verkligen vill något så kan man också genomföra det.
Hur många är det inte med mig som sitter och gråter när man ser ett tv-program som visar
något där någon har gjort något för någon annan bara för att den sett ett behov av att den där
personen eller situationen kräver det om det ska kunna sluta bra.
Visst är det en skön känsla i kroppen att få vara den där lilla hjälpen när det verkligen behövs.
Nu är det ju alldeles för vanligt att man hellre överlåter den där lilla ansträngningen på någon
annan eftersom man själv tycker att någon annan kan bry sig.
Sen finns det tyvärr också alldeles för många som istället för att ta itu med det man själv satt
sig i hellre lägger över den lasten på andra som får lösa det.
Väldigt trist inställning kan tyckas och i mina ögon bara en stor skopa av lathet.
Dessa sistnämnda får gå någon annanstans för att söka efter hjälp än hos mig eftersom jag
anser att dom primärt bör bära sitt eget ok.
Att vara en hjälte är för mig den där som finns där när det verkligen behövs.
Den som bara söker den där lilla känslan av att ha gjort något gott utan att för den skull vänta
något särskilt i retur.
Den som inte blir tagen för givet, inte blir utnyttjad.
Den som ler i sitt hjärta när den gjort något gott, inte räcker ut handen och förväntar sig någon betalning.
Det finns många tillfällen jag själv vill vara en hjälte i men jag söker inte efter dessa tillfällen
med ljus eller lykta.
Dom kommer när dom kommer och tro mig när jag säger att mitt hjärta det ler lika mycket som
mina ögon när det sker och dom gångerna ger mig sån underbar energi.
Man kan vara hjälte utan att banka sig för bröstet eller kräva ett diplom.
Man kan vara hjälte i det tysta.
Det är då man är det på riktigt.
Det andra är bara ett dåligt betyg på ditt ego, ditt behov av ständig bekräftelse.
Hjältar kan vara stora, hjältar kan vara små.
Tänk på att väldigt lite kan bidra till väldigt mycket.