Se men inte röra

Jag tänker fortsätta lite grann i gränslandet runt mitt förra ämne som handlade om
att min kropp är min.
Idag tänkte jag dock gå ut i en alldeles för aktuell miljö.
Lite tragiskt kan jag tycka att det ska tryckas spaltmetrar om olika personer som
blivit utsatta för någon form av övergrepp.
Det går liksom en kort modevåg genom media där man vill få fram den ena snaskiga
historien efter den andra, helst ska dom ju bräcka varandra så att det inte blir för anonymt.
Jag vill verkligen inte på något som helst sätt försvara idioter som utsätter andra för
någon form av tvång, sen spelar det ingen roll om det är av sexuell karaktär eller om
det är ett rent översittartvång av någon som känner sig sitta i en maktposition.
Se men inte röra borde vara en mening som många borde lära sig.
Det kan handla om saker man har som man själv är väldigt rädd om.
Varför ska den där idioten alltid ta i dessa saker som om det vore hans eller hennes.
Om man nu vet att personen i fråga är extremt rädd om just den saken så kan man
väl åtminstone ha den goda insikten och hålla sig ifrån den tills man blir tillfrågad.
Det kan faktiskt göra ont på riktigt i dessa personers inre av att se andra hantera
deras kära saker och det måste man respektera.
Se men inte röra står det på så många vackra gamla föremål som står utställda, ofta
med kraftiga rep runtomkring men va fan hjälper det.
Nog kommer det någon idiot till förälder som inte vill stoppa sin lilla Pelle eller Lisa
från att klättra upp i det där unika föremålet vad det nu må vara och dessutom göra
det med samma respektfulla känsla som om det vore en ställning i sandlådan
hemma på gårdsplan.
Alltså, jag blir så fruktansvärt trött på dessa jävla föräldrar som till och med kan stå
och skratta med guppande hakor och tycka att det där var väl kul och tar fram
sina mobiler för att föreviga ögonblicket så dom kan visa runt bland sina så
kallade vänner vid något senare tillfälle.
Sen kommer vi till den absolut allvarligaste kategorin vad det gäller se men inte röra.
Det är när det handlar om oss människor, bara oss människor.
Oavsett i vilken position man är i, oavsett var man är någonstans, oavsett vem man
har med att göra så hamnar man i en direkt respektfråga när det gäller gränsland.
Man måste lära sig känna vad som är ok åt båda hållen, inte bara vad man själv tycker.
Min kropp är min kropp, din kropp är din kropp.
Om jag vill ge en kram så måste jag känna efter att den kramen är välkommen.
Om jag lägger min arm över axeln på någon så måste jag känna att den inte väcker olust.
Om jag står nära någon så se ändå till att personen i fråga inte känner sig instängd.
Jag hör så ofta orden, ja men vadå han eller hon sa ju inget, så hur skulle jag kunna veta
att det inte var ok.
Ja tänk efter ditt jävla nöt tänker jag då.
Den personen kanske inte kände att den kunde säga vad den egentligen kände just för
att den kände sig trängd i situationen i fråga.
Den personen kan inte förstod din speciella form av ironi som just du besitter.
Den personen kanske till och med kände sig rädd eller osäker.
Det är din förbannade skyldighet att känna efter vad det är den personen känner när
du gör något, det är ju inte den utsatta personens fel att den blivit just utsatt.
Vi människor har ett oerhört tydligt kroppsspråk som vi faktiskt kan tyda om vi vill.
Ja just det, om vi vill.
Men den där viljan tycks verkligen lysa med sin frånvaro allt som oftast eftersom många
verkar tro så enfaldigt gott om sig själva.
Ett alltid lika lysande exempel som visar hur enfaldiga vi människor är när män försvarar
sig med att "ja men hon klädde sig ju så utmanande så jag tog för givet att det var fritt fram".
Alltså din jävla stenåldersmänniska tänker jag då.
Om nu någon vill klä sig utmanande så är det väl inte för att du ska få fritt fram för att
kladda på vederbörande, det handlar då först och främst om att den personen tycker
att den är fin i den utstyrseln.
Ska den behöva vara extra rädd för att bli våldtagen bara för att du inte kan tygla dig själv.
Se men inte röra är något som ständigt och alltid berör oss alla och det gör det dagligen.
Se, ja varsågod, det är fritt fram.
Rör, nej, nej och återigen nej om inte vederbörande bjuder in dig över sin tröskel.
Nu står ju vissa personer i extrem närhet till neandertalarna och verkar ha extremt
nära till sina primitiva lustar, men du som finns där i närheten, även du har ditt ansvar.
Du kan se till att dessa lågvattenmärken till människor stoppas i tid.
Det är inte ditt ansvar enkom, men du kan absolut hjälpa till.
Vi ska älska varandra, värna om varandra, hjälpa varandra.
Inte bara se varandra som utbytbara objekt.
Inte se varandra som något man kan köpa för stunden och sen bara dumpa.
Lär dig se och njut av det du beskådar.
Lär dig se och du kommer att kunna ta tillvara på så mycket mer av det du har omkring dig.