Något som kan tyckas vara en av dom självklaraste saker i världen är inte alltid så himla lätt.
Det där med att ställa upp för någon är just en sån sak.
För hur många gånger är det inte som man har försökt att förstå vad det är man bäst kan hjälpa till med men sen bara blivit mer eller mindre stående just för att man inte vet.
Man vet helt enkelt inte alltid vad man ska göra vid varje tillfälle för att det ska bli på bästa möjliga sätt.
Men hur viktigt är det då att man når fram precis varje gång.
Gör det verkligen någon skillnad om man gör det ena eller det andra.
Många gånger så tror jag att det viktiga ligger i att vi visar den goda viljan, att vi försöker visa oss.
Att vi gör oss synliga för den som behöver hjälpen så att den inte behöver vädja mer än nödvändigt.
För det är nämligen så att någonstans där inne så tycker vi ibland att det är lite jobbigt att be om hjälp.
Vi gör det på samma lite knutna sätt som när vi inte vet hur vi ska bete oss när vi inte tycker att vi behöver hjälpa till utan att verka oförskämda.
Många gånger så är det så att vi faktiskt klarar oss alldeles utmärkt själva utan den där ständigt utsträckta handen.
Men många gånger så är det också så att vederbörande bara behöver veta att vi finns där bakom som ett litet extra skyddsnät, lite grann som att man har en livlina att ta till när man inte längre vet vad man ska göra själv.
Att ha den där vetskapen att någon alltid finns där för en, den gör väldigt stor skillnad.
Det behöver inte och ska heller inte vara samma person hela tiden, man kan faktiskt få stöd på många sätt från många olika.
Tänk därför efter på vilket sätt du kan stödja någon i ditt liv.
Tänk efter när du bör låta andra ta sina egna ansvar.
Jag tycker om att finnas där för mina nära och kära när jag känner att jag behövs och det svider i mig vid dom tillfällen då jag inte känner att jag riktigt räcker till.
För precis så är det ibland, man räcker inte till, man kan inte vara överallt, man kan inte lösa allt.
Nu vet jag med mig att jag är full av begränsningar i min egen profil men likväl så försöker jag att vara så mycket jag kan och orkar med.
Och på något sätt så är det just vid dom tillfällena som jag når fram hela vägen, då jag känner att till och med jag kan göra skillnad, det är vid dom tillfällena som jag får en energi och en tro på att det jag gör det gör jag för att jag vill det i mitt hjärta, inte för att jag är tvungen.
Att ställa upp för någon är inte alltid lätt, det kan till och med vara jävligt svårt.
Men när man gör det och sen får se resultatet, ja då är det nästan som om man kunde flyga till månen bara av egen vilja.
Man känner sig helt enkelt så otroligt bra.
Så prova du också.
Prova att hjälp någon du ser som behöver hjälp.
Inte med någon självklar sak utan en sak som kanske ligger lite utanför din egen comfortzon.
Gör något du inte är bekväm med utan något som helst egoistiskt tänkande bakom.
Gör det bara för att det känns rätt.
Du ska se att du kommer att uppleva det som att du växer ett antal decimetrar både fysiskt men framför allt mentalt.
Låt inte någon annan ta ifrån dig den känslan bara för att den är avundsjuk på att du kunde.
Stå kvar där i all din prakt och sträck på dig, för det du har gjort, det var något bra, något fint och något som faktiskt betydde något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar