Det är så otroligt olika med människor.
En del dom lär sig aldrig.
Dom förstår aldrig riktigt.
Dom bryr sig aldrig helt och fullt.
Dom tycks aldrig riktigt ta notis om vad som är viktigt.
Dom bryr sig inte hela vägen.
Men så finns det dom andra.
Den skaran som jag definitivt vill liera mig med.
Dom som faktiskt lär sig saker i sina liv.
Dom som utvecklar sig själva och ser allt mer saker med öppna ögon.
Dom som inte har valt att begränsa sig.
För varför finns det så många som gör det.
Som sätter in sig själva i ett fack och tror att det är bara där dom hör hemma.
Må det aldrig ske något som gör att dom måste titta utanför sina egna ramar.
Det vore ju läskigt.
Att bli klokare med åren är som jag ser det bara ett sätt att ständigt
utveckla sig själv.
Jag vill inte bromsa mig själv och min utveckling så varför skulle jag vilja
göra det med någon annan.
Uppmuntra andra som inte vill stanna sina egna fotspår men var inte beroende
av att andra ständigt måste uppmuntra dig för att du ska gå vidare.
Du kan själv, glöm aldrig någonsin det.
Du kan verkligen det.
Att bli klokare med åren är ungefär som att se på ett gott vin eller en god whisky
som bara blir allt bättre.
Om man vårdar det på rätt sätt så blir det också bättre.
Jag har blivit klokare med åren även om jag aldrig känt mig dum eller obegåvad.
Men jag har blivit klokare det känner jag och det är jag stolt över.
Att våga erkänna saker är en del jag lagt mig till med och det tillhör mitt
jag av idag.
Att vara ärlig mot mig själv är lika viktigt som att vara ärlig mot andra.
Och så länge jag är det så kommer jag fortsätta att vara stolt över mig själv.
Jag har blivit klokare med åren.
Hur är det med dig när du tittar på dig själv.
Har du blivit det, eller...............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar