När man är med dom man älskar

Det finns människor som gör mig glad när jag träffar.
Sen finns det människor som gör mig varm i hjärtat när jag möter deras ögon.
Vad jag menar är att det verkligen finns olika nivåer på hur man kan se på andra med väldigt positiva ögon men att man trots allt ändå gör skillnad.
Man gör det inte för att man vill göra skillnad men man gör det för att man i sitt hjärta lägger olika värderingar.
Människor som jag verkligen bryr mig om dom vurmar jag för, dom ställer jag alltid upp för, dom lägger jag ner den där lilla extra mödan för.
Jag gör det för att jag tycker om att se dessa människor må bra, jag tycker om när det lyser i ögonen hos andra av välmående.
Jag tycker om när jag ser en harmoni förenat tillsammans med lugnet det medför.
Jag är en enkel människa, enkel både till min natur men även till mina krav på livet.
Eftersom jag ser mig på det sättet, det sättet som jag tycker återspeglar mig själv och samtidigt faktiskt tycker om det jag ser så har jag en relativt enkel resa framåt.
Det finns inte så mycket som komplicerar mig.
Men sen, jag det kommer alltid ett men och ett sen i form av något och det är i det här fallet min vetskap om att jag ser saker på mitt sätt och andra ser mig på sitt.
Inget är fel utan bara olika vinklar utifrån hur man ser på det hela.
Att uppskatta andra är aldrig fel och jag försöker alltid göra det med dom förutsättningar som ges till mig med så öppna ögon som jag bara kan.
Vi kan inte förväntas att älskas av alla, vi kan inte ens förvänta oss att vi ska vara omtycka av alla.
Men vi kan i varje fall sträva efter att inte vara avskydda, hatade och föraktade.
För om vi väljer att acceptera olika nivåer istället för att ständigt desperat jaga bekräftelser till höger och till vänster så tror jag att vi kan må så mycket bättre tillsammans.
Och för mig så är det viktigt att vi strävar efter att försöka hitta vägar där vi faktiskt kan mötas.
Där vi hamnar på en nivå som vi delar.
Där vi hamnar på en nivå som känns bekväm utan att skapa en ständig känsla av att vara främmande.
När jag är med dom jag tycker om så trivs jag verkligen, jag är avslappnad och tillbakalutad.
Jag behöver inte bevisa något och tänker heller inte försöka göra det.
Jag kan bara vara den enda personen som jag behärskar, mig själv.
Jag har helt enkelt inte något behov av att förställa mig i olika situationer.
Att jag beter mig lite olika i just olika sällskap har istället bara att göra med att det är sällskapen i sig som lockar fram dom sidorna hos mig.
När jag är med dom som jag älskar så ler hela jag på djupet i mitt hjärta.
Jag njuter och suger i mig den energin som det ger mig och jag kan bara säga att min tacksamhet är oändlig att jag har så många som jag verkligen älskar i mitt liv.
Ni skänker mig den värme jag behöver och jag försöker i bästa möjliga mån ge tillbaka i samma utsträckning och helt mer därtill.
Tack för att ni finns och för att ni låter mig finnas till på det sättet som jag mår bäst av.
Love you all.