Det är inte alltid lätt att uppskatta världen.
Det är inte alltid lätt att ens se världen.
Nej, tvärtom så kan det vara det allra svåraste.
Det är svårt för många vars enda mål för dagen är att överleva.
Dom lever i en värld fjärran från all vardag som jag har.
Dom lever i en värld ljusår från allt vad lyx heter.
Dom lever i en värld så främmande den många omger sig med.
Men vet du vad.
Dom lever i samma värld som du och jag.
Dom lever där med samma rätt att överleva, som du och jag.
Dom lever där med vad som borde vara en rätt för alla människor.
Rätten att få leva under drägliga förhållanden.
Jag blir därför så otroligt förbannad när jag hör några äckliga, inskränkta idioter
till människor som tycker att det enda rätta är att stänga våra gränser.
Att inte släppa in utan att snarare skicka tillbaka en del av dessa utsatta stackare.
Tillbaka till deras hemländer där dom varit förföljda av olika anledningar.
Dom som har offrat allt och flytt bara för att få en chans att överleva.
En chans att skapa en grund till dom själva och deras familjer.
Jag säger inte att vi ska vara där för alla och envar.
Men jag säger att vi alla kan dra vårat strå till stacken.
Att med väldigt små medel så kan vi bidra med något som gör att dom inte känner
sig ensamma, övergivna, motarbetade och hatade av hela världen.
Att ge dom en chans att få känna sig som människor även dom.
Så istället för att bara spy galla över alla som du ser som lever på gatan, som du ser gråter
på tv, som du läser om i tidningarna.
Försök att se ett litet steg längre.
Man måste inte gå hela vägen när det gäller hjälp.
Man måste inte känna att man måste ge något.
Men man kan i varje fall ge dessa människor sin respekt och ett utrymme att få leva.
Det är självklart att om man kan så får man mer än gärna vara där och skapa sysslor
som i sin tur leder till en inkomst för dom.
Det är självklart att dom som vill komma också måste ta sitt ansvar och göra rätt för sig.
För det är ju det som livet handlar om på alla nivåer.
Att ge och att ta.
Att få och att ge tillbaka.
Tänk på att världen, den är vacker, så otroligt vacker.
Men den är inte det för alla.
Den är det för mig för jag omger mig hela tiden med vackra saker, vackra människor
och en vacker natur.
Jag tycker det eftersom jag anser mig att jag har tur i mitt liv och att mitt liv är fullt
av positiva saker.
Jag väljer helt enkelt att se det på det sättet.
Men jag vet att därute, utanför min lilla värld.
Där finns det många som lider.
Jag väljer att inte blunda för er.
Jag väljer att se er och göra era röster hörda.
Jag väljer att tro att genom våld så kommer vi inte lösa världens problem.
Men genom att se varandra, respektera varandra, skydda varandra och hjälpa varandra.
Genom att göra det så kan vi så otroligt mycket.
Jag väljer den vägen.
Vilken väg väljer du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar