Att vilja är att halvvägs lyckas

Det finns något som kallas för att ge upp alldeles för lätt.
Eller att kasta in handsken när det blåser lite motvind.
Varför gör man det.
Varför väljer inte alla att åtminstone försöka.
För det där med att ta sig själv till nästa nivå på något i livet är aldrig lätt.
Man får liksom inte det gratis, inte mer än i några få undantag och dom är ändå lätträknade.
Felet är att vi stirrar oss blinda på dom som får framgångar samtidigt som vi är jävligt dåliga på
att se vilket arbete som faktiskt ligger bakom den lilla eller stora succén.
Vi ser framgången som något lättvunnet och istället för att glädjas med den så
plockar vi fram en helt omotiverad avundsjuka.
Är inte det en väldigt tråkig inställning så säg.
Det där med att vilja är en detalj som vi nog väldigt många behöver fila på en del.
För genom att visa oss själva en vilja så tar vi oss väldigt långt.
Alternativet är ju att inte visa någon och istället falla pladask på marken och bara gnälla.
Är det så vi vill ha det.
Ligga där som patetiska offer , ryggradslösa och gnälliga.
Är inte livet lite mer värt än så, jag tycker det i varje fall.
När man istället visar att man vill något så blir det så otroligt mycket tydligare.
Både för en själv men också för ens omgivning.
Vad vill du med livet.
Vad vill du med din eventuella karriär.
Vad vill du.
Ställ dig dom frågorna men förvänta dig inget svar på en gång för jag tror inte många
faktiskt vet det.
Jag vet bara vad jag själv vill och det är att låta mitt liv komma till mig.
Jag vet att jag vill vara en bra och öppen människa.
Märkvärdigare än så är inte jag.
Jag tänker inte bara låta saker och ting hända runt mig och tro att allt ordnar sig.
Vissa saker får flyta med i mitt kölvatten och andra dom tar jag itu med när dom kommer.
Men en sak är säker.
Det som alltid kommer betyda något i mitt liv är Ni.
Den viljan kommer jag aldrig att försaka.
Aldrig någonsin.