Att inte leva i sitt eget förhållande

Så galet många gånger har jag hört det.
Så tråkigt många tillfällen har jag snuddat vid.
Så ofta har jag försökt förstå.
Men jag gör det ändå inte.
Jag kan bara inte förstå, varför tillåter man sig att vara i skymundan.
Varför vill man inte vara i centrum i sitt eget liv.
Varför vill man stå tillbaka för sin partner till exempel.
Vad är det för självbevarelsedrift man drivs av när man inte ger sig själv utrymme.
Att välja att inte leva i sitt eget liv får aldrig vara ett alternativ.
Ingen ska komma och säga hur jag ska leva.
Ingen ska komma och tycka att jag gör fel och tro att jag rättar mig efter.
Jag är ju jag och mitt liv är mitt.
Visst kan jag anpassa mig efter många saker men det är något som jag gör av fri vilja.
Jag vill göra det jag gör.
Jag vill tro på att det jag gör är det bästa just för mig.
Varför ska jag kasta bort mitt liv på något som jag känner kväver mig.
Det kan inte vara rätt.
Jag är en människa av idag och jag vill ta den plats jag tycker att jag själv förtjänar.
Jag kräver inte något av någon men jag njuter när någon vill ge av sig själva till mig.
Jag njuter för då känner jag mig frivilligt deltagande i deras liv.
Det finns då en ömsesidig respekt.
En respekt som jag tycker är viktigare än något annat.
Ingen ska leva tillbakadragen i ett förhållande.
Alla ska få en chans att verkligen leva i sina liv.
Hur är det med dig.
Hur många känner du som känner att dom är kuvade i sina liv.
Har du varit i den positionen.
Är du kanske i den positionen idag.
Vill du verkligen kasta bort ditt liv på något du egentligen inte vill.
Jag vill inte göra det så därför gör jag heller inte det.
Jag lever inte i skuggan av någon annan.
Jag lever inte i skuggan av mig själv.
Jag lever som den jag är.
Jag är den jag är.
Jag är jag och ingen annan.