Det där med att döma andra på för lätta grunder är något som jag tyvärr ser
alldeles för ofta.
Man hör en sak och drar sedan väldigt lättvindigt egna åsikter om det hela.
Man kanske till stöd för sina åsikter till och med drar in andra som egentligen
inte heller borde varit inblandade i vad som nu skapats.
Har du tänkt på hur ofta människor kommer i kläm som varit totalt oskyldiga.
Man dra förhastade slutsatser och låter dessa stackars människor sitta där mitt
i klistret utan en möjlighet att ens få yppa något till sitt försvar.
Det kanske är en situation som du hör runt hörnet på ditt jobb, i matsalen
eller varför inte bakom ryggen på dig själv när du gungar ditt barn i lekparken.
Du hör en sak och genast drar din hjärna igång och tänker både uppåt och nedåt,
åt vänster och åt höger.
Till slut kanske du kommer fram till en helt briljant analys av situationen som du
nu återskapat helt fritt i din egen fantasi och se man på, du har kommit fram
till en förklaring som berättar precis hur det är eller hur det var.
Men vad är det egentligen du har kommit fram till.
Tyvärr så är det ju bara en tom bubbla fylld med dina egna idéer.
En bubbla som egentligen förmodligen ställer till mer skada än nytta eftersom
den inte innehåller något annat än just dina fantasier.
Jag kan sätta en rätt fet peng på att du fallit i den gropen vid åtskilliga tillfällen
i ditt liv, jag kan lätt erkänna att jag själv gjort det.
Nu är jag dock av den naturen att jag gärna vill ställa saker till rätta om jag
varit ute i hel fel terräng och joddlat.
Jag har så pass mycket moral i mig att jag hellre backar och erkänner min egen
skuld i ärendet än låter den utmålade kraken så där med hundhuvudet hängandes.
Det där med att döma andra för något dom inte har gjort är väldigt lätt hänt.
Men om du med ackuratess bekänner ditt eget misstag, ditt eget feltramp i
händelsen så kan du faktiskt hjälpa den utsatta att nästan obemärkt resa sig
upp igen efter att blivit behandlad som en skitig dörrmatta.
Om du tar över skuldbördan så lättar den samtidigt ifrån den utsattas axlar och
den personen får återigen en chans att sträcka på sig i sin fulla längd.
Det värsta man kan göra är att gå bakom ryggen på andra och anklaga dom
för något som det sen visar sig att dom är helt oskyldiga för.
Dom har ju då ingen som helst chans att ens få möjligheten till att försvara sig
och sin heder, och det är det minsta man kan ge någon, den där lilla chansen,
det där lilla strået, den där lilla möjligheten till att få försvara sig,
Att få veta saker om sig själv bakvägen är verkligen som att få en kniv i ryggen.
Man känner sig både sårad och förrådd, sviken och besviken.
Man har verkligen ingen aning om vad som komma skall.
Därför tar sånt så mycket längre tid att komma igenom än att få det rak på
sig, helt utan omsvep.
Visa att du är en människa som vågar säga vad du tycker och tänker till någon
annan än att gömma dig bakom andra och bara vara bränslet till en redan
förgiftad brasa.
Du som blivit utsatt för sånt behandlande vet hur ont det gör.
Du som utsätter andra för sånt, stanna till och tänk efter vilken skada du
faktiskt håller på och skapar.
Jag vet hur ont det gör eftersom jag själv blivit utsatt för det vid ett antal tillfällen
i mitt liv, det tär på ens själ, det skär och det skär djupt i ben och märg.
Låt inte andra döma dig för något du inte gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar