Att ge. Att ta.

Hela livet handlar lite grann om att ge och att ta.
Man ger en sak och får en annan.
Man ger en peng och får en vara.
Man ger en smäll och får en tillbaka.
Man ger en komplimang och får ett leende tillbaka.
Man ger en blomma vatten och ser den sen växa sig vacker.
Men hur många är villiga att ge.
Hur många är villiga att ge utan att omedelbart kräva något tillbaka.
Hur många är det som inte tänker tanken att om jag ger någon något
så är minsann den personen skyldig mig att ge tillbaka vid tillfälle.
Tyvärr är det väl alltför många som tänker just på det sättet.
Det finns alldeles för mycket av egoistiskt tänkande.
Varför kan man inte istället välja att ge och inte förvänta sig något i retur.
Att bara se vad det ger det man har gett.
Att se uppskattningen kan väl vara skäl nog till att vilja fortsätta ge.
Jag resonerar alltid från situation till situation.
Ibland så är det befogat att man rent utsagt ska förvänta sig att man ska få något tillbaka.
Men allt som oftast så är det istället bara ett val jag gör.
Jag ger för att jag vill ge.
Inte för att jag sen vill ta.
En tjänst behöver inte leda till en gentjänst.
Kan du inte vara lite större än så och låta en tjänst bara vara en tjänst.
Jag gör oftast mina tjänster för att jag kan och för att jag vill.
Inte av någon annan orsak.
Att hjälpa varandra ska inte vara ställt med återbetalningskrav.
Att hjälpa varandra ska vara något vi alltid ska kunna göra ändå.
Att ge ska vara för att man vill ge.
En del av sig själv eller en del av något man själv har.
Dom säger att den som spar han har.
Jaha tänker då jag.
Hur länge ska man spara då.
Tills man ligger där på sin dödsbädd, eller.
Är det då man ska sätta på sig sina spenderbyxor.
Är det då man ska börja leva.
Är det då man ska vara ångerfull och börja försöka ge av sig själv.
Nej, gör det innan det är försent istället.
Det är fint att ge.
Det är fint att ta.
Men bara om det sker utan tvång.