Det handlar inte alltid om att få någonting tillbaka

Jag tänker verkligen inte som alla andra, det vet jag.
Men är det fel eller rätt, sättet som jag tänker på.
För mig är det svaret enkelt.
Självklart är det rätt mitt sätt att tänka, men det är bara helt rätt för mig.
Som det där med att man alltid ska tänka på att man till exempel
bara kan skörda vad man en gång har sått, eller att man alltid måste tänka på
att ge tillbaka tjänster om någon gjort något åt dig.
Så är det ju inte.
Så är det ju inte alls.
Man är inte alls skyldig att ge något tillbaka om man fått något.
Visst kan man göra det för att man vill vara rättvis, men är man skyldig det, nej det är man inte.
Jag måste verkligen inte ha något i retur om jag gör något eller om jag ger något till någon.
Om jag gör det så gör jag det för att jag vill det, inte för att jag vill ha en massa
gentjänster som jag sen kan inkassera vid behov och önskemål.
Likadant är det när jag gör en jobbrelaterad sak.
Om jag utför en arbetssyssla så gör jag det för att det förväntas av mig av min arbetsgivare,
inte för att jag ständigt står i tacksamhetsskuld för att jag fått en anställning där.
Jag gör vad jag tycker kan förväntas av mig och oftast lite till, i varje fall i mina ögon.
Om jag sen inte uppfyller målet i andras ögon så må det vara så, det är inte mitt problem
även om det är jag som blir drabbad i slutändan av det.
Det handlar som sagt inte att det viktigaste är att göra rätt för sig inför andra, det handlar
om att göra rätt för sig inför sig själv.
Om jag kan gå ifrån en situation nöjd med min egen prestation så har jag kommit väldigt långt.
Om jag inte kan det så får jag ta en funderare på varför jag inte är nöjd.
Jag får helt enkelt vrida och vända på vad det är jag tycker och tänker.
För om inte jag är nöjd med mig själv så kan jag inte heller förvänta mig att andra ska vara det.
Jag bryr mig verkligen så lite som möjligt om vad andra har för åsikter om mig och mitt jag.
Visst uppskattar jag om andra uppskattar mig för den jag är men jag kan inte gräva ner mig
om någon tycker negativa saker.
Livet är alldeles för långt och samtidigt alldeles för kort för att jag ska ta fasta på saker
jag själv inte kan eller tänker stå för och det enda jag kan stå för är just mig och mitt jag.
Det handlar inte alltid om att få någonting tillbaka.
Det handlar om att ge av sig själv utan att sen ställa omedelbara krav.
Kan du det.
Kan du klara av den rollen.
Att ge något utan att kräva något i retur.
Det är för mig att ge, inte något annat.

Att se livet där det är

Man blir så ofta varse om att livet, det är så fruktansvärt skört.
Det händer saker som man inte kalkylerar med.
Det händer sånt som du bara tror händer andra.
Men så är det ju inte.
För plötsligt händer det där oväntade och det behöver verkligen inte vara en oväntat
bra skrapning på en trisslott.
Nej, det troliga är att det är något betydligt jobbigare, betydligt tyngre som faktiskt hänt.
Sånt som man inte vill föreställa sig.
Det är när dom sakerna händer som det verkligen på riktigt blir jobbigt.
En sån "liten händelse" hände igår natt när några goda vänner fick beskedet om att deras
barn varit med om en bilolycka.
Inte orsakade av dom själva utan av andra idioter som valt att köra mot rött i en korsning
och sen orsaka en ordentlig kollision.
Det blev sjukhusbesök och vistelse för deras båda söner och den enas flickvän men tackolov
utan allvarliga konsekvenser.
Men marginalen mellan att det blivit det och det vad det nu blev är som du förstår hårfin.
Marginalen mellan tragedi och att livet får fortsätta framåt i sin gilla gång den är verkligen obefintlig.
Nu gick det som sagt efter omständigheterna väldigt bra och det är jag och framför allt dom
otroligt tacksam för.
Men det där med att värdesätta det man har, det bör man göra lite oftare.
Man bör ofta vara lite mer tacksam än man ibland är och man ska aldrig, "jag säger verkligen
det med eftertryck" aldrig ta något för givet.
Jag har varit inne på det förut och jag kommer säkert komma tillbaka till det många gånger igen.
Vi får och ska aldrig ta någon eller något för givet för det finns inget som vi kan göra det med.
Jag väljer att se livet där det är.
Att se det som händer framför mig och sätta ett värde på det, ett stort värde.
Det spelar liksom ingen roll om jag gör en skitrunda på golfbanan eller om jag vinner på lotto.
Vad som betyder något är det jag omger mig med.
Och vad är då det.
För mig är det ett enkelt svar.
Vikten finns inte i att skylta med att jag har gott om pengar, en dyr, snygg bil eller en exklusiv
lägenhet eller ett hus i rätt kvarter.
För mig är det att jag finns där för min familj, mina vänner och alla andra som jag håller kära.
För utan dom så är jag bara en blek, ensam figur utan varken mening eller mål.
Jag vill finnas till för mina, alla mina, verkligen alla mina underbara vänner o medmänniskor.
Det är Ni som räknas i mitt liv.
Jag är bara en del av mitt eget liv, ni är resten.
Det kanske låter konstigt mångas öron när jag säger att ni betyder mer för mig är jag själv
men i min värld så gör ni det.
Ni gör det för att vi lever i en värld tillsammans, inte åtskilda.
Jag vill leva i en öppen värld, en värld där vi väljer att lyssna på varandra, inte ignorera varandra.
Jag vill leva i en värld där vi får älska varandra, inte lära oss att hata och känna avsky.
Jag vill leva i en öppen värld, en värld där vi ser varandra, inte väljer att blunda för det som sker.
Jag vill leva och se livet där det är, inte bara prata om det som en gång varit.
Jag tänker leva här och nu, inte igår och inte imorgon.
Jag tänker inte glömma det som har varit eller sluta drömma om det som kan ske.
Jag vill fortsätta att vara jag, inte någon annan.
Vad vill du!

Att drömma är att........

Det där med att drömma är verkligen tvådelat.
För dels har du ditt drömmande som du lever i dagligen.
Det som du går och hoppas på ska inträffa.
Kanske att hästarna du satsat på ska springa in så stora pengar att du känner dig
någorlunda ekonomiskt oberoende.
Kanske är det att du får det där riktiga erkännandet som du tycker att du förtjänar.
Kanske är det att du lärt dig något på riktigt, något du aldrig trodde att du skulle lära dig.
Kanske är det känslan av att ständigt vara dagens hjälte som du strävar efter.
Eller varför inte något så enkelt och banalt som att du går ut och gör ditt livs golfrunda,
inga slag blir fel, vädret är perfekt och ditt sällskap är det rätta.
Det finns så mycket som vi kan drömma om på dagtid.
Det är så mycket som vi drömmer om men aldrig kommer att kunna uppnå.
Men då frågar jag mig själv.
Hur viktigt är det att uppfylla alla sina drömmar.
För mig räcker det med att jag försöker att leva i mitt eget liv.
Att jag inte ger upp innan jag ens har prövat.
Att jag ser möjligheterna istället för svårigheterna.
För mig så är drömmar så många olika saker och dom handlar definitivt inte bara
om mitt eget välbefinnande.
För mig är det även Ni, alla ni som finns runtomkring mig.
Ni som har en indirekt betydelse i allt jag företar mig och ni som har en direkt betydelse.
Det är så mycket jag drömmer om i mitt liv tillsammans med er.
Många saker kommer att uppfyllas men inte alla, för det är inte så livet är.
Vad jag vill komma till är att mitt liv duger väldigt bra som det är men självklart kan det bli bättre.
Det är just denna förbättringspotential som gör att jag drömmer.
Det är just den biten som gör att jag väljer att se möjligheter istället för motsättningar.
För om man visar viljan av att försöka något så tror jag att man har en enormt stor chans
att i varje fall ta sig en större bit av vägen fram dit man drömmer om.
Jag har en vilja inom mig som är stark men den hindrar mig inte från att se mina begränsningar
och det ser jag som en av mina styrkor.
Jag vet vad jag är bra på och jag vet vad jag är mindre bra på.
Och det är just det, vetskapen om vem jag är, vad jag tycker om , vad jag tycker är rätt och fel,
vad jag har för värderingar.
Det och massor mer är sånt som gör att trots att jag känner en hopplöshet i att förstå vissa saker
samtidigt ser att däri ligger inte min talang.
Mina inre kvalitéer är större än vad många andra egenskaper.
Men dom där andra kan jag alltid förbättra, förbättra så pass att dom duger i sammanhanget som
dom ska användas.
Jag kommer till exempel aldrig bli något tekniskt eller matematiskt geni för det är inte något som
ligger i min intressesfär och inget jag någonsin kommer att drömma om.
Däremot så finns min strävan alltid där vad det gäller att söka förståelse mellan människor.
Och för mig så är den så oändligt mycket viktigare.
Jag vill alltid försöka att förstå dig även om jag inte håller med dig och jag vill att du ska kunna
förstå mig och det jag står för och samtidigt acceptera mig.
Mina drömmar är kanske lite rosa ibland men jag lever gärna med det istället för att välja att
se saker i ett kallt mörker.
Jag kommer att fortsätta att drömma om ett marginellt bättre liv för mig och ett generellt
mycket bättre liv för allt runtomkring mig.
Vilka drömmar har du.
Vilka drömmar vill du bygga på.
Vågar du ha drömmar.

Ändra inte på andra bara för att du är missnöjd med dig själv

Hur är det egentligen med att se på sig själv med lika öppna ögon som man ser på andra.
Är man verkligen lika objektiv och dömande när det är sig själv som alla gånger man väljer
att klaga på andra.
För nog fan är det väl alldeles för ofta som vi väljer att göra det.
Det där med att gnälla på hur någon ser ut.
Att tycka att någon inte sköter sina uppgifter på jobbet bara för att man själv gången innan
kanske lyckades lösa en sak.
Hur var det gångerna innan, gjorde du verkligen allt rätt då.
Jag vet inte vad det är men ibland så tycker jag att det finns så otroligt mycket kunskap
på så många olika områden men vi delar inte den till fullo.
Vi är ofta duktiga på olika saker.
Jag kan bara se på mig själv i min nuvarande situation som jag befinner mig i vad det gäller mitt jobb.
Jag är verkligen inte något ess i min samling av medarbetare.
Jag är inte ens bra på något som är direkt arbetsrelaterat där än.
Inte mer än när det kommer till uppgifter där man rent fysiskt ska genomföra något.
Så fort det kommer till dom tekniska uppgifterna så är jag inte den man först ska fråga.
Jag är till och med så dålig att jag ofta känner att det alltid hänger ett ifrågasättande om varför
jag ens finns med i den sammansättningen duktiga medarbetare.
Medarbetare som på olika sätt skaffat sig dom kunskaper som dom besitter inom området som
vi nu gemensamt ska jobba inom.
Men sen vänder jag mina tankar och tänker.
Varför anställde dom mig.
Varför valde dom inte någon annan.
Vilka egenskaper har jag som jag kan tillföra.
Det finns en hel del.
Jag har idag kommit halvvägs i livet och jag har skaffat mig massor av livserfarenhet.
Erfarenhet som grundar sig först och främst på hur jag kan hantera människor och situationer.
Hur jag reagerar vid olika stressade moment eller när någon mår dåligt.
Allt handlar inte om att man måste vara fullkomlig inom jobbet man har.
Allt handlar om vad man själv kan ge.
Jag vill inte att andra ska ändra sig bara för att jag tycker att dom ska det.
Om jag vill att någon ska ändra sig på något sätt så är det för att jag tycker och tror
att den personen mår bättre i förlängningen om den gör det.
Inte för att jag kommer att göra det.
Och på samma sätt så vill eller tänker inte jag heller förändra mig på något som helst vis.
Jag ändrar mig om jag ser någon vinst i det för min egen del, inte för att någon annan ska tjäna på det.
Jag är inte missnöjd med mig själv även om jag skulle vilja kunna mycket mer än vad jag kan
men jag inser mina begränsningar och jag ser själv vad jag besitter för kompetens.
Jag är bra på det som jag är bra på.
Det jag inte är bra på det kanske jag kan förbättra men om det inte blir så, så blir jag inte
missnöjd för det för jag begär inte att jag ska kunna allt.
Jag kan säkert bli bra även på denna arbetsplats som jag befinner mig idag.
Men jag vet inte om jag någonsin kommer att duga i allas ögon.
Men vet du vad.
Det skiter jag högaktningsfullt i.
Jag försöker, och jag försöker så gott jag kan.
Bättre än så kan jag inte och det kommer jag heller inte att försöka.
Ändra inte på andra bara för att du är missnöjd med dig själv.
Var nöjd med dig själv istället.

Det är något speciellt med Midsommar !

Det där med Midsommar, vad betyder det för dig.
Som alltid så finns det många olika värderingar på det.
Många som ser fram emot det av olika anledningar.
Det kan vara dom små flickorna som får sätta på sig sina fina klänningar och göra sina kransar.
Det kan vara dom riktigt små barnen som får dansa där i ringen med sina föräldrar eller
varför inte farmor, farfar, mormor, morfar eller om dom har tur med den ännu äldre generationen.
Det är en högtid som man vill ska vara omhuldad av värme och glädje.
Den ska vara fylld av gemenskap och samhörighet.
Men hur blir det när vädret ser ut som det gör idag.
Regnigt, grått och lite småkyligt.
Det blir inte riktigt samma mysiga töcken över det hela.
Det tar liksom lite udden av glädjen.
Helt plötsligt så blir vi likt julen tvungna att ta hela firandet inomhus istället och visst
det blir i dom allra flesta fall riktigt bra, till och med fantastiskt bra.
För vi har en förmåga att anpassa oss.
Jag säger i dom allra flesta fall, för det blir inte så för alla och envar.
Men det kan vara på både gott och ont när vädret sätter en annan prägel än den förväntade.
Vi är som sagt oerhört anpassningsbara i dom allra flesta fall.
Vilka är det då som blir lidande kan man undra.
Det blir en kombination mellan barn och vuxna som blir den lidande kategorin vill jag påstå.
För här hamnar en grupp i kläm där man har byggt upp förväntningar som man inte kan motsvara
och heller inte har något bra alternativ b som en extra lösning.
Vi har ett knippe med föräldrar som byggt upp en bild för sina barn, bit för bit i förhoppning
om att vädergudarna ska vara blida och snälla.
Den bilden blir nu totalt raserad och många har inte den där förmågan till bra nödlösningar.
Tycker synd om er.
Vad tycker då jag att ni ska göra tror du.
Sänk dig en nivå och möt ditt eller dina barn på deras nivå.
Visa att du faktiskt vill vara hos dom på ett avslappnat sätt .
Låt inte dina egna krav på midsommar bli dom som får dominera i ditt eget handlande.
Jag menar att du bör faktiskt tänka på att det är barnen som blir bestulna på en bild du
och din omgivning varit med om att bygga upp.
Dina krav som vuxen som sannolikt innefattar ett visst spritintag eller i varje fall alkohol
behöver inte vara något du måste avstå men du kan anpassa det och göra det till något som
inte sätter skräck i dina barn när dom ser den kraftiga förändringen i ditt beteende i takt
med mängden som du får i dig.
Låt det vara en högtid som är speciell trots detta erbarmligt tråkiga väder.
Våga vara glad och uppskatta det du har för det du har är färskvara och något du alltid får vårda.
Jag älskar Midsommar för det är en för mig varm vackert inramad högtid där dom flesta är klädda
i vackra sommarkläder och formligen lyser av sommar.
Midsommar är en högtid som passar mig för det är en högtid fylld av närhet och kärlek.
Låt den inte bli förfulad av en massa dåliga beslut som du bittert ångrar dagen efter.
Gör inte saker för att du måste utan för att du verkligen vill göra det.
Det är något speciellt med Midsommar.
Låt det få fortsätta att vara det, nu och länge, länge till.
Du behöver det, jag behöver det, vi behöver det.
Gemenskapen som den bidrar med kan aldrig bli för mycket, inte så länge som vi delar den.
Glad Midsommar på Er och självklart en massa varma kramar

En kram kan betyda så mycket

Har du någonsin tänkt vad enormt lite det kan kosta att ge något som kan vara riktigt värdefullt.
Det enda det behöver kosta är en bråkdel av din tid.
Tid av ditt liv som visserligen är det värdefullaste du äger men ändå bara tid.
Eftersom väldigt många väljer att räkna pengavärde i det mesta så kan du istället se
det som en gratishandling som du utför.
Den när du ger en kram.
Men vad betyder en kram för dig.
Vi kan dela in dom i några olika kategorier.
Först så har vi den där platoniska jaghälsarpådigkramen, den som du ger för att du måste.
Ja, eller rättare sagt du ger den för att personen innan dig hälsade på det sättet och därför
gjort att du nästan känner dig tvungen att göra likadant.
Du vill ju inte verka konstig eller avståndstagande.
Sen kommer den där kramen när du hälsar på en vän som du tycker om.
Det är inte så att den personen behöver ha någon speciell plats i ditt liv mer än att du
känner att du tycker om den och verkligen vill hälsa på honom eller henne på det sättet.
Sen kommer vi till den där personen som betyder något för dig och som du håller kvar
den där extra sekunden i famnen.
Du känner flödet av energi som strömmar emellan er, värmen från era hjärtan som möts
och hur era kroppar pratar sitt eget gemensamma språk.
Ni tycker om varandra helt enkelt och ni visar det gärna.
Nu kommer vi till dom där kanske jobbiga kramarna.
Dom där när du vill skänka tröst, styrka och hjälp.
Dom som faktiskt verkligen kan betyda något.
Dom som gör att du visar att du finns där när personen i fråga så desperat behöver den
extra energin som du kan ge.
Dom kramarna kan betyda allt och lite till.
Och som sagt, dom kostar dig ingenting att ge.
Ingenting mer än lite tid.
Ingenting mer än att du får ge lite av din kärlek.
Tycker du att det känns jobbigt så tänk så här, hur jobbigt tror du inte att personen i fråga
som kanske är i sitt livs jobbigaste situation eller åtminstone behöver den där trösten som du
är villig att ge.
Den trösten kan behövas på grund av en jobbig separation, att någon har försvunnit ur ens liv,
att man råkat ut för något jobbigt eller något annat som tär på ens själ, ens hjärta, ens inre.
En kram kan verkligen betyda så otroligt mycket.
Så när du ger den där kramen.
Fråga dig själv varför du ger den.
Fråga dig själv, hur vill du bli kramad.
Vill du känna omtanke och kärlek och välmening.
Eller känner du bara att du gör det för att du måste.
Jag själv ger aldrig en kram till någon jag inte vill krama.
Jag ger en kram för att jag vill visa att jag finns där.
Jag ger en kram till någon för att jag tycker om den personen.
Jag ger en kram för att jag älskar kärlek.
Så nästa gång du ger en kram, försök att göra detsamma.
Ge av dig själv för att du vill, inte för att du måste.
För en kram den kan betyda så mycket.
Låt den få fortsätta att ha den betydelsen.
För mig kommer kramen alltid att få finnas som något jag alltid vill dela med mig av.
Den kommer det eftersom det är ett av sätten som jag delar med mig av mig själv på.

Ingen annan än Du har rätt till Din kropp

Det där med att säga att man äger någon finns inte.
Du kan inte äga någon person.
Du kan inte sälja någon till någon annan.
Du kan inte kräva att någon ska finna sig i att ständigt leva i din skugga, i ditt skräckvälde.
Om du tror det så är du en oerhört liten människa.
En människa som tror att du kan tillfoga dig makt över någon bara för att den
personen tillhör en liten svagare kategori än vissa andra.
Har du (du som kanske tror att du kan det) någonsin prövat att sätta dig över någon
som du tycker står dig högre i rang.
Nej, jag tror inte det.
Jag tror inte det för jag tror att du bara är en patetisk feg jävla ynkrygg.
Bara du bestämmer över dig själv.
Om du mot all förmodan verkligen vill tillfoga dig själv den skadan och gå den
väldigt vilsna vägen.
Ja då kan jag inte annat än beklaga, för du är förmodligen så otroligt mycket mer värd än det du får.
Att äga sin kropp.
Vad betyder det för dig.
Vad tycker du att du kan äga hos någon.
Tycker du att du äger rätten till vad dina barn ska göra.
Vem dom ska vara tillsammans med, hur dom ska klä sig, vem dom ska älska.
Var går dina gränser.
När jag ser någon på stan idag så kan jag absolut ha en åsikt om hur den personen ser ut,
hur den beter sig, vad den gör helt enkelt.
Men det är bara min egen åsikt.
Jag får absolut uttrycka den men jag kan inte kräva att någon ska rätta sig efter den.
I varje fall så länge det inte handlar om en misshandel, vandalisering eller något annat
destruktivt där man medvetet går in för att förstöra eller skada.
Men annars, om det är en tatuerad tjej, en halvfull men ändå oförarglig gubbe eller någon
annan som bara finns till på det sättet som den personen vill just där, just då.
Då har jag inget jag kan invända med.
Men du, du som tycker det är ok att trakassera någon för att hon valt en kort kjol, att säga nedlåtande ord mot någon bara för att han har en annan hudfärg eller varför inte helt enkelt bara knuffar
bort någon på dansgolvet bara för att du tycker det är äckligt att se två tjejer kyssas.
Alltså, vad har du för problem egentligen.
Du äger din kropp.
Inte din man, din fru, din sambo, din pappa, din mamma, din bror eller din syster.
Inte den där sjuka jävla stalkern som inbillar sig att den redan lever ett liv med den personen
som den terroriserar.
Inte den där som bara ser dig som en sak, en sak som man kan göra precis vad man vill med.
Vi har alla våra egna liv och dom ska vi ta hand om.
Vi kan inte ta ansvar för vad andra gör jämt och ständigt men vi kan sätta stopp för det
förtryck som vi ständigt ser.
Vi behöver inte godta något bara för att andra ser mellan fingrarna.
För mig är det inte ok när någon tycks tro att den faktiskt har rätt till någon annans liv.
För mig kommer det aldrig vara ok när någon förtrycker någon annan.
Jag vill leva i en fri värld.
Jag vill leva i mitt liv.
Jag har rätt till min kropp och lånar gärna ut den på mina villkor.
Du har rätt till ditt.
Glöm inte bort det.

Jag är full av självförtroende men ändå inte

Jag har varit inne på det där förut.
Det där att man ska tro på sig själv men heller inte glömma hur det man gör
kan påverka andra, för påverkar gör det.
Det gör det både på små nivåer och stora.
Nu är det så att jag väl inte kan säga att jag bubblar av självförtroende men ändå
så känner jag att jag inte längre backar undan från händelser.
Jag väljer att istället tro på det jag faktiskt gör.
Jag väljer att utgå från att jag har rätt och om jag nu har fel så får jag vara snäll
och korrigera mig så att det kanske blir rätt.
Men det där med självförtroende, hur är det med det egentligen.
Ja, för min egen del så handlar det i varje fall om att jag har självförtroende inom
områden som jag känner att jag kan bra.
Områden som jag kanske har en åsikt om och eftersom det bara är en åsikt så
är det något jag sen får anpassa efter omständigheterna.
Jag ser inte mig själv som dum i huvudet eller tappad bakom en vagn.
Men jag känner mig heller inte som någon Einstein som ständigt har lösningar att komma med.
Som alltid är den som lär sig saker snabbast.
Som alltid ser konsekvenser av handlingar.
Det är skillnad när det handlar om tekniska saker eller fysiska.
Väldigt stor i mitt fall.
Det handlar helt enkelt om i vad mitt eget intresse ligger här i livet och det är nog väldigt
uppenbart både för andra i min omgivning precis som det är det för mig själv.
Det är ni människor som jag bryr mig om.
Det är för Er mina tankar arbetar.
Det är för Er mitt hjärta ständigt slår.
Inte att lära mig olika maskiner eller tycka att det är viktigt med att glassa på krogen
med en kyld champagne vid min sida.
Jag är helt enkelt inte bekväm i dom situationerna.
Det är liksom inte kul.
Det är inte kul förrän man blandar in människorna som finns runt handlingen.
Det är först då det blir intressant.
Det är bland er människor jag känner ett starkt självförtroende men återigen, inte i alla fall.
Jag är till exempel inte bekväm när det finns någon med lite för stort ego med i situationen.
Jag blir som lite kvävd då.
Jag får helt enkelt inte plats.
Jag är full av självförtroende när det handlar om att umgås med människor, vanliga fina människor.
Då är jag avslappnad  och skön i min själ.
Jag är full av självförtroende när jag känner mig trygg, och det gör jag med er.
Då är jag bara JAG.
Och jag duger förbannat bra som jag är.

Vi gör alla val, precis hela tiden

Det där med val, att göra val, det är inte alltid lätt.
Men, det är något vi ständigt ställs inför och som vi aldrig kommer ifrån.
Dom allra flesta valen är val som vi inte ens tänker på att vi gör.
Det sker liksom per automatik.
Vi är inte ens medvetna om att vi gör dessa val.
På något sätt så tror jag att många av oss till och med är så omedvetna om att valen görs
att man till och med förnekar att dom är gjorda.
Vad jag vill idag är att göra dig lite mer medveten om vad det är du gör varje dag.
Vad du faktiskt aktivt gör varje dag, vare sig du vet om det eller inte.
För valen du gör dom påverkar nämligen inte bara dig, dom påverkar även mig och
alla andra i din omgivning.
Och just det där med att man gör saker som påverkar andra, både på gott och ont gör
att du faktiskt bör vara lite mer medveten om vad det är du egentligen gör.
När du till exempel väljer att släppa en dörr istället för att hålla upp den för den personen
som kommer efter dig.
Eller när du väljer att bara titta med en tom blick på den gamla människan som behöver en
sittplats på tunnelbanan istället för att erbjuda den din.
Eller varför inte om du ser någon tappa något när den fumlar i sin ficka eller väska och sen
bara går vidare omedveten om att den just kanske tillfälligt förlorat något.
Eller när någon gjort något riktigt bra men du väljer att inte ge den personen något beröm
bara för att du kanske känner lite avundsjuka och inte unnar den det.
Det finns så många val vi gör precis hela tiden och det är dom som jag vill att du ska titta
lite extra på idag.
Jag vill att du ska veta om vilka val det är du egentligen gör.
Att du ska vara medveten om konsekvenserna av dina egna handlingar.
Jag gör ständigt val och jag försöker se till dom och om jag efter ett tag ser någon
bieffekt av mitt val som skett tidigare så är jag idag klok nog att kunna ta ett steg
tillbaka och stå för det istället för att skyla det genom allehanda ursäkter.
Bara för att jag är trött är inte en orsak för att slippa undan ansvar.
Om jag är trött så må det vara hänt vid ett tillfälle eller två men sen bör jag förstå
att om jag ska kunna prestera på samma nivå som andra som utför samma syssla
så bör min kropp vara mer förberedd på det.
Bara för att jag är arg på något som har hänt behöver jag inte spy galla över det både
till höger och vänster så att min omgivning blir negativt påverkad.
Bara för att jag är glad behöver jag inte dela med mig det till alla, jag kanske vill behålla
en del av den känslan för mig själv.
Som sagt, det där med val är något som vi gör hela tiden.
Tänk på det när du gör något du tycker det är självklart men någon annan inte gör det.
Vi är alla olika.
Vi tänker alla olika.
Det är det som gör oss till individer, individer som försöker att leva tillsammans.
Vi gör alla val, precis hela tiden.
Tänk på varför du gör dina, grotta inte in dig i dom för djupt bara.
Fortsätt att njut av livet och allt det ger men tro inte att det bara ger och ger och ger.
Det tar också.
Det är det som är det jobbiga.

Att vilja är att halvvägs lyckas

Det finns något som kallas för att ge upp alldeles för lätt.
Eller att kasta in handsken när det blåser lite motvind.
Varför gör man det.
Varför väljer inte alla att åtminstone försöka.
För det där med att ta sig själv till nästa nivå på något i livet är aldrig lätt.
Man får liksom inte det gratis, inte mer än i några få undantag och dom är ändå lätträknade.
Felet är att vi stirrar oss blinda på dom som får framgångar samtidigt som vi är jävligt dåliga på
att se vilket arbete som faktiskt ligger bakom den lilla eller stora succén.
Vi ser framgången som något lättvunnet och istället för att glädjas med den så
plockar vi fram en helt omotiverad avundsjuka.
Är inte det en väldigt tråkig inställning så säg.
Det där med att vilja är en detalj som vi nog väldigt många behöver fila på en del.
För genom att visa oss själva en vilja så tar vi oss väldigt långt.
Alternativet är ju att inte visa någon och istället falla pladask på marken och bara gnälla.
Är det så vi vill ha det.
Ligga där som patetiska offer , ryggradslösa och gnälliga.
Är inte livet lite mer värt än så, jag tycker det i varje fall.
När man istället visar att man vill något så blir det så otroligt mycket tydligare.
Både för en själv men också för ens omgivning.
Vad vill du med livet.
Vad vill du med din eventuella karriär.
Vad vill du.
Ställ dig dom frågorna men förvänta dig inget svar på en gång för jag tror inte många
faktiskt vet det.
Jag vet bara vad jag själv vill och det är att låta mitt liv komma till mig.
Jag vet att jag vill vara en bra och öppen människa.
Märkvärdigare än så är inte jag.
Jag tänker inte bara låta saker och ting hända runt mig och tro att allt ordnar sig.
Vissa saker får flyta med i mitt kölvatten och andra dom tar jag itu med när dom kommer.
Men en sak är säker.
Det som alltid kommer betyda något i mitt liv är Ni.
Den viljan kommer jag aldrig att försaka.
Aldrig någonsin.

Cancer, något jävligt onödigt

Tänk att något så fruktansvärt orättvist drabbar så många på så många olika sätt.
Det är något som känns lika meningslöst som fästingarna i skogen.
Det är lika fientligt som någon som säger sig hata allt och alla som inte tycker likadant som den själv.
Jag hatar verkligen Cancer.
Denna fruktansvärda oberäkneliga sjukdom.
Den kommer aldrig att hjälpa någon.
Den kommer bara att ständigt ställa till det för dom som drabbas.
Jag menar att även dom som inte drabbas av den allra värsta sorten, dvs den som dödar.
Även dom som klarar sig genom sina behandlingar och fortsätter sina liv.
Dom fortsätter sina liv men är samtidigt för alltid märkta av det som drabbat dom.
Det är som om benen sparkats undan så kraftigt att dom samtidigt knäckts.
Man får lära sig att gå igen, bit för bit, sakta, sakta.
Vi vet aldrig vem som drabbas härnäst men vi vet en sak.
Vi kan alltid finnas där för dom som drabbas.
För det är inte bara en person som drabbas när det händer.
Det är en som behöver den stora famnen, den varma famnen, det stora skyddsnätet.
Men det är många som behöver få lite stöd där i bakgrunden.
Det är många som behöver lite från oss alla när det oväntade plötsligt inträffar.
Dom som drabbas blir nästan lika orättvist drabbade som någon som blir våldtagen.
Det är liksom inget som någon någonsin önskar.
Det bara händer, och det gör det när man som allra minst väntar sig det.
Det finns liksom inget försvar att sätta upp vare sig för det ena eller det andra.
Inte om man lever ett helt vanligt liv i varje fall.
Och det är ju det vi alla vill, vi vill inte gå där hela tiden i tron om att det där hemska kan hända oss.
Vi vill ju bara leva.
Därför vill jag att vi alla ska tänka en extra tanke på dom som du känner som drabbats.
Förskjut inte tanken bara för att du tycker att det är jobbigt att hantera det.
Tänk på hur jobbigt den som drabbas har det.
Vad rör det sig inte i den personens inre.
Hur många jobbiga tankar vandrar inte runt där inne, fram och tillbaka och fram igen.
Hur många om och varför ställer man när man hamnar där.
Det finns inget lätt, det finns inget rättvist, det finns inget man ens vill ta i när det handlar om
sån här skit men ändå så finns det runt oss ständigt.
Vad vi aldrig får göra är att ge upp kampen emot det.
För det är en kamp som ständigt förs och som vi aldrig får ge upp.
Det är en kamp vi ska ta tillsammans för tillsammans är vi så otroligt mycket starkare än när
vi försöker kämpa i blindo, en och en.
Cancer är verkligen något som är jävligt onödigt.
Riktigt jävla onödigt.

Värmande ord till Dig som behöver dom bäst

Det kommer alltid tillfällen i livet då man behöver få höra några positiva ord.
Ord som man vet kommer ifrån hjärtat på avsändaren.
Dessa ord är idag inte riktade till någon speciell utan många speciella människor
som jag har runt mig i mitt liv.
Ni kan av olika anledningar behöva dessa ord lite mer än Ni andra.
Men även Ni, Ni mina andra underbara människor, mina fantastiska vänner, även Ni
får mer än gärna ta del av dom.
Det handlar precis som väldigt ofta när det är texter ifrån mig om vikten av att se varandra.
Vikten av att bry sig om varandra.
Vikten av att känna att det alltid finns någon där som bryr sig om dig.
Det kan vara ditt barn till exempel.
Jag menar inte bara barn som är små utan även våra stora barn, våra vuxna barn.
Vi kan säga saker som sårar varandra emellanåt men det finns alltid en väg tillbaka.
Det finns alltid en möjlighet att hitta varandra igen.
Hitta dom där bitarna som vi tycker om varandra istället för att stirra oss blinda på detaljerna
som retar upp oss.
Det kan vara din gamla eller varför inte nyfunna vän.
Låt alla som kan få bry sig om dig.
Stäng inte ute någon bara för att du kanske bär på någon fånig stolthet.
Visa att du är en större människa än så.
Visa att hinder är till för att överbryggas.
Visa att du finns där för någon, även om det är på ett passivt avstånd.
Vänd inte någon ryggen för att det har uppstått en jobbig situation.
För du vet väl att även om någon kanske säger att den klarar sig själv, inte alltid gör det.
Ta inte alltid det svaret till dig förrän du är helt säker på att det verkligen är så.
Vi klarar inte allt själva, inte ens att ta emot hjälp när vi som mest behöver det.
Jag kan bara gå till mig själv och min ibland envisa inställning där jag minsann ska visa
att det inte finns något som jag inte klarar lika bra själv som om jag skulle få någons hjälp.
Men varför tänker jag inte då istället att om någon erbjuder sig sin hjälp till mig
så blir det kanske hälften så jobbigt för mig att ta mig igenom det.
Det plus känslan av att jag faktiskt inte är ensam.
Ibland vill man inte blanda in andra i jobbiga saker, det förstår och respekterar jag till fullo.
Men vi lever bara en gång och jag har faktiskt hunnit lära mig massor om livet med andra
människor och alla värden som det ger mig.
Jag är idag otroligt mycket mer villig att ta emot det jag får av andra.
Det spelar ingen roll om det är en varm kram eller en öl på puben.
Jag gör det, och jag gör det med ett varmt glatt hjärta.
Jag verkligen lyser upp inombords varje gång något överraskande sker i mitt liv.
Jag gör det och njuter hela vägen i varje andetag.
Så du som vill komma din familj närmare igen och kanske få en chans att känna dig hel,
ge dig den chansen.
Blotta dig, öppna dig, visa vägen in till dig själv utan att ställa en massa omöjliga krav.
Du som vill lära känna någon, visa det, gå inte och göm dig utan låt personen i fråga
få en chans att förstå att du menar verkligen vad du säger.
För är det något som är viktigt i alla kontakter som vi lever med, som vi förmedlar varandra,
så är det att vi måste vara ärliga mot varandra.
Börja med att vara ärlig mot dig själv och låt det sen sprida sig vidare till din omgivning.
Om du väljer att bara släppa en bit på dig i taget så kan jag säga på en gång att du kommer
inte hitta vad du söker.
I varje fall inte om det är öppenhet och ärlighet vilket för mig är självklart när det gäller
alla mina underbara vänner.
Jag kommer aldrig att svika en vän när den behöver dig.
Inte för att jag är rädd för att förlora någon utan för att det skulle innebära att jag förlorade mig själv.
För att svika en vän vore som att svika mitt hjärta, och det vet vi alla som någon gång fått uppleva
det hur ont det gör.
Så du som behöver dom där stärkande orden.
Se dig bara omkring.
Dom finns där hela tiden, dom finns där om du vill se dom.
Jag finns där om du vill se mig och du som känner mig vet att jag har alltid ett par lyssnande öron
och ett öppet hjärta som tar emot dig vad det än handlar om.
Var inte rädd för att be om hjälp.
Var inte rädd för att säga förlåt och verkligen mena det.
Var inte någon annan än dig själv.
Svik inte dig själv för då min vän, då sviker du även andra.

Vänner skaffar man inte, man får dom

Det där med att ha vänner är ingen självklarhet.
Det är inte ens enkelt för vissa.
Vissa tycker nämligen att sånt är överskattat.
Vad ska man med vänner till när man har sig själv!
Vem kan gå med såna tankar inom sig.
Jag är inte en sån i varje fall.
Jag är av den sorten som verkligen tycker det som min rubrik för dagen säger.
Att vänner är något man inte bara skaffar, utan att man får dom.
Man gör sig helt enkelt förtjänt av att få det förtroendet att kalla någon för sin vän.
Det handlar inte om att bjuda på en öl på krogen, en glass på stan eller att hjälpa till
med något när det passar dig själv.
Det handlar om att bjuda på sig själv.
Att lyssna, att finnas där, att se, att bry sig.
Det handlar om så mycket som man till vardags inte tänker på.
Det där med att ta saker för givet, det är sånt man aldrig kan eller ska göra för då är
man i mina ögon inte en riktig vän.
Då kan det till och med vara så illa att man av mig mer ses som en parasit.
Någon som kommer och tar det den vill ha av dig för att sen försvinna som en avlöning.
Det är viktigt att vi finns för varandra, i varje fall i min värld.
Om jag träffar någon och känner att den personen skulle jag vilja vara vän med så
sänker jag genast min gard.
Jag öppnar upp mitt inre och visar att jag är sårbar.
Jag vågar ge av mig själv utan att kräva saker i gengäld.
För det där med att ständigt kräva tjänster och gentjänster har i min lilla värld inget att göra.
Visst kan jag tycka att om jag ständigt ställer upp för någon så vore det naturligt att denna
någon även ställer upp för mig om jag så skulle behöva.
Men jag kan inte kräva det.
Jag ger ju av mig själv i första läget.
Det är inte som om jag lånar ut hundra tusen till någon.
Då är det naturligt att jag räknar med att få tillbaka dessa.
Men om jag ger av mig själv, det där som bara jag har.
Delar av mig själv, tid från mitt eget liv.
Jag kan aldrig sätta ett värde på det men likväl så har det ett.
För mig handlar det om vänskap.
Ett förhållande där man inte utnyttjar varandra utan istället nyttjar varandra.
Man driver varandra framåt till att bli bättre människor.
Mer omtänksamma och harmoniska människor.
Vänner är inget som man bara kan skaffa.
Vänner är något man kan få, det vill säga, om någon nu skulle ha den viljan att ge av sig.
Vad är en vän för dig.
Har du många vänner.
Vad kan du tänka dig att göra för en vän.

Ta ingenting för givet i livet

Det finns många råd jag ger både till höger och vänster men ett av dom viktigaste
är det som handlar om att inte ta någonting för givet i livet.
Ta framför allt inte livet i sig för givet.
Livet är så mycket men samtidigt så otroligt lite.
Livet är något som aldrig kommer att komma i retur.
Gör inte det där som du absolut inte tror på.
Gör inte det där som du inte vill.
Gör inte det där som du heller inte vill att någon annan ska göra.
Gör inte dig själv besviken.
Låt dig inte bli besviken över saker som berör.
Låt sakerna istället verkligen få beröra dig.
Det är viktigt att vi låter oss själva leva medan vi fortfarande har möjligheten.
Vad som en dag kan vara en helt vanlig dag kan nästa vara på gränsen till nästan omöjlig.
Varje dag är viktig i livet, precis varje dag, ingen undantagen.
För hur illa vore det inte om vi inte sätter ett värde även på en vardag.
Många tycker att en vanlig måndag är mer eller mindre pest att genomlida som en första dag
på veckan och alldeles för långt innan nästa helg.
Men måndagar är en sjundedel av ditt liv, en sjundedel.
Det är sjukt mycket tid.
Är det tid som du inte vill ska betyda något i ditt liv.
Låt varje dag få något av dig som gör att den betyder något.
Jag menar inte att det måste vara med ett maximerat optimalt innehåll.
Ett innehåll som du kanske bara får någon gång om året, om ens det.
Nej, jag menar att du faktiskt kan sätta ett värde på den utan att du höjer den till skyarna.
Försök se dom där små detaljerna som du har runtomkring dig.
Det där som du kanske bara låter passera förbi utan att du ens hinner blinka med ögonen.
Vi människor har en förmåga att ta varandra och händelser alldeles för givna.
Vi har en förmåga att tro att vi är odödliga emellanåt.
Att det där hemska aldrig kan hända oss.
Men det kan ju det, det kan hända alltför fort, alltför enkelt.
Vi ska inte gå omkring i tron om att det ska hända saker och ting precis närsomhelst.
Men, vi ska heller inte tro att vi aldrig kan råka ut för något.
Jag väljer att leva mitt liv.
Jag väljer att inte ta saker och ting för givet.
Jag väljer att tro på livet och det som livet ger mig.
Jag väljer att sätta mitt eget värde på allt som berör mig och framför allt,
jag låter mig själv göra det.
Jag tillåter mig att leva i mitt eget liv.
Mitt liv är mitt liv och ingen annans även om jag låter andra dela det.
Mina beslut är mina beslut även om jag låter andra delvis påverka dom.
Jag tar ingen för givet.
Jag tar inget för givet.
Gör inte det du heller.
Lev livet nu, vänta inte på tillfällen som kanske aldrig kommer.
Lev livet nu.