Lev inte genom andra, lev med andra istället

Det är så vanligt, så fruktansvärt vanligt.
I varje fall när man tittar på vänner och bekanta till mig själv.
Jag ser så ofta hur dessa människor glömmer att leva sina egna liv.
Jag kan inte förstå varför dom vill överlåta åt andra att uppleva saker.
Att göra saker, att känna saker.
Vad är det för nöje att leva så när man kan få uppleva dom själv istället.
Är man för feg för att ta steget fram själv.
Steget fram och prova det där som man kanske alltid velat men aldrig vågat.
Är det något man verkligen vill så tycker jag att man är förtjänt av att få försöka.
Om man inte vill däremot då ska man inte göra det bara för att tillfredsställa någon annan.
Nej att leva genom andra och ständigt förmedla vad dessa människor upplevt,
det kan aldrig vara något alternativ för mig.
Men att leva med andra och uppleva sakerna tillsammans.
Det är för mig att förstärka upplevelsen.
För då har man helt plötsligt verkligen fått någon att dela upplevelsen med.
Och att dela något med någon är i varje fall i min värld att förstärka något.
Man lyfter upp en isolerad händelse till något som man istället kan njuta av länge tillsammans.
Ensam må vara stark, men flera tillsammans är faktiskt ännu starkare.
Det viktiga då är docka att man ska vara just tillsammans.
Inte olika separata fristående celler som bara tycker och tänker annorlunda..
Jag kan tycka att det är väldigt roligt att höra när någon berättar om något som den varit
med om, någon speciell upplevelse och nästan känna hur man sveps med i dess berättelse.
Men på samma sätt så kan jag känna mig lite beklämd när jag istället hör någon som
ständigt ska berätta vad polaren gjort.
Det har liksom verkligen inte samma stuns i sig av betydelse för mig.
Det är viktigt för mig att välja mina upplevelser själv och att få ta del av andras.
Men när det kommer i andra och tredje hand då saknas det något.
Essensen i berättelsen saknas då, och det är du.
Lev inte genom andra, lev med andra istället.