Jag är full av självförtroende men ändå inte

Jag har varit inne på det där förut.
Det där att man ska tro på sig själv men heller inte glömma hur det man gör
kan påverka andra, för påverkar gör det.
Det gör det både på små nivåer och stora.
Nu är det så att jag väl inte kan säga att jag bubblar av självförtroende men ändå
så känner jag att jag inte längre backar undan från händelser.
Jag väljer att istället tro på det jag faktiskt gör.
Jag väljer att utgå från att jag har rätt och om jag nu har fel så får jag vara snäll
och korrigera mig så att det kanske blir rätt.
Men det där med självförtroende, hur är det med det egentligen.
Ja, för min egen del så handlar det i varje fall om att jag har självförtroende inom
områden som jag känner att jag kan bra.
Områden som jag kanske har en åsikt om och eftersom det bara är en åsikt så
är det något jag sen får anpassa efter omständigheterna.
Jag ser inte mig själv som dum i huvudet eller tappad bakom en vagn.
Men jag känner mig heller inte som någon Einstein som ständigt har lösningar att komma med.
Som alltid är den som lär sig saker snabbast.
Som alltid ser konsekvenser av handlingar.
Det är skillnad när det handlar om tekniska saker eller fysiska.
Väldigt stor i mitt fall.
Det handlar helt enkelt om i vad mitt eget intresse ligger här i livet och det är nog väldigt
uppenbart både för andra i min omgivning precis som det är det för mig själv.
Det är ni människor som jag bryr mig om.
Det är för Er mina tankar arbetar.
Det är för Er mitt hjärta ständigt slår.
Inte att lära mig olika maskiner eller tycka att det är viktigt med att glassa på krogen
med en kyld champagne vid min sida.
Jag är helt enkelt inte bekväm i dom situationerna.
Det är liksom inte kul.
Det är inte kul förrän man blandar in människorna som finns runt handlingen.
Det är först då det blir intressant.
Det är bland er människor jag känner ett starkt självförtroende men återigen, inte i alla fall.
Jag är till exempel inte bekväm när det finns någon med lite för stort ego med i situationen.
Jag blir som lite kvävd då.
Jag får helt enkelt inte plats.
Jag är full av självförtroende när det handlar om att umgås med människor, vanliga fina människor.
Då är jag avslappnad  och skön i min själ.
Jag är full av självförtroende när jag känner mig trygg, och det gör jag med er.
Då är jag bara JAG.
Och jag duger förbannat bra som jag är.