En sak som jag tycker är oerhört viktig i mitt liv är mina föräldrar.
Dom har alltid betytt mycket för mig och kommer alltid att betyda mycket för mig.
Det kommer dom oavsett om dom är med mig eller inte.
Dom gör det för det är dom som ligger till grund för den människa som jag är idag.
Dom gör det för utan dom så hade jag inte funnits.
Det är inte så att jag bara är dom oändligt tacksam för att jag finns men jag
är samtidigt just det.
Jag hade inte blivit formad till den jag är idag om jag inte levt under deras vårdnad.
Dom har som sagt alltid betytt oerhört mycket för mig och det kommer dom alltid att göra.
Och det enda sättet som jag kan göra något för att återgälda det är genom att hälsa på dom.
Jag hälsar på mamma vid tillfälle som bjuds där hon bor och pappa har jag alltid sällskap
av i mitt hjärta och i mitt inre.
Jag gör det för att jag vill inte ångra mig sen, ångra mig bittert att jag skulle agerat annorlunda.
Jag gör det för att jag vill.
Jag gör det inte för att jag känner att jag måste.
Jag gör det inte för att någon säger att jag ska.
Jag för det inte bara för min egen skull utan jag gör det för att jag tror att det ger min
mamma något också.
Jag gör det för att jag vill besöka min mamma.
Jag gör det för att jag vet att min mamma vill ha besök av mig.
Vi har våra små stunder och även om jag vet att min mamma inte kommer ihåg att jag har
varit där redan en stund efter att jag gått därifrån så vet jag i varje fall att hon vet
vem jag är när jag är där och jag vet att jag har varit där.
Jag vill inte vara den som ångrar det jag inte gjort och att inte hälsa på mina föräldrar,
att inte ha den kontakten med dom medans dom fortfarande finns kvar.
Vad vill jag då säga med alla dessa ord.
En självklar sak förstås.
Glöm inte bort det du har för en dag kan det vara försent.
Låt det inte gå så långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar