Kan du bli vän med ett barn kan du bli vän med vem som helst

En av dom tuffaste utmaningarna man kan gå tillmötes är kontakten med barn.
Det är liksom ett annat filter att ha att göra med än vad det är gentemot andra vuxna.
Mot vuxna kan du liksom känna av och lägga upp någon form av taktik.
Du skapar en plan i hur du skall gå tillväga och den försöker du sen följa eftersom
den kanske till och med är rekommenderad av någon vän eller kollega.
Håller du dig då inom ramarna så kanske du etablerar någon form av förbindelse
som du sen kan bygga vidare på.
Men ska det behöva vara på det sättet.
Om vi istället väljer att titta på hur vi beter oss emot barn så får vi se ett helt annat
beteende, ett beteende helt styrt av vår självkänsla.
Ett barn är verkligen inte svårt att bli vän med, till och med riktigt god vän.
Där handlar det istället om att vi är hundra procent öppna och ärliga i oss själva.
Vi går ner på barnets nivå och anpassar oss till deras omedelbara verklighet
och försöker välvilligt följa barnets behov men med våra riktlinjer.
Så länge vi har en rak och tydlig kommunikation så blir det inte allt för många
missförstånd på vägen och en band knyts sakta men säkert.
Vi visar vår vilja i att vara med barnet på dess villkor men är tydliga med att
sätta gränser, och tro mig när jag säger att barn faktiskt tycker om att få riktlinjer
eftersom dom själva inte blivit mogna att ta beslut på den nivån som vi vuxna är.
Om vi sen väljer att ta med oss det tankesättet i hur vi är gentemot barn och
applicerar det i vår vuxna värld så tror jag att vi skulle göra saker mycket mer
inifrån våra hjärtan istället för att hela tiden ha en baktanke i vad vi ska göra.
Det är just det där spontana tänket i vår vardag som jag vill komma åt.
Det som leder till en öppnare och mer direkt kommunikation.
Vi måste inte gå på tå runt varandra i rädslan om att säga fel saker för att
någon eventuellt kanske känner sig stött eller förbigången.
Om vi säger vad vi verkligen tycker och tänker så får vi istället ta det med
oss och uppskatta just ärligheten i det hela istället för att ständigt behöva
gå och undra om vad det egentligen låg för tanke bakom det hela.
Kan du bli vän med ett barn så kan du bli vän med vem som helst.
Det är faktiskt sannare ord än vad du kanske vill inse.
Kanske försöker du att lätt borsta av dig det genom att säga att barn är bara
barn och vem som helst kan få den kontakten men så är det ju inte.
Du måste vara villiga att ge hundra procent av dig själv för att kunna nå fram.
Gör du det inte så kommer du heller aldrig att nå just hela vägen fram.
Om du sätter dig på marken bredvid ett barn se då vad det vill dela med sig
till dig och ta emot det, försök inte bara roa dig själv eller din omgivning.
Barn är ärliga, fruktansvärt ärliga, brutalt ärliga.
Ta emot den ärligheten och gör något bra med den.
För vad kan vara bättre än att föra en kommunikation helt utan hinder.
Att lyssna och ge tillbaka, att höra och förstå.