Det är en fantastisk känsla, den där som infinner sig när man känner sig sedd.
Inte för att man trycker på om det.
Inte för att man längtar efter det.
Inte för att andra måste se dig.
Nej, jag tycker om känslan när jag blir sedd, sedd bara för att jag är jag.
För jag kommer aldrig, tänker aldrig och vill aldrig göra mig till bara för att synas.
Jag kommer aldrig att vilja bli omtyckt för något jag inte är.
Jag kommer aldrig att kräva att bli sedd av någon som inte vill se mig.
Jag kräver nämligen inte något alls.
Det som kommer till mig, det kommer.
Det som händer mig, det händer.
Det som berör mig, det bryr jag mig om.
Jag vill gärna bli sedd men jag vill inte tvinga mig på någon i deras liv.
Jag vill inte ta någons plats bara för att synas.
Jag tycker om att synas men jag vill inte göra det av någon annan anledning än
att den som ser mig gör det av fri vilja
Jag tror att alla har ett behov av att bli sedda men inte till vilket pris som helst.
Så är det i varje fall för mig.
Jag är bara villig att bli sedd för att jag är jag.
När andra ser på dig, vad tror du att dom ser.
Tror du att alla ser det du vill att dom ska se.
Eller tror du att andra bara har förutfattade meningar om dig.
Om du tror det sistnämnda så tror jag att det är precis på det sättet som du själv ser på andra.
För ofta är det så, att man tror en sak om andra efter sin egen bedömningsförmåga.
Alla har inte det i sig, möjligheten i att tillåta sig själv att se förbi andras gränser.
Det hindrar många men det hindrar inte mig.
För jag tycker om att se andra människor som dom är.
Jag tycker om att uppskatta andra människor för vad dom är.
Jag tycker om att leva bland andra människor som väljer att se dom som jag vill se.
Att se varandra tycker jag är en av dom allra viktigaste egenskaperna som finns idag.
Vad tycker du själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar