Vuxna människors käbbel !

Tänk att vuxna människor ständigt ska behöva agera på en nivå lägre än deras dagisbarn.
Jag vet inte vad det beror på.
Denna ständiga osämja som blossar upp.
Så fort två vuxna inte delar samma åsikt så blåser det upp till storm.
En storm i vattenglas.
Jag tycker att det är patetiskt det som sker gång på gång för det är så otroligt låga saker
som dessa stormar handlar om.
En del kan tycka att många av sakerna är viktiga och det kanske det är för dom
men för mig så finns det inget som man inte kan prata om på ett vettigt sätt.
Vi måste kunna prata med varandra utan att vilja ha ihjäl varandra bara för att vi inte
accepterar den andras åsikt.
Är vi rädda för att åsikter är smittsamma.
Är vi rädda för att andra kan ha rätt eller åtminstone mer rätt än du själv.
När växer vi ifrån vårt gemensamma intresse av att göra samma saker, att leka med samma saker,
att tycka om samma saker.
Jag är väldigt övertygad om att det nästan alltid är vi vuxna som formar våra barn.
Vi styr våra barn i den riktning som vi själv tycker är rätt.
Nu kan jag ju inte tycka och tänka att det är fel att vi formas av våra föräldrar eller andra
vuxna som vi har i vår omgivning för vi ska ju vara förebilder.
Men är det då inte ännu viktigare att vi faktiskt lägger mer möda på vad det är vi vill ge
i arv till våra barn.
För visst vill vi väl ge ett arv, eller.
Inte är det väl så att vi vill kasta in handduken och tacka för oss som människor och se oss
som nutidens dinosaurier som är på väg att dö ut för gott.
Det finns så mycket gott i så många goda människor som verkligen ger mig hopp om framtiden.
Men så finns dom där idioterna.
Dom där rasisterna, dom där religionsfientliga människorna, dom där aggressiva, dom där
negativa destruktiva.
Det finns för många av dessa, alldeles för många.
Dom som tycker om detta käbbel, dom vänder jag hellre ryggen för det enda som dom söker
är ständig uppmärksamhet och det får dom inte av mig.
Vuxna människors käbbel är bara lågt, bara lågt.