Att se livet där det är

Man blir så ofta varse om att livet, det är så fruktansvärt skört.
Det händer saker som man inte kalkylerar med.
Det händer sånt som du bara tror händer andra.
Men så är det ju inte.
För plötsligt händer det där oväntade och det behöver verkligen inte vara en oväntat
bra skrapning på en trisslott.
Nej, det troliga är att det är något betydligt jobbigare, betydligt tyngre som faktiskt hänt.
Sånt som man inte vill föreställa sig.
Det är när dom sakerna händer som det verkligen på riktigt blir jobbigt.
En sån "liten händelse" hände igår natt när några goda vänner fick beskedet om att deras
barn varit med om en bilolycka.
Inte orsakade av dom själva utan av andra idioter som valt att köra mot rött i en korsning
och sen orsaka en ordentlig kollision.
Det blev sjukhusbesök och vistelse för deras båda söner och den enas flickvän men tackolov
utan allvarliga konsekvenser.
Men marginalen mellan att det blivit det och det vad det nu blev är som du förstår hårfin.
Marginalen mellan tragedi och att livet får fortsätta framåt i sin gilla gång den är verkligen obefintlig.
Nu gick det som sagt efter omständigheterna väldigt bra och det är jag och framför allt dom
otroligt tacksam för.
Men det där med att värdesätta det man har, det bör man göra lite oftare.
Man bör ofta vara lite mer tacksam än man ibland är och man ska aldrig, "jag säger verkligen
det med eftertryck" aldrig ta något för givet.
Jag har varit inne på det förut och jag kommer säkert komma tillbaka till det många gånger igen.
Vi får och ska aldrig ta någon eller något för givet för det finns inget som vi kan göra det med.
Jag väljer att se livet där det är.
Att se det som händer framför mig och sätta ett värde på det, ett stort värde.
Det spelar liksom ingen roll om jag gör en skitrunda på golfbanan eller om jag vinner på lotto.
Vad som betyder något är det jag omger mig med.
Och vad är då det.
För mig är det ett enkelt svar.
Vikten finns inte i att skylta med att jag har gott om pengar, en dyr, snygg bil eller en exklusiv
lägenhet eller ett hus i rätt kvarter.
För mig är det att jag finns där för min familj, mina vänner och alla andra som jag håller kära.
För utan dom så är jag bara en blek, ensam figur utan varken mening eller mål.
Jag vill finnas till för mina, alla mina, verkligen alla mina underbara vänner o medmänniskor.
Det är Ni som räknas i mitt liv.
Jag är bara en del av mitt eget liv, ni är resten.
Det kanske låter konstigt mångas öron när jag säger att ni betyder mer för mig är jag själv
men i min värld så gör ni det.
Ni gör det för att vi lever i en värld tillsammans, inte åtskilda.
Jag vill leva i en öppen värld, en värld där vi väljer att lyssna på varandra, inte ignorera varandra.
Jag vill leva i en värld där vi får älska varandra, inte lära oss att hata och känna avsky.
Jag vill leva i en öppen värld, en värld där vi ser varandra, inte väljer att blunda för det som sker.
Jag vill leva och se livet där det är, inte bara prata om det som en gång varit.
Jag tänker leva här och nu, inte igår och inte imorgon.
Jag tänker inte glömma det som har varit eller sluta drömma om det som kan ske.
Jag vill fortsätta att vara jag, inte någon annan.
Vad vill du!