Vad är det med den där siffan.
Varför betyder den så otroligt mycket.
Betyder den mycket för dig.
Är det så att den inte betyder något alls för dig.
50 År.
För mig betyder den att jag är mitt i livet.
Jag är verkligen mitt i livet.
Jag har varit med om så otroligt mycket så här långt i mitt eget liv
men jag har så fantastiskt mycket mer att uppleva.
Jag kan blicka tillbaka på mina första 50 år och bara konstatera
att livet har varit en enda lång bergodalbana, och jag älskar bergodalbana
så det kan ju inte vara fel någonstans.
Det finns så många som har så många komplex för att uppnå den åldern.
För mig är 50 ingen ålder.
För mig är det bara halvvägs i livet.
Jag är inte äldre än vad jag känner mig inombords och en del av mig känner
att jag är just 50 eftersom jag har så mycket erfarenheter att vila mig emot.
Men många, många andra får sån ångest, sån tyngd, sån sorg inom sig
och jag kan verkligen bara undra varför.
Varför kan man inte istället bara ta tillvara på allt som finns runt sig.
Nu kanske jag är en ovanligt tursam människa som har så många människor
runt mig som jag verkligen tycker om.
Kanske är det så.
Eller är det så.
Är det bara tur det handlar om är det något annat.
En del påstår att det handlar om karma, andra om tillfälligheter.
Jag känner mig som en väldigt ung blivande 50-åring.
Livet det har ju så otroligt mycket att ge men det gäller också att vara
villig att ta emot det.
Jag vet inte hur mina jämnåriga vänner känner inom sig inför att fylla detta halvsekel.
Jag vet inte det för det kan jag helt enkelt inte veta.
Jag vet bara vad jag själv upplever, begränsat eller inte men jag vet bara det.
Men att fylla detta år är för mig bara att fylla en snygg siffra.
Att sen gemensamt fira det med andra som är med om det gör det bara
till något positivit.
För jag tycker om när man gör något bra av något som man upplever tillsammans.
I år fyller jag 50 år, i år hade min kära pappa fyllt 100.
Det är siffror, vackra, runda, fina siffror.
Det är siffror som jag tycker om, men det är fortfarande bara siffror.
Man är den man är och jag kommer att fortsätta att vara den jag är.
Att fylla 50 ska bli kul, faktiskt riktigt kul.
För jag är som sagt bara halvvägs i mitt liv.
Och jag ser så otroligt mycket fram emot den andra halvleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar