Vem vet egentligen vad som rör sig i mitt lilla huvud.
Ingen, ingen förutan jag.
Så det där med att verka som att jag kanske beter mig lojt eller som om jag inte bryr mig,
det kan inte vara mer fel än så.
Jag bryr mig alltid.
Jag bryr mig om stort och smått.
Jag bryr mig om tiggaren på gatan.
Jag bryr mig om min arbetskollega när jag ser något i dennes öga.
Jag bryr mig om min kära när hon suckar djupt.
Jag bryr mig om mina barn när........ja alltid.
Jag bryr mig om mina föräldrar.
Jag bryr mig om mina nära och kära.
Jag bryr mig så mycket så att mitt hjärta det ständigt får slå dubbla slag.
Jag bryr mig så mycket att jag ibland får för mig att det är just därför jag gråter så ofta.
Inte för att jag är ledsen för det är jag tack och lov inte så ofta.
Jag har förmånen att få leva ett lyckligt liv tack vare min underbara omgivning som jag
har försett mig med.
Jag vet att jag är en del av något stort, något väldigt, något vackert.
Jag vet att jag är en liten del av detta, liten men inte obetydlig.
För jag vet att jag har ett värde i den människan som jag är.
Jag vet att jag behövs för jag känner det i mitt hjärta.
Det är inte så att jag kan säga att jag kan förändra världen till något annat.
Att jag är den som alla borde lyssna på.
Men jag måste ändå säga till mitt försvar att det jag har inom mig är gott och vill gott.
Jag vill aldrig att någon ska fara illa.
Jag vill aldrig att någon ska behöva lida.
Jag vill aldrig att någon ska behöva se elände, svälta, bli övergiven, känna sig hatad eller utanför.
Jag vill att vi ska kunna förstå varandra.
Kanske inte nödvändigtvis älska varandra men ändå förstå och acceptera varandras olikheter.
Ta varandra för dom vi är och leva parallellt.
Om någon vill tro på en gud så är det ok för mig men jag kommer aldrig att göra det.
Om någon vill leva ensam så får den göra det men jag kommer aldrig att vilja göra det.
Om någon vill resa hela livet så får den göra det men jag kommer aldrig att bli så rastlös.
Det finns så många om man kan förvandla i sina liv.
Om som man istället kan göra till möjligheter.
Kristen, muslim, katolik, buddist eller whatever, jag kommer aldrig att göra skillnad på
människan bakom.
Om det är en människa som respekterar mig som den jag är så kommer jag att respektera
den människan tillbaka.
Det är inte svårare än så.
Jag behöver inte tron i mitt liv för att gömma mig och mina åsikter bakom.
Jag tror på mig själv och det jag ser och det duger väldigt långt för mig.
Ingen ska någonsin kunna komma och säga till mig vad jag ska tycka och tänka.
Ingen ska försöka påverka mig och mina åsikter i sitt eget syfte.
För det är ju tyvärr väldigt mycket precis så det är.
Man försöker att påverka andra genom att skrämma dom till åsikter som passar bättre
in i deras sammanhang.
Man kan verkligen alltid vinkla ord hur man vill och få dom att låta så att det passar deras syfte.
Men varför undrar jag.
Jag tänker fortsätta att tänka och tycka själv för jag duger som jag är.
Hur är det med dig.
Vem är du under ytan.
Jag är en väldigt lugn person, men det betyder inte att jag inte bryr mig, tvärtom.
Så, vem är du.
Vem vågar du vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar