Det är inte alltid det lättaste att lyssna för det kräver engagemang.
Men om man är villig att göra det.
Om man faktiskt försöker att lyssna så finns det så otroligt mycket man får höra.
Och att höra det andra berättar, i förtrolighet eller bara i bästa välmening är stort för mig.
Jag tycker om när man väljer att göra det.
När man tar ner sitt eget lilla skydd, sin lilla barriär och känner sig trygg gentemot mig.
Det är då jag känner att jag nått fram på en nivå som jag vill bli emottagen.
Jag vill verkligen alltid att andra människor ska känna förtroende för mig.
Känna att dom kan säga saker till mig som stannar hos mig utan att dom ber om det.
Känna att dom samtidigt vet att om det är saker som dom själva inte orkar eller kan
förmedla ut till andra men ändå vill ha sagt så kan det tas via mig så förvaltar jag
den informationen och vidarebefodrar den på det sättet som dom inofficiellt önskar.
Jag tycker om att lyssna på andra, verkligen lyssna på andra, lyssna och ge feedback.
Jag gör det för jag tycker att det handlar om respekt sinsemellan.
Jag gör det för att jag anser att om inte jag lyssnar, lyssnar på riktigt, så kan jag aldrig
någonsin förvänta mig att någon annan ska stanna till och lyssna på mig.
Respekt är något vackert ord för mig med en oerhört stark betydelse.
Respekt är något jag vill ge och även gärna få.
Jag säger vill, för jag kan inte kräva det, jag kan aldrig någonsin kräva det.
Respekt är något som växer fram per automatik och som gör att vi växer tillsammans.
Respekt är något som är stort att få och stort att ge.
Respekt är inget som man kan köpa eller sätta ett nominellt värde på.
Det är något som antingen finns där eller inte.
Det handlar som så ofta om att vi behöver göra oss förstådda.
Att vi ser över gränser.
Att vi inte stirrar oss blinda på oss själva eller någon liten Ikon som vi ser blint upp till.
Det handlar om att se varandra på ett ödmjukt öppet sätt.
Att förstå att vi är alla olika, otroligt olika men samtidigt förstå att våra likheter dom finns där också.
När jag lyssnar på någon som berättar något för mig så tar jag emot det med ett öppet sinne.
Jag kan inte påstå att jag alltid förstår allt till punkt och pricka men det gör inget.
Det gör inget för när det kommer till att summera kontentan av det hela så ser jag ändå helheten
och det kanske är just det som gör mig till den jag är.
Den där viljan av att lyssna och höra på andra och samtidigt inte ha något direkt behov av att
få min egen syn sedd.
Det är ju inte det viktigaste.
Det viktiga är att jag finns där och att jag verkligen lyssnar, hör, betraktar.
Att jag tillåter vederbörande få ventilera sig, få befria sig från sina inre tankar.
För det är inte alltid bra att ständigt gå och grubbla på det man har där inne.
Att lämna ifrån sig av sig själv kan vara som en slags bikt.
Jag är ju inte och kommer aldrig att bli religös på något sätt men jag vill ändå slå ett slag
för valda små delar i alla tänkbara religioner.
Det finns små stråk i dom som jag tycker om och dom har med vanlig medmänsklighet att göra.
Jag må ha en väldigt dålig syn men jag är begåvad med att se människor.
Jag lyssnar och ser människor och det är en egenskap jag tycker om.
Har du tålamod att lyssna, att stanna till ordentligt och lyssna.
Att se på något eller någon och ta med dig den tanken och fundera vidare på den.
Har du det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar