Det är på många sätt en väldigt sjuk värld som vi lever i.
Sjuk på så många sätt att jag inte kan undvika att bli riktigt rädd emellanåt.
Det borde inte vara så.
Det skulle verkligen inte behöva vara så.
Jag vet att många ser det som väldigt naiva tankar, kanske till och med
riktigt blåögda, men jag bryr mig inte.
Jag säger det jag tycker och tänker.
Jag skriver det jag känner och vill få ur mig.
Inte för att någon ber mig eller för att jag vill påverka i någon speciell riktning.
Mitt enda mål är att hålla mina ögon öppna för att se det som finns därute.
En av dom saker som jag alltid haft svårt att förstå och alltid kommer ha
svårt att förstå är när man väljer våldet som en lösning.
Det kan aldrig vara, det får aldrig vara, det ska aldrig vara lösningen på något.
Lösningen finns istället bakom ytan.
Lösningen ligger i kunskap och förståelse.
Den ligger i respekt och vänskap.
Den ligger i acceptans och en vilja att se förbi det andra ser som hinder.
Prova att se hinder som något man kan ta sig runt, inte något som är
oöverstigligt, som alltid kommer att finnas där, som aldrig går att förändra.
Våld är verkligen ingen lösning på någonting, det är bara ett primitivt
uttryck av desperation som man försöker rättfärdiga genom olika vägar.
Det är det fegaste av alla medel man kan välja för att hävda något.
Det är det ynkligaste man kan ta till och det finns verkligen inga ursäkter
för att använda det annat än till försvar.
Man överbryggar så mycket mer med ett samtal eller varför inte en kram.
Man avväpnar varandra när man inte känner ett hot.
Är det inte dags att vi på allvar bör söka oss till varandra, inte från varandra.
Vi ska inte dela in oss i raser eller olika tros-kategorier.
Vi ska se varandra som vi är för vi har massor att ge.
Vi måste förstå och acceptera att vi är olika åt alla håll och kanter.
Kan jag acceptera dig så kan du acceptera mig och så vidare.
Våld är ingen lösning, våld är bara ett desperat medel som används
alldeles för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar