Man kan inte vara mer nedslående emot sig själv än att inte se sig som speciell,
för det är man.
Vi är alla unika varelser, vi är alla något vi kanske vill vara eller tvärtom,
något vi inte alls vill vara.
Det tråkiga tycker jag är när vi inte vill vara oss själva.
När vi hela tiden strävar efter att likna någon annan, att se andra som förebilder
eller föremål mer värda än oss själva.
Varför gör vi så emot oss själva.
Jag kan förstå att vi många gånger söker en utveckling i våra liv, att vi strävar efter
nya mål, nya utmaningar men borde det inte vara mål som vi ser som våra egna.
Jag ser mig själv som en unik människa med en cocktail av egenskaper som gör
mig till just den som jag är idag.
Är jag bra eller dålig, ja säg det, det är upp till andra att bedöma, inte mig.
Jag kan bara svara för en sak och det är att fortsätta att vara mig själv.
Självklart vet jag att jag besitter både bra och dåliga egenskaper men på det hela taget
så känner jag mig ändå rätt säker på att det goda överväger det mindre bra.
Nu är det inte så att jag tänker sitta här och gotta mig i min egen självgodhet.
Att ösa beröm över hur bra jag är och hur rätt jag tänker när jag försöker analysera.
Nej det väsentliga som jag försöker peka på är att även om en del kanske avskyr mig
just för att jag säger det jag gör, gör det jag gör, agerar som jag gör så gör jag det
av en enda anledning och det är att det är en konsekvens som kommer ur mitt eget agerande.
Jag gör saker för att jag vill göra dom, i varje fall oftast.
Det kommer faktiskt tillfällen då även jag backar ett steg och gör saker bara för
att det förväntas att jag ska göra dom, inte för att jag älskar att göra dom.
Det gör mig inget för även det gör jag frivilligt.
Istället för att ständigt gnälla över min tillvaro och att jag alltid måste göra saker som
jag tycker andra borde göra så väljer jag att antingen göra saken utan just något
eftersläpande gnäll eller helt enkelt låta bli att göra det och ta konsekvenserna som det ger.
Jag är en unik människa på många sätt och vis och jag måste erkänna att ibland så
njuter jag av att vara mig själv precis som jag ibland verkligen hatar att vara mig själv.
För visst finns det tillfällen då jag önskar att jag satt på färdigheter långt överlägsna
mina egna men sen efter en stunds reflekterande så kommer jag tillbaka till verkligheten
och inser att det minsann inte alls är så dumt att vara just mig själv.
Jag blev ingen fotomodell, ingen filmstjärna, ingen sångare med någon förtrollande röst.
Inte heller så blev jag något tekniskt geni eller matematiskt snille.
Nej jag blev till något som faktiskt passade mig så mycket bättre, jag blev jag.
Älta saker det man göra till förbannelse.
Spy galla över andra det kan man göra till fan kommer och avlöser en,
men vad hjälper väl det.
Varför inte bara erkänna att man duger förbannat bra som man är, ja det vill säga
om man nu verkligen ger sig själv utrymme till att vara det.
Om jag gör det så kan du.
Jag accepterar inte bara att jag är unik, jag accepterar att du är det.
Våga vara dig själv och njut av det.
Våga acceptera dina vänner och bekanta, dina nära och kära utan att göra om dom.
Men våga också att hjälpa andra som behöver komma till sin egen insikt och ge
råd om utifall att det så behövs.
Det är nämligen inte alltid glasklart att andra ser saker på samma sätt som du själv
precis som det absolut inte är glasklart att andra ser på dig på samma sätt som du
tror att dom gör, det finns alltid utrymme för missförstånd.
Försök att öppna ditt sinne och se lite utanför din egen lilla värld.
Gräset kanske inte är grönare hos grannen men det kanske finns något att lära.
Även om du alltid har gjort en sak på ditt eget sätt så kanske det finns ett bättre.
Försök att undvika bli den där som bara stirrar dig blind på felen som finns.
Uppskatta det som faktiskt känns rätt och se felen bara som bi-saker i det stora hela.
Människan är ett väldigt flexibelt djur och därför ska vi försöka se förbi våra fasader.
Jag lever en gång och jag gör det nu, inte igår, inte bara imorgon utan framför allt nu.
Om jag kan försöka acceptera dig som den du är så kan väl du göra detsamma,
eller i vad ligger den svårigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar