Man ska inte tro att man både kan äta kakan och ha den kvar

Jag vet inte varför en del människor inte fattar att allt har sina konsekvenser.
Man gör en sak men på något jävla sätt så tror man att man alltid ska kunna komma undan.
Man vill helt enkelt inte stå till svars för vad som händer i andra ändan.
Eller är det så att man är så fruktansvärt blind att man inte förstår vad det innebär.
Om man gör en sak så får det en följd.
Man kan helt enkelt inte räkna med att det inte får någon som helst effekt om man
uteblir från något man annars skulle gjort.
Det handlar om val som vi hela tiden gör i vår vardag.
Vi väljer precis hela tiden.
Vi väljer om vi ska köpa ett bröd eller två, om vi verkligen behöver den där tröjan eller
om den bara tillfredsställer ett tillfälligt köpbehov, om man ska umgås med sina nära
och kära eller dra iväg för ytterligare ett träningspass.
Vad är viktigt för dig.
Vilket vill du göra.
Vad vill du sätta högst upp på din piedestal.
Dig själv eller allt det andra.
Prioriteringar är något vi ständigt får göra och dom leder oss åt olika håll men genom
att göra dom så får vi samtidigt stå för besluten som dom innebär.
Jag säger verkligen inte att varken det ena eller det andra är det rätta, det vet faktiskt bara du.
Grejen är den att det är du som måste få upp ögonen för vad det hela leder till, inte ständigt
vagga dig till sömns med en konstant förnekelse för det du inte vill se.
Det kan vara jobbigt att komma till insikt ibland men samtidigt väldigt befriande, för
när man gör det så förstår man sig själv och sin omgivning lite bättre.
Det går inte att bara borra ner huvudet i sanden och tro att det ordnar sig nog där uppe.
Att tro att stormen som var när du stack ner huvudet den har säkert bedarrat när du väl
tittar upp igen.
Du kan inte gå omkring och vara irriterad över att saker inte blir som du vill när du
inte finns tillgänglig när det verkligen behövs.
För att något ska leda till något så måste du visa din egen goda vilja att så faktiskt är fallet.
Det kräver helt enkelt någon form av uppoffring även av dig och då menar jag en sådan
som faktiskt visar att du är villig att ge inte bara kräver att få.
Man ska inte tro att man både kan äta kakan och samtidigt ha den kvar.
Man ska inte tro att andra alltid ska anpassa sig till det du vill bara för att det passar dig bäst så.