Jag tycker att det är väldigt trasigt när man på olika sätt försöker fly ifrån sig själv.
Du kanske spontant tänker att det här det rör i varje fall inte mig, men vet du vad, jag tror faktiskt att du har fel den här gången och att jag kan ha svidande rätt.
Nu är det inte så att det är fel att fly alla gånger, tvärtom, det kan finnas många tillfällen och situationer som det faktiskt är att föredra att man gör det.
Vi behöver bara förstå att vi faktiskt gör det och att vi gör det både medvetet och omedvetet.
Att fly från sig själv är helt enkelt bara olika sätt att leva.
Vissa flyr på ett sätt där det är det mest naturliga i ens vardag.
Man har sina rutiner, äter sin frukost, går till sin skola, sitt jobb eller vad det nu må vara.
Man tar sig igenom sin dag utan att man kanske ens ifrågasätter vad det är man har gjort.
Jag måste säga att många dagar är det precis på det sättet för mig.
Men sen kommer då alla dom där dagarna, dom där tillfällena, dom där stunderna som blir märka av enstaka starka händelser.
Dom som gör att man bryter sina rutiner i sina tankar, sitt handlande, sitt tillvägagångssätt.
När någon dör, när någon föds, när man berörs utöver det vanliga som finns där i ens liv.
När man möts av ännu en nyhet färgad av hat, tomhet och förakt för livet.
När man lämnats stående ensam av den man tyckt gett all sin kärlek.
Då finns det tillfällen jag tycker att man ska fly en stund, en precis så lång stund som man faktiskt behöver.
Ingen kan vid dom tillfällena säga till mig hur lång den ska vara, när den ska vara slut eller om det rent av är fel av mig att göra så.
Det är upp till mig och ingen annan.
Visst stannar jag till och lyssnar när någon ser att jag mår dåligt och visst tar jag till mig av det som den försöker att säga.
Men låt mig sen absorbera det, bearbeta det och göra något bra av det jag då just fått till mig.
Tro inte att det lägger sig på översta hyllan i mitt eget skafferi av känslor som jag bryr mig allra mest om för det som händer inom mig vet faktiskt bara jag om.
Men sen finns det dom där som alltid tycks fly från sig själva.
Dom som aldrig kan stanna till och känna sig tillfreds med sig själva på den platsen i livet som dom faktiskt befinner sig och det kan jag tycka är lite ledsamt.
För varför har så många så svårt att uppskatta det som dom faktiskt har.
Varför verkar många tro att gräset är grönare på andra sidan.
Att nästa liv det blir så mycket bättre om jag gör som någon säger att det står i en viss skrift.
Vissa smärtor är för starka för att vi ständigt ska bära dom med oss men vi ska inte tro att det blir bättre för att vi överlåter smärtan på någon annan.
Jag har inte rätt att göra det och det har inte någon annan heller.
Ingen chef kan kräva att jag ska göra något jag tycker är fel.
Ingen lag kan kräva att jag ska göra något jag tycker är moraliskt förkastligt.
Ingen religion kan få mig att välja bort en människa och dess liv.
Jag flyr ibland när det gör alldeles för ont.
Flyr från mina starka tankar som nästan förtär mig inifrån.
Det gör så ont i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag flyr till mina egna små lyckliga tillhåll, mina goda tankar och låter som bädda in all den ondska som tycks växa därute.
Jag skulle inte orka med mitt liv om jag lät all den skiten få brinna inom mig.
Istället så flyr jag men jag flyr bara där.
Jag flyr för att överleva så att jag kan ge mer av mig själv till andra som behöver.
Jag flyr för att jag är en själ som ser det goda besegra det onda.
Jag flyr för att jag vill inte stanna i min egen ledsamhet.
Så om du ser mig fly, låt mig då göra det.
Det är inte ifrån dig jag flyr, bara från min egen skugga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar