En lögn är en lögn

Många verkar missförstå det där med vad som är en lögn och vad som inte är det.
Man kan slänga sig med olika ordspråk som till exempel att ändamålet helgar medlen
och liknande men är det inte bara ett svepskäl för att få igenom sin egen vilja.
Vad ger dig rätt att komma med en lögn eller flera bara för att du ska få det du vill ha.
Jag tycker att det är ett minst sagt väldigt blint sätt att agera.
Det är genomtänkt och ofta väl uträknat och för mig är det den värsta typen av lögn.
Den när man modifierar sin egen så kallade sanning till förmån för sig själv.
Att sen idogt försöka försvara det hela med att det var just för den goda sakens skull
håller väldigt sällan.
Jag kan köpa det om man spelar ut en som redan ljuger med dennes egna vapen.
Att man använder en lögn för att komma förbi en annan.
Om man vet att den personen redan spelar falskt så har man mer bara satt ärligheten ur spel,
och samtidigt trumfat med sina egna lögner.
Och eftersom man har använt en lögn mot den första lögnen så kan den personen heller
inte känna sig försmådd, bara påkommen med byxorna nere.
Helt plötsligt så blir det som två pokerspelare som sitter med skitkort men som håller
masken och håller på att ta hem hela potten just genom sina genomtänkta lögner.
En lögn är en lögn och kommer så alltid att förbli men det finns som sagt tillfällen
då en lögn kan neutralisera en annan och mer eller mindre tillintetgöra den.
När man däremot leker med lögner i sin vardag, ja då är man ute på tunn is.
Jag har stött på alltför många som använder sina små vita eller svarta lögner oavbrutet
och det går ända tills någon sätter ner foten och ifrågasätter vad i helvete det är dom
håller på med.
Lögnerna har blivit en del av dom själva, så naturliga och så enkla att dom liksom bara
kommer per automatik.
Det är sorgligt att se och ofta har jag noterat så handlar det om en slöhet att välja lögnen
för att det är en för tillfället lättare väg att gå.
Ett annat bra exempel är när man faktiskt ljuger så pass att man själv tror på det.
Man vet att genom lögnen så får man det man vill ha och man är inte villig att lägga
ner den energin som det tar att gå den sanna vägen i sammanhanget.
Lögner har en förmåga att växa och tillslut så får dom ofta sån växtvärk att bubblan
oundvikligt spricker med konsekvenser långt större än vad man trott.
En lögn leder ju ofta till ytterligare en och så vidare.
Att sen försöka förklara sig ur skiten man frivilligt satt sig i får en bara att visa vilken
otroligt liten människa man faktiskt är.
För varför ska man tro att man ska kunna vinna på att ljuga sig fram genom livet.
Varför inbillar man sig att det alltid ska ordna sig oavsett vad som händer.
En människa som ljuger kan i varje fall inte jag ha ett förtroende för oavsett vad den
säger om att den inte gör det längre.
Ett förtroende tar lång tid att bygga upp och det är något man förtjänar, inte
något man kan ta för givet bara för att man själv säger att man ska ha det.
En människa som väljer att ljuga har samtidigt valt bort sin egen trovärdighet.
Det finns oerhört många lögnare ibland oss, både runt omkring oss i vår direkta vardag
men även högst upp på näringskedjan.
Förtroende är som sagt något man får jobba sig fram till.
Respekt är något som kommer i dess kölvatten.
Vem vill du vara i din vardag.
Den som väcker förtroende eller den som andra väljer att rycka på axlarna åt.