Det jag kan är jag bra på

Jag tror säkert många med mig känner en enorm osäkerhet i många saker som man snuddar vid.
Men det hindrar oss inte från att ändå försöka med saker som kanske ligger lite utanför vår egen bekvämlighetszon.
Jag är inte den som alltid vill vara utanför just den men det hindrar mig inte ifrån att försöka lite då och då.
Jag gör det för att jag vill och för att jag själv strävar efter att utveckla mig på olika sätt och vis.
Vi besitter alla kvalitéer, vissa kan ses som ganska vanliga och andra kan vara såna som sticker ut lite i mängden.
Det är bitar som gör oss unika, bitar som gör oss till dom enskilda individer som vi faktiskt är.
Jag är ingen märkvärdig människa, inte alls kan jag tycka.
Det finns säkert dom som rentutav tycker att jag är en ganska värdelös själ, helt utan något som kan generera något som helst positivt.
Men det finns säkert någon därute, kanske till och med några som ser andra delar hos mig, sidor som faktiskt betingar ett stort värde och som faktiskt är mer än väl värt att ta till vara på.
Jag ser mig bara som mig själv och jag har kommit så pass långt i mitt liv att jag faktiskt kan peka på sidor hos mig själv som är bra, sidor som andra kan lära av.
Jag har massor att lära av andra och det finns massor som jag inte kommer att kunna lära mig av andra, men vet du vad, det har alla.
Jag är helt enkelt inte receptiv för allt som jag försöker att lära mig, allt går inte hela vägen in.
Är det för att jag är obegåvad eller till och med lite dum i huvudet, nej inte alls.
Jag har bara inte intresset som krävs för att engagera mig tillräckligt när det gäller att ta in allt som finns omkring mig.
Vissa räknar säkert med att jag har det men det är inte mitt bekymmer, det är faktiskt deras.
Vi kan inte räkna med att alla ska vara lika intresserade för allt som berör oss, allt som finns omkring oss.
Jag till exempel engagerar mig betydligt mer i sånt som har med andra människor att göra.
Visst jag tycker att det är intressant att se och lära mig en del tekniska saker som ständigt är under utveckling och jag tar till mig det till viss del så att jag får en tillräcklig förståelse för vad det är jag har framför näsan.
Men jag vill inte grotta ner mig på atomnivå i allt, det har jag varken tid eller engagemang nog för att göra.
Jag tar istället och bryr mig om sånt som jag bryr mig, resten låter jag vara på en nivå som är acceptabel både för mig själv och min omgivning.
Jag vill nog hävda att det jag kan är samtidigt sånt som jag är bra på, riktigt bra.
Det jag är dålig på, det kan jag ärligt säga, suger jag väldigt ofta på.
Men jag bryr mig inte för jag kan inte vara bra på allt och det accepterar jag.
Du ska inte heller bry dig för det finns så mycket som är viktigare i livet än att jag lär mig allt du kan eller försöker lära ut till mig.
Om du når fram med tio procent av det du försöker lära ut till mig så har du ändå lärt mig tio procent mer än vad jag kunde tidigare om det du försökt delge.
Dom andra nittio procenten ska du inte hänga upp dig på, kanske trillar det ner någon mer procent framöver men vad är vikten i det.
Visst är det viktigt om det är elementära grundläggande saker som kanske är jobbrelaterade och där det finns en vikt i att den delgivna personen kan utföra sitt jobb utan att det går åt helvete.
Men om det bara är kringliggande faktorer så är det som sagt mindre viktigt att allt går in.
Du kan inte, jag kan inte räkna med att någon av oss förstår saker på samma sätt som den andra, det går inte för vi är faktiskt olika människor.
Det jag kan är jag bra på och jag måste samtidigt säga, är jag väldigt stolt att ha som sånt som jag faktiskt är bra på.
Jag kommer aldrig att vara någon övermänniska och jag kommer heller aldrig att se någon annan som något extra ordinärt.
Visst har jag massor med människor runt mig som besitter fantastiska kunskapsbanker inom olika områden.
Jag kan till och med beundra hur dom kan ta snabba beslut om saker och ting vare sig det är i jobb, i spel eller helt enkelt bara förstå saker inom områden jag inte begriper ett skvatt.
Ibland så ser jag mig som väldigt klok och insiktsfull men du ska veta att det har varit så många tillfällen i mitt liv då jag nästan sett på mig själv som en ren jävla idiot och totalt obegåvad.
För det kommer ögonblick när frustrationen tar över och begränsningen av sin begåvning blir så otroligt talande, så utpräglad och stark.
Då känner jag mig som allra, allra minst och fruktansvärt svag.
Men dom tillfällena överskuggas tack och lov av alla tillfällen då jag känner mig behövd, då jag känner mig önskad, efterlängtad och älskad.
Alla dom gångerna gör att dom grå zonerna nästan får regnbågsfärger.
Jag är bra på det jag kan, det kan aldrig någon annan ta ifrån mig, ingen annan än jag själv.
Tro på dig och den du är, för jag är övertygad om att du har otroliga kvalitéer.
Underskatta inte någon annan men underskatta heller inte dig själv.
Jag lever här och nu, inte innan jag föddes eller efter jag dör.
Mitt liv är det enda jag har och det jag kan det är jag förbannat bra på.
Ingen är bättre på att vara mig än jag.