Vardagsrasism

Vad är det som gör människor till rasister.
Är det deras uppväxtmiljöer.
Är det deras familjeförhållanden.
Är det avundsjukan.
Är det den bristande respekten för andras liv.
Vad tror du att det är.
Är du en vardagsrasist.
En som glider igenom veckorna med fickorna fulla av fördomar.
Jag kan inte påstå att jag själv inte bär på några för då skulle jag ljuga.
Men skillnaden mellan mig och mellan en vad jag ser som rasist är milsvid.
För jag ser inte ner på människor av annan hudfärg.
Jag föraktar inte människor av andra nationaliteter.
Jag förtrycker inte andra genom spott och spä över vilken religion dom tillhör.
Jag försöker istället att förstå.
Att se lite mer över gränserna och förstå.
Inte acceptera hur det är till hundra procent för det är inte nödvändigt.
Det är inte ens ärligt.
För genom att acceptera andras åsikter och synsätt till hundra procent vore
för mig att samtidigt tappa min egen identitet.
Men vardagsrasismen som vi alla lever i idag har mer eller mindre blivit accepterad.
Den är på en nivå som vi kan hantera den, eller kan vi det.
Ser vi inte hur den försöker att nära sig på allt och sakta växa till något större.
Där ser jag en fara.
Vi måste vara på vår vakt så att vi inte låter den ta över och få ett fotfäste.
Vi kan ha den på en nivå som vi förstår.
Men släpp inte in alla dom onda krafter som den för med sig om vi låter den växa.
Väldigt många av oss bär på någon eller många fördomar.
Är det inte dags att vi försöker förstå var dom kommer ifrån.
Är det inte dags att vi försöker att förstå oss själva.
Jag vill ju kunna lyssna på mig själv och inte drunkna i min egen trångsynthet.
Vill inte du det.
Vardagsrasism är brett, bredare än du kanske tror.
Men låt den inte växa sig större.
Sätt ner foten för dig själv och bromsa.
Stoppa den medans tid är.