Genom lugn kommer lugn. Med oro skapas kaos.

Väldigt mycket av det vi gör som människor avspeglar sig som ett direkt resultat hos andra.
Om vi själva agerar lugnt i en situation så kan det skapa en direkt trygghet istället för den oro som växer fram vid en okontrollerad händelse.
Det är precis som när vi hanterar händelser som berör små barn.
Om vi väljer att med stora gester, överdrivna ord och ett allmänt förstärkt beteende när dom till exempel ramlar eller om det smäller till högt i närheten så skapar vi samtidigt en kedjereaktion hos barnet och visar att det som hände var något helt förfärligt och helt utanför våra egna kontrollzoner vilket genast ger en osäkerhetskänsla hos barnet.
Detta i sin tur skapar naturligtvis något som barnet tar till sig till nästa gång något liknande händer.
Hade du istället valt att inte förstora upp det som hände genom ditt eget beteende utan istället valt en mer moderat reaktion så hade heller inte barnet tagit med sig den där negativa upplevelsen till nästa tillfälle något liknande händer.
Naturligtvis kan du applicera detta till en rent vuxen värld istället.
För om du som vuxen väljer att reagera häftigt eller nedlåtande emot någon som gör något på ett felaktigt sätt så kommer du bara skapa en oro inför nästa gång vederbörande utsätts för något liknande.
Fel är ju något som vi alla säkert gör dagligen.
Det handlar bara om att minimera dessa, ta udden av dom och framför allt inte ständigt förstora dom så att det nästan blir oöverstigliga hinder.
Självförtroende och förtroende är något som ofta går hand i hand men vi tänker inte på det.
Så nästa gång som du tittar på något som sker på avstånd och ser direkta fel begås men istället för att på ett lugnt sätt försöker få personen i fråga att förstå det hela och se till så att det blir rätt gjort så
väljer du att hånle inom dig och sen prata skit bakom ryggen.
Vem tycker du då gör fel.
Tycker du att det är personen som utför det hela eller förstår du att du är den större boven.
Det är lite tragiskt att vissa hellre sätter krokben för andra än räcker fram den hjälpande handen.
Tänk på att vi alla mår mycket bättre om vi väljer att hjälpa till eller för den delen faktiskt ta emot hjälpen när vi behöver den.
För det är inte alltid heller att det är den där betraktarens fel, det kan faktiskt vara en lite lätt tjurskallig, envis person som ständigt försöker att mörka sina fel som begås och istället ständigt skylla på olyckliga omständigheter.
Men som sagt, om du är lugn så bidrar du med positiva ringar på vattnet.
Går du istället där med en konstant oro i kroppen så smittar det av sig och gör dels att du själv mår dåligt av det men även att du sänder ut mycket negativ energi.
Du kan nästan aldrig hjälpa andra om du själv är trasig.