Vikten av att släppa saker och gå vidare

Jag tror inte att många har förmågan att släppa saker och gå vidare.
Att det är alldeles för vanligt att man väljer att gräva upp det där som man en gång faktiskt
just gjort valet att gräva ner för att glömma och gå vidare.
Varför gör vi då det.
Varför vill vi påminnas av saker vi egentligen inte alls tyckt om.
Händelser som passerat likt vattnet under broar.
Varför haka upp oss på detaljer och inte istället ägna oss mer åt helheten som vi skapar.
För hela livet leder oss framåt, inte bakåt.
Det som har hänt, har redan hänt och det kan vi inte göra något åt.
Det är framtiden vi kan påverka.
Det är i framtiden vår styrka finns.
Och för att ta oss dit så ska vi använda oss av våra erfarenheter, inte låta dom vara till
ständiga belastningar.
Man ska inte använda liknelser för att berättiga sitt eget beteende.
Man ska inte skylla på saker som varit och att det skulle vara dom som ligger där till
grund för vem du är, vad du säger och vad du gör.
Visst påverkar vår uppväxt, vår framfart i livet vem vi är men vi kan inte lägga skulden
på andra för saker vi själva gör.
Det är bara fegt, patetiskt och fegt.
Det är att fritaga sig själv ifrån allt ansvar från det man faktiskt gjort.
För mig är det moraliskt förkastligt att inte stå för sina egna handlingar.
Jag tror att vi alla mår bra inom oss om vi faktiskt väljer att gå vidare efter saker
som kan ha varit lite jobbiga.
Att vi ska ta med oss det som erfarenheter men att vi inte ska nyttja det som argument
varje gång tillfälle ges.
Det är bara att riva upp gamla sår.
Och ju fler gånger vi väljer att riva upp gamla sår, desto fulare ärr blir det.
Låt det läka istället och känn att vikten av att få din bitterhet vädrad bli överskuggad
av värdet i processen du lever i och kommer att leva i.
Man ska alltid säga vad man tycker och tänker, det håller jag på.
Men det får inte vara på bekostnad av ett större värde.
Ett värde som har att göra med att vi faktiskt ska leva våra liv tillsammans.
Och just eftersom vi ska leva dom tillsammans så bör vi göra det på ett sätt där vi
möts lite grann i mitten.
Det handlar alltid om att ge och ta.
Inte att man måste få lika mycket tillbaka när man har gett något.
Utan att viljan ska finnas där.
Vi kan nämligen ge på så otroligt många olika plan.
Det är något som vi blivit varse om på ett mer påtagligt sätt under dom senaste veckorna.
Livet är inte alltid självklart och enkelt.
Alla har det inte lika lätt som du som eventuellt läser det här och jag som skriver detta.
Jag har min familj, min underbara släkt, mina fantastiska vänner på ett bekvämt avstånd.
Dom finns där hela tiden.
Så är det för mig men långt ifrån för alla.
Försök att se saker ur ett lite större perspektiv och haka inte upp dig på petitesser.
Jag lever i mitt liv.
Jag lever, lär mig av händelser, tar med mig en del och kastar vissa andra bitar åt sidan.
Men jag ältar inte saker som jag sagt att jag kommit över och gått vidare ifrån.
Det är alldeles för fjuttigt, för smått.
Livet är så mycket mer än så.
Jag är värd mer än så, du är värd mer än så, vi alla är det.
Så kasta inte skit på det som har varit utan gå vidare och se vad du kan göra för att
göra framtiden till något bättre.
För du påverkar det, tro inte något annat.
Förminska inte dig själv genom att säga att det du gör inte gör någon skillnad.
Nej, det är verkligen bullshit.
Det gör skillnad, stor eller liten spelar ingen roll, men det gör skillnad.
Tänk på det och sätt värde på ditt eget handlande.
Gå inte bara genom livet med teflonkläder.
Du kan om du vill, du kan när du vill.
Det är upp till dig, kom ihåg det.