Lita på dig själv

Många gånger så står människor inför situationer med alldeles för dåligt självförtroende.
Det är inte riktigt rättvist att göra det.
För varför ska man inte tro på sig själv.
Varför ska man inte tro på det man gör.
Varför ska man nedvärdera sitt eget handlande.
Var kommer den misstron ifrån.
Varför väljer man att hellre tro på andra och det andra gör.
Är det för att man är rädd för att stå för det man själv utför.
Är det av överdriven respekt gentemot andra.
Är det för att man alltid tror att man är lite sämre.
Är det för att man bara ser sina egna begränsningar.
Vad är det då som kan göra att du litar till dig själv.
Vad är det som kan ge dig den där lilla sparken där bak.
Det där som gör att du faktiskt tror på det du gör.
Är det du själv som kommer till insikt om att du inte är så begränsad.
Är det kanske så enkelt att aldrig gett dig själv chansen.
Jag vet inte vad du kan ha för anledning att antingen gå åt det ena eller
det andra hållet.
Att göra enkla val och att göra dom själv.
Inte låta andra göra dom åt dig.
Jag litar på mig själv och dom val som jag gör.
Varför skulle inte du kunna göra det.
Att lita på sig själv är själva grunden till att även kunna och
våga lita på andra.
Det handlar om ett ömsesidigt förtroende.
Vågar man inte det ena så vågar man heller inte det andra.
Så våga lita på dig själv så kommer resten ska du se.

Glöm inte att LEVA i livet

Det är så tråkigt att se alla som bara springer förbi sina egna liv.
Dom verkar inte förstå att det dom just gör kommer aldrig att komma tillbaka.
Dom förstår inte att allt man upplever är engångsupplevelser.
Därför tycker i varje fall jag att det är oerhört viktigt att vi stannar till
lite grann då och då och känner efter vad det är man just upplevt.
För många dom stressar bara från en upplevelse till nästa utan att
ens ha märkt vad det är dom just har gjort.
Är inte det väldigt tragiskt.
Att man väljer att missa så mycket av sina egna liv.
Många väljer att uppleva sakerna redan innan dom ens varit där.
Dom väljer bort upplevelsen i sig.
När den väl kommer så passeras den nästan helt obemärkt.
Man har gjort resan dit viktigare än själva målet.
Jag förstår inte varför man inte kan se både ock som lika viktigt.
Vad ser du som viktigt i ditt liv.
Vad är det som du ser som viktigt för dig för att du ska kunna leva i ditt liv.
Vad är viktigt för dig att inte tappa bort.
Vad vill du inte förlora.
Skjut inte upp till morgondagen det du egentligen lika gärna kan göra idag.
För tänk att ibland så kan det faktiskt vara bara idag som du har på dig.
Ibland kan imorgon vara en dag försent.
Det är ju där vi inte vill hamna så ge dig det i present.
Ge dig själv chansen att leva i livet idag, inte i morgondagen eller i det förflutna.
Tänk på att LEVA i livet.
Livet går inte bara ut på att skapa något för framtiden eller leva av det som en gång hänt.
Vi måste lära oss att uppskatta det vi har hos oss här och nu.
Vi måste lära oss förstå värdet av livet vi lever och visa det den uppskattning det
faktiskt förtjänar trots att det kan kännas tungt och orättvist många gånger.
Livet är för mig en fantastisk vacker gåva som vi alla fått.
Alla har fått den och den ska vi njuta av så gott vi kan.
Jag kan inte säga att alla ska värdesätta sina liv för det är så otroligt många
som inte har eller får den möjligheten beroende på omständigheter som dom
själva inte råder över.
Men för en övervägande majoritet på denna planet så finns möjligheten, möjligheten
att faktiskt leva i våra liv.
Lev inte genom andra.
Lev inte av andra.
Men uppskatta det andra gör.
Uppskatta det du har runtomkring dig.
Uppskatta det för du vet aldrig hur länge du får behålla det.
Ta inget för givet.
Uppskatta livet.
Glöm inte att LEVA i ditt liv.

Titta inte bara, gör något

Hur kommer det sig att så många bara väljer att titta på.
Vad är det som gör att dom inte agerar.
Visst, alla kan inte lägga sig i.
Alla kan inte göra skillnad.
Alla kan inte vara dom som bryr sig.
Men jag förundras ändå över hur många som faktiskt apatiskt står bredvid
och bara tittar på.
Som helt handfallna står där bredvid och bara tittar på.
Varför blir det så.
Varför gör dom det valet.
För som vid så många andra tillfällen så har vi ju val att göra.
En del dom lyfter inte ens huvudet, fullt upptagna med sina tidningar, sina böcker
eller bara med sina egon.
Dom sitter där och låtsas som att ingenting hänt av vikt utanför deras lilla begränsade värld.
Jag undrar hur tänker dom.
Hur vill dom att andra ska agera om det är dom själva som råkar ut för något.
Om dom själva får andnöd eller en kramp i bröstet.
Vill dom att andra bara ska sitta kvar där när du med en vädjande blick inte får
någon som helst kontakt från omgivningen.
Är det så det ska vara.
Nej det är det verkligen inte.
För mig är det lika självklart som vid alla andra tillfällen.
Jag gör en snabb bedömning och tittar på situationen och försöker se om jag kan
bidra med något som faktiskt kan hjälpa.
Om jag bedömer att det är så, så kliver jag in i situationen och gör det jag kan.
Om det inte är så väljer jag att fortsätta att se hur andra agerar och gör först något
om jag ser att någon gör något fel.
För det är ju så att alla agerar inte på rätt sätt vid stressade uppkomna situationer.
Det finns faktiskt dom som tar fel beslut.
Man får alltid göra en liten avvägning om vad som känns rätt och fel.
Hur gör du när det kommer till situationer när det krävs omedelbar handling.
Vet du det eller tror du dig bara veta det.
Inbillar du dig att du alltid skulle göra rätt eller vet du det av egen erfarenhet.
Det är faktiskt en väldigt viktig fråga som du gärna får tänka på både en och
två gånger innan du svarar.
För det kan vara det som gör skillnad nästa gång du kommer i en sådan.
Tänk på att sekunder kan vara oerhört viktiga.
Dom kan vara livsviktiga.

Vi är alla olika

Ofta, väldigt ofta blir jag varse om hur otroligt olika vi är som människor.
Det gör att jag alltid håller mig a´jour med att vi faktiskt är just det.
Vi är olika som människor och det är något som jag håller som en linje
genom mitt betraktande.
Att se varandra för vad vi är istället för att försöka göra om är för mig väldigt viktigt.
På precis samma sätt som jag vill bli respekterad för att jag tycker och tänker som
jag gör så agerar jag på samma sätt emot andra.
För varför ska jag döma någon för något som den är bara för att jag tycker annorlunda.
Vi är alla olika på mer än ett plan.
Att se varandra som individer istället för att se varandra som stora grupper eller samlingar.
Att försöka förstå att vi är alla ansvariga för våra egna beteenden istället för att döma
varandra för något någon annan har gjort är att se saker med lite mer perspektiv.
Det är kanske inte alltid lätt men det är en naturlig väg för mig att gå just för att
förstå lite mer av vad andra tycker och tänker.
För jag kan aldrig till 100 % förstå någon annan än mig själv.
Jag kan inte det för jag är ju inte den personen.
Jag är ju bara mig själv och ingen annan.
Kan du acceptera andra.
Kan du acceptera andras sätt och beteenden.
När är gränsen överstigen för vad du accepterar.
Var går gränsen till vad du vill förstå.
Kan du helt ärligt acceptera andras åsikter eller säger du det bara.
Går du därifrån och låter åsikten liksom bara rinna av dig som vattnet på en gås.
Vi är alla olika som människor, som individer.
Vi har olika kvalitéer, egenskaper, egenheter, synsätt och massor mer som man kan räkna upp.
Men kan du acceptera det.
Eller finns det bara ett rätt för dig.
Finns det bara det du tycker och tänker.
Eller existerar bara vissa personers ord i ditt huvud som rätta.
Är det så att du bara följer mobben.
Deras lag är din vilja och så vidare...........
Vi är alla olika.
Försök i varje fall att förstå det även om du inte accepterar det jämt.
Vi är alla olika.

Låt inte andra bestämma över dig

Låt inte andra bestämma vem du är.
Låt inte andra bestämma vad du ska göra.
Låt inte andra säga allt som är rätt.
Låt inte andra ta din plats i livet.
Låt inte andra kväva din egen själ.
Tänk på att du är en individ.
Du har en egen plats att ta hand om.
Du har ett eget liv.
Det är faktiskt bara du som är ansvarig för det.
Låt inte andra bestämma över dig.
Det är så mycket roligare och givande att ta det ansvaret själv.
Skyll inte på att någon annan sa antingen det ena eller det andra.
Det var ju faktiskt så att det var du som utförde det sen.
Använd inte andra som förevändning för sånt du själv inte vågar stå för.
Våga vara obekväm för dig själv.
Våga vara obekväm för andra.
Låt inte andra bestämma över dig.
Låt dig själv göra det istället.

Har du blivit klokare med åren

Det är så otroligt olika med människor.
En del dom lär sig aldrig.
Dom förstår aldrig riktigt.
Dom bryr sig aldrig helt och fullt.
Dom tycks aldrig riktigt ta notis om vad som är viktigt.
Dom bryr sig inte hela vägen.
Men så finns det dom andra.
Den skaran som jag definitivt vill liera mig med.
Dom som faktiskt lär sig saker i sina liv.
Dom som utvecklar sig själva och ser allt mer saker med öppna ögon.
Dom som inte har valt att begränsa sig.
För varför finns det så många som gör det.
Som sätter in sig själva i ett fack och tror att det är bara där dom hör hemma.
Må det aldrig ske något som gör att dom måste titta utanför sina egna ramar.
Det vore ju läskigt.
Att bli klokare med åren är som jag ser det bara ett sätt att ständigt
utveckla sig själv.
Jag vill inte bromsa mig själv och min utveckling så varför skulle jag vilja
göra det med någon annan.
Uppmuntra andra som inte vill stanna sina egna fotspår men var inte beroende
av att andra ständigt måste uppmuntra dig för att du ska gå vidare.
Du kan själv, glöm aldrig någonsin det.
Du kan verkligen det.
Att bli klokare med åren är ungefär som att se på ett gott vin eller en god whisky
som bara blir allt bättre.
Om man vårdar det på rätt sätt så blir det också bättre.
Jag har blivit klokare med åren även om jag aldrig känt mig dum eller obegåvad.
Men jag har blivit klokare det känner jag och det är jag stolt över.
Att våga erkänna saker är en del jag lagt mig till med och det tillhör mitt
jag av idag.
Att vara ärlig mot mig själv är lika viktigt som att vara ärlig mot andra.
Och så länge jag är det så kommer jag fortsätta att vara stolt över mig själv.
Jag har blivit klokare med åren.
Hur är det med dig när du tittar på dig själv.
Har du blivit det, eller...............

Uppskattar du det andra gör?

Ofta tycker jag att väldigt många har svårt att uppskatta andra.
Jag ser alldeles för ofta att man tar personer för givet.
Det är inte bra någonstans.
Att uppskatta det andra gör.
Att se andra och vet vad det är dom gör.
Att förstå och tycka om det du får serverat.
Det är fantastiskt vad många gör för andra.
Att ställa upp och göra det utan att förvänta dig något i retur.
Jag uppskattar verkligen vad andra gör.
För när andra gör något så gör dom det av fri vilja.
Dom gör det för att dom vill.
Att uppskatta vad andra gör är att samtidigt se dom.
Jag uppskattar vad andra gör när dom gör det för att dom vill.
Inte när dom hävdar att det är ett måste.
Inte när dom ställer krav tillbaka.
Vissa har verkligen svårt att uppskatta men man kan alltid lära sig.
Man kan om man bara vill.
Det är inte farligt.
Det är liksom bara något man gör.
Men man måste vilja det från sitt inre.
Man kan inte göra det bara någon gång ibland.
Jag uppskattar det jag vill.
Jag uppskattar det jag tycker är värt att uppskatta.
Vad uppskattar du.
Vem uppskattar du.
Finns det ens något du verkligen uppskattar eller är du bara egenkär.
Det är viktigt att visa uppskattning.
Det är viktigt att visa att man uppskattar det andra gör.
Ta aldrig andra för givet, gör aldrig det.
För vet du vad.
Dom förtjänas att synas för det som dom är och det dom gör.
Inte alla, men väldigt många.
Men vad du än tänker så hoppas jag att du inte är rädd för att försöka.
Jag har lärt mig att uppskatta andra i mitt liv.
Är du redo att göra det.

Att älska de sina villkorslöst

Det människor man älskar och det finns människor man älskar.
Nyanserna är så otroligt många.
Dom finns där ungefär som du ser en skimrande vacker regnbåge.
Jag älskar verkligen de mina.
Dom som finns i min familj och dom jag har fått äran att få
in i mitt liv.
Jag älskar verkligen de mina och jag skulle kunna göra precis vad som helst för dom.
Där finns det absolut inga gränser för mig.
Inga som jag någonsin kommer att sätta som fasta.
Lite just därför blir jag så otroligt ledsen när jag ser mina nära och kära fara illa.
För illa kan dom fara av väldigt olika anledningar.
Anledningar som vi inte alltid kan råda över.
Men oavsett anledningarna som leder oss fram i livet så finns vi där för varandra.
Jag älskar att jag har så mycket kärlek i mig.
Jag älskar att jag kan se så många för vad dom är.
Jag älskar att jag kan se er för dom ni är.
Jag älskar de mina villkorslöst.
Vet du vad det innebär på riktigt.
Att älska någon är så mycket.
Jag älskar den mina villkorslöst.
Jag älskar de mina.
Jag älskar verkligen de mina.

Se positivt utan att verka fördummad

Jag vet att det är en hel del som kan tycka att många lite "för positiva" personer
kan vara lite småkorkade så avstånd.
Ungefär som att naivitet och positivitet skulle vara kraftigt nära besläktade,
Som om dom två gick där lallande hand i hand.
Men där tycker jag att dom har så otroligt fel.
För att kunna se positivt på saker krävs en inre styrka.
En styrka som man grundar i en känsla byggd av en tro på sig själv och sin omgivning.
Man behöver verkligen inte vara varken blåögd eller naiv för att komma dit.
Jag behöver till exempel bara vara mig själv, mig själv och ingen annan.
Att välja att se saker positivt har för mig däremot otroligt många andra samband.
Jag ser alla dessa saker på ett kanske lite öppnare sätt än gemene man.
Jag väljer att inte döma vid första anblicken.
Jag väljer att ge saker och situationer sin chans.
Däremot så väljer jag samtidigt att inte ge personer som gör bort sig gång på gång,
chans på chans i mitt liv.
Har dom haft sina möjligheter att göra ett bra intryck på mig, ärliga ordentliga chanser.
Så har dom förverkat sina möjligheter.
Dom är helt enkelt i en helt annan status av människor i mitt liv och får inte längre
samma utrymmet.
Det kanske verkar cyniskt och elakt av vissa.
Men då tror jag att dom som eventuellt känner, tycker och tänker så är just kanske
dessa människor väl medvetna om sina egna sidor och sina egna problem.
Dom vet om att dom har dom men är inte villiga att göra något åt dom.
Så varför skulle dom få ta plats i mitt liv, i mitt liv.
Det finns verkligen inte någon som helst anledning till det.
Jag är en av naturen positiv människa och jag älskar det faktumet med mig själv.
Att jag nästan alltid lyckas att vara det, men jag säger nästan för det finns självklart
situationer då inte ens jag kan det.
Har du tänkt på att positiva människor dom ger energi och att negativa dom bara tar.
Att negativa personer dom vill ha mer och mer och mer som dom bara konsumerar
på ett sätt som bara känns som ett sjukt slit och släng.
Att positiva människor istället vill ge av allt dom någonsin kan ge och gärna lite till.
Det gör att dom växer som människor men utan att skada andra.
Dom gör det för att det känns rätt i djupet av deras bröst.
Det känns rätt i deras hjärtan.
Du ska inte tro att du verkar naiv och blåögd eller till och med dum bara för att du
ser saker och ting på ett positivt sätt.
Man kan vara klok, positiv och insiktsfull.
Och det är väl lite där jag ser mig själv hamna.
Det jag kan tycka är lite synd är dock just om dessa människor som är lite naiva och
blåögda eftersom det ofta inte finns något ont i dom.
Dom blir bara utnyttjade av andra som ser möjligheten.
Om du ser någon som blir just precis det, det vill säga utnyttjad.
Då hoppas jag att du alltid, inte bara när du känner för det utan alltid sätter ner
foten och reagerar.
För tänk på att du alltid kan göra skillnad.

Att ha respekt för dom äldre

Har du respekt för dom äldre.
Jag har det.
Jag har enorm men ändå inte överdriven sådan.
Jag har en respekt som innebär att jag ser värdet i dom.
Jag säger dom för jag menar nu inte bara mina egna föräldrar.
Vad det gäller just dom så har jag både respekt och en obegränsad kärlek till.'
Betydelsen som dom har i mitt liv känner inga gränser.
Den gör det inte för det finns liksom inga.
Jag har respekt för dom äldre för dom har liksom gjort sig förtjänta av det genom alla år.
Med allra största sannolikhet så har inte alla gjort det men jag måste ändå
utgå från att så är fallet.
Jag tänker nämligen på det sättet att jag utgår från att människor är goda och har
gjort bra saker i sina liv.
Och eftersom en äldre människa då förväntas ha gjort fler goda saker än en ung
så är min ekvation enkel.
Den förtjänar helt enkelt mer respekt än en ung.
Kanske lite väl enkelt synsätt på hur människor kan vara men någonstans drar vi
alla gränser och där har jag en av mina.
Jag utgår ju dessutom från att människor är bra, hjälpsamma och i mångt och mycket
allmänt trevliga.
Riktigt så är det ju inte men det är i varje fall min utgångsposition.
Jag tror och hoppas att du inte är helt fjärran ifrån mina tankar.
Jag har respekt för dom äldre för jag känner samtidigt att eftersom jag har respekt för dom
så får jag respekt av dom tillbaka.
Nu är det ju tack och lov inte så att jag inte känner total avsaknad av respekt från dom
som är jämngamla eller till och med yngre.
Det verkar som att jag går hem i dom leden också.
Men jag väljer att se lite vidare än så.
Jag väljer att se det lite bredare än bara från mina egna ögon.
Jag är ju bara en, ni är alla andra.
Och jag vill ju förstå så många som möjligt av er.
Jag har respekt för dom äldre.
Hur är det för dig.
Har du respekt för dom eller tillhör du dom som bara kräver att andra
ska ha respekt för dig.
Kliv ner från dom höga hästarna i så fall.
Bli lite ödmjuk och framför allt, bli en människa.
Det skadar aldrig eller är du rädd för att någon ska se dina mänskliga drag.

Alla ser olika saker som vackert

När vi betraktar något så gör vi det alltid med våra egna ögon.
Vi ser en sak, registrerar den och bedömer den.
Men vad är det som gör att vi gör just vår bedömning.
Funderar du någonsin på det.
Lägger du någonsin någon vikt vid vad du tänker och tycker om något eller någon.
Eller tror du i din enfald att det bara sker helt utan anledning.
Riktigt så är det ju inte.
Det är som jag ser det en enda stor blandning.
En stor mixad blandning som är du.
Det är hur du har blivit till den du är idag.
Vad du sen vill lägga i den kitteln det är upp till dig.
Men jag tror nog att om du tänker efter så ser du och förstår du kanske
lite mer om dig själv än innan.
Hur tänker du till exempel om saker, människor eller händelser som är vackra.
Hur betraktar du dom.
Vad är det som gör att du ser kanske just den blomman som vacker.
Vad är det som får dig att tycka att den mannen eller kvinnan är det.
Hur kommer det sig att ett musikstycke kan få dina ögon att tåras.
Kan du se ett beteende som vackert eller är det bara något som händer.
Jag kan se väldigt många saker som vackra och det tror i varje fall jag
beror på att jag tycker om att göra just det.
Jag ser hellre skönheten i något än att jag stirrar mig blind och irriterar
mig på skavankerna.
Det är för mig lättare att vara positiv och tänka positivt.
Tycker det ger mig mer värde i mitt liv än om jag skulle göra tvärtom.
Jag vet inte hur du tänker men jag tror faktiskt att många skulle må mycket
bättre om dom i varje fall försökte att göra lite mer som jag.
För att gå och mala på negativa saker är bara destruktivt och något som är
destruktivt är inte bra.
Att se saker som vackra behöver inte vara självklart men det kanske bara beror
på att du inte riktigt gett det en chans.
Så om du nu gör det, ger situationer, saker eller andra människor lite mer utrymme.
Lite mer utrymme så att dom får en chans att frodas och lysa på dig.
Vad tror du kommer att hända.
Vågar du chansa.
Vi ser alla olika saker som vackert.
Jag väljer att se mycket som vackert för mitt hjärta vill det.
Vad väljer du.

Dela med dig!

Världen är tack o lov inte full av egoister.
Det finns väldigt många varma hjärtan därute.
Väldigt många stora hjärtan som faktiskt bryr sig om väldigt mycket.
Att det finns det lugnar mitt inre när jag ser det.
För dom egoisterna som finns är inte någon majoritet utan en liten klick.
Tyvärr har den klicken ett alldeles för stort behov att synas och verka.
Det verkar som att dessa små människor alldeles för ofta kommer till korta i sina liv.
Dom känns som om dom är fyllda av komplex.
Komplex som gör att dom hela tiden känner ett behov av att hävda sig.
Men alla ni underbara människor som har det som en naturlig del i era liv.
Ni som bryr er om helt utan att tänka på det.
Er älskar jag för att ni är dom ni är.
Det värme och kärlek som ni skapar genom att dela med er.
Den är värd så oerhört mycket.
Ni kanske inte märker det ni gör men det gör det hela än mer värt.
För just eftersom det bara är en naturlig del hos er så betyder det så mycket mer.
Ni behöver inte anstränga er för att göra det.
Ni bara är och det gör er alla unika.
Det som är så skönt med just att dela med sig är att det aldrig kostar dig något.
Du ger av något som är gratis.
Du ger från ditt hjärta.
Du ger från din själ.
Du ger från dig själv.
Du gör det utan ansträngning.
Du gör det för att du vill.
Fortsätt att dela med dig.
Inte bara för att det just nu är högtiden som har det som tema.
Men för mig är det ett vackert tema.
Ett tema i gemenskapens tecken.
Fortsätt att dela med dig, både medvetet och omedvetet.
Tro mig, det ger både nu och sen.
Det ger både dig själv och någon annan därute något.
Att dela med sig är aldrig fel.
Aldrig.

Ett lugn i stressens tid

Hur kommer det sig att människor är så fruktansvärt stressade dessa dagar.
Det är ju inte som att dom kommer som en nyhet.
Det är ju inte så att det är överraskande att dom dyker upp.
Men likväl så verkar det så.
Alla dessa stressade människor som snäser åt varandra.
Som hytter med näven för att dom inte kommer fram omedelbart med bilen.
Som drar i hunden som följer dig till centret istället för att få vara ditt sällskap.
Som bara ser sig själv som det enda som är riktigt viktigt.
Det ska inte vara så.
Försök att bromsa dig ut ifrån den röra som du är inne i.
Försök att inte se Julen som något problem.
Försök att se den som jag ser den.
En tid som för oss närmare varandra.
Skaffa dig ett lugn i stressen.
Ett lugn som du kan dra dig tillbaka till.
En tid då du umgås med dom du älskar och inte känner det som ett tvång.
Uppskatta de dina istället för att se dom som påträngande.
Det är ju människor du älskar till vardags.
Tillåt dig att älska dom även denna helg.
Njut av det du får.
Njut av ditt liv.
För vet du vad.
Ditt liv är ditt liv.
Tillåt dig att andas.
Tillåt dig att känna.
Tillåt dig att vara.
Det går faktiskt att hitta ett lugn även i denna stressens högtid.
Stressade människor tar ofta fel beslut, tänk på det.
Andas in och andas ut innan du tar dina.

Stressa inte runt Jul

Jag vet att det kan låta som en utopi i mångas öron.
Men måste du verkligen blåsa upp allt som kommer i din väg dessa dagar.
Måste du bygga monument av det du vill göra.
Kan du inte bara ta och göra en sak i taget och faktiskt ta det för vad det är.
Visst vill man hinna med så mycket som möjligt.
Visst vill man att saker och ting ska bli så bra det kan.
Men snälla jaga inte ihjäl dig för att kanske försöka nå dig.
Tänk på att skillnaden mellan att ha det precis som du tänkt dig
och att nästan vara där är så hårfin att ingen annan förmodligen kommer
att bry sig om skillnaden.
Gör inte det du heller utan stanna där och var nöjd i din egen tillvaro.
Det är bra ändå.
Bli inte förbannad på små gruskorn som kommer ivägen.
Gör inte varandra illa bara för att du känner dig pressad.
Låt det inte gå så långt utan bromsa in och känn att det är bättre att passa
på och njuta av livet tillsammans än att gnälla över att det är fel
senap till skinkan eller att snapsen inte är kyld.
Tänk på att dom allra flesta av oss i detta land trots allt har det väldigt bra.
Uppskatta det och tagga ner lite.
Bygg inte upp någon stress vare sig hos dig eller andra.
Gör som du vanligtvis ska, gör en sak i taget så ska du se att det blir bra.
Vi är ju trots allt människor och vi ska se till varandra, inte skada varandra.
Vi ska hjälpa varandra, inte stjälpa varandra.
Låt saker ta en minut extra istället för att känna pulsen pumpa för fullt när du
står där i kassakön och redan tänker på nästa sak du måste göra.
Försök se positivt på det du har runt dig istället för att bygga upp en negativ atmosfär.
Tro mig, du kan allt det där om du vill.
Frågan är, vill du leva med stressen, i stressen.
Eller vill du som jag, ta det för vad det är och helt enkelt gilla läget.
Valet är ditt, ditt och ingen annans.
Så skyll inte på någon för det du själv gör.
Det är ju som sagt du som gör det, det är ditt val.
God Jul och krama varandra

Jag tycker att Jul är en underbar tid

Jag tycker verkligen att Julen är en underbar tid på året.
Inte för att jag är troende och firar det med det i åtanke.
Nej, utan av den anledningen som jag ser som allra viktigast.
Den, där man på något sätt ser till att träffa sina nära och kära.
Man kanske till och med till en början ser dessa träffar som ett tvång
som man bara måste komma förbi.
Men jag förstår inte varför man vill ta det dit.
Varför vill man göra något fult av något som är så vackert.
För visst är det en bra vacker känsla den man kan låta sig fyllas av
när man just träffar sina nära och kära i denna ljusens högtid.
Kanske är det en liten oansenlig men ändock liten koppling till forna
tiders samling vid lägereldar.
Nu i form av pimpade ljusstakar och med ljus i alla tänkbara doftriktningar.
Men kopplingen den finns där likväl och jag kan inte bara låta den vara.
Jag finner något mysigt över den och ljus och eldar har alltid haft
en rogivande effekt på mig.
Vad som gör Julen ännu mer mysig i min lilla värld är den sköna välkomnande
atmosfären som den för med sig.
Så är det i min lilla värld som jag rör mig.
Nu är det ju långt ifrån alla som har den lyckliga bubblan att få stiga in i.
Det är till och med långt ifrån alla som ens kan eller vill tänka sig att fira Jul.
Anledningarna som är bakom det är inget som jag kommer att fördjupa mig
i överhuvudtaget eftersom dom är alltför många men självklart respekterar jag dom.
Men nu är vi här och nu, och i detta nu så finns ju jag och mitt liv och i mitt liv
så firar jag den och njuter hela vägen av det.
Jag njuter av den värme jag får av mina underbara nära och kära.
Jag njuter så av den för dom vill precis som jag så gärna dela dessa dagar.
Man behöver inte och ska heller inte försöka överträffa sig själv hela tiden med
ständigt nya överdåd.
Man ska stanna och låta sig fångas av ögonblicket.
Leva där i nuet och bara andas djupt.
Stressa inte in den och tro att det medför en oerhört massa måsten.
Tvinga inte på dig själv dom.
Gör inte dig själv den otjänsten.
Man kan inte uppfylla allas önskan om att det ska vara si och det ska vara så.
Det brukar bli så himla bra ändå.
Julen är för mig en vacker tid.
För, för mig betyder den att jag ska ge mig ännu mer tid till dom omkring mig.
Det skadar aldrig att vara kanske till och med lite extra vänlig för vänlighet
kostar faktiskt inte något.

Jul är en underbar tid och jag vill passa på att

Önska Er Alla En Riktigt Underbart Skön Och Fin Jul

Varma Kramar

Ulrik

Lyssna inte för mycket på andra

Det finns alltid en risk när man lägger för stor vikt i vad andra säger.
Det behöver ju inte vara rätt eller ens särskilt klokt bara för att det kommer från en viss person.
Lita till ditt eget omdöme också.
Jag säger alltid att det är viktigt att lyssna vad andra har att säga
för det är precis vad jag tycker.
Men att därifrån blint tro eller låta mig tycka likadant kan ibland vara enorma avstånd.
Därmed inte sagt att jag alltid är den som har rätt, för så är det ju inte heller.
Men om du hör en person säga en sak som kanske handlar om någon gemensam bekant.
Vet du alltid att det är helt sant.
Eller händer det att det bara är ett antagande som den personen gör och vips så har en
sanning skapats.
Hur ofta är det inte så.
Dessa skapade sanningar kan sen vara svåra att sålla bort för dom har ju ändå för
dig kommit via en så kallad trovärdig källa och dom brukar man ju vanligtvis kunna lita på.
Alltså måste det kanske varit en liten smula sanning i det, eller.
Vad jag vill komma till är att du ska lita till ditt eget omdöme först och främst.
Det är det som du själv ser och hör som ska skapa dina egna sanningar.
Det andra för då lägga en lite annan värdering på eftersom du faktiskt inte vet.
Försök att skapa en trygghet i ditt eget omdöme, lyssna och bedöm.
Var lite öppen mot vad som händer och sker och försök att förstå.
Man ska lyssna på andra, men gör det med ett öppet sinne.
Tvivla inte bara för att du måste.
Misstro inte bara för att du inte vet.
Men lita heller inte blint på det utan verkligen försökt att förstå.
Att lyssna för mycket och göra för mycket efter vad andra säger är bara ett blekt
och lite fegt sätt att skydda sig själv på.
Det är lite att inte våga eller vilja stå för det man själv gör.
Man gömmer sig bakom andras ord i tron om att man är lite mer skyddad där.
Men det är inte farligt att tycka.
Det får inte vara farligt att tycka.
Inte så länge det är vad man faktiskt verkligen menar.
Du kan faktiskt väldigt mycket även om du inte alltid kanske tror det.
Våga tro på dig själv.
Utgå från att du själv har ett gott omdöme och lita på det.
Lita på din egen magkänsla och våga ta beslut.
Det kan vara stora, det kan vara små.
Men våga ta dom oavsett.
Lyssna på andra men lyssna inte för mycket på andra.
Lär dig se och känna skillnaden.

Att bli bestulen kan såra på så många sätt

I morse så blev jag helt kall i min kropp, det gick som en ilning genom mig
och pulsen satte högsta fart.
Vad hade hänt.
Jo, när jag ska titta till i min plånbok så ser jag till min bestörtning att alla
kontanter jag har är borta.
Det är inte den synen man vill se när man inte ens varit ute på en blöt krogkväll
(som om jag någonsin varit det).
Ok blöta krogkvällar har väl förekommit men inte där jag inte haft kontroll på mina pengar.
Nu var plånboken som sagt tom på kontanter men tack och lov inte på mina kort
och id-handlingar vilket genast gjorde mig lite lugnare.
Jag förstod genast att jag blivit bestulen under min träning i Västertorpshallen där mitt
gym ligger.
Jag hade alltså haft ett oväntat men fräckt besök i mitt skåp under tiden och jag verkligen
äcklas åt denna vidriga varelse som lever på att sno andras saker.
Fy fan för dessa små och stora svin.
Det känns som en microvåldtäkt på mitt liv.
Någon har med egen fri vilja och lust, helt utan inbjudan gått in i det.
Vad i helvete ska den personen där och göra.
Jag blir både ledsen och besviken på personen i fråga eftersom jag är en människa
som tror gott om dom flesta.
Men här kommer så ett avskum och visar vilken plats det vill ta i mitt liv.
Den vill ta en plats på skitstövelhyllan.
Men sen sansar jag mig och tänker efter vilken grad av sår jag egentligen fått.
Visst, jag har blivit lite lätt tilltufsad i min inre tro men mer då.
Nej, inte mycket mer än så faktiskt.
För mitt liv går i varje fall vidare i vanliga gängor.
Jag skänker istället en tanke till dom som blir drabbade på riktigt.
Dom som blir nedslagna brutalt utan att ha gjort något mer än råkat komma
i vägen för vettvillingar.
Eller alla våldtagna.
Dessa sårade stackars själar som mer eller mindre alltid kommer att bära med sig
djupa ärr och vars enda fel dom gjort varit att dom på något sätt lockat just den
vidriga äckliga förövaren som dom blivit utsatta av.
Eller många, många andra sjuka människor som utsätter andra för olika typer av
angrepp.
När jag tänker dessa tankar så blir det jag själv upplevt väldigt fjuttigt.
Men det är ändå något som jag har upplevt och blivit kränkt genom.
Att stjäla från någon är ynkligt.
Jag kan förstå när det är en väg för att överhuvudtaget överleva, men inte annars.
Du stjäl från någon som har jobbat ihop just till den saken eller som i mitt fall pengarna.
Jag har ju gjort mig förtjänt av dessa pengar genom att göra något åt någon annan.
Hur tänker du som stjäl.
Vad är det som driver dig.
Varför kan inte du skaffa dig pengar genom att göra något åt någon istället, typ jobba.
Det var en tråkig start på min dag men jag lät inte den förstöra den för det.
Varje dag har sitt värde och det ska inte någon simpel tjuv få stjäla ifrån mig.
Att bli bestulen kan såra på så många sätt.
Tänk på det du som stjäl.
Du som tar något från någon på jobbet.
Du som tänker att om man är så dum att man lägger sin plånbok lite öppet
får faktiskt skylla sig själv.
Man ska inte behöva räkna med att någon annan tar något bara för att man tillfälligt
lagt ifrån sig den.
Visa att du är en bättre människa och försök hitta personen ifråga istället och
ge den tillbaka.
Känn sen hur bra det känns i bröstet.
Hur bra det faktiskt känns att göra en god gärning.

Utnyttja inte svaga människor

Jag blir förbannad på riktigt när jag hör om olika orättvisor mot andra människor.
Människor som inte har förmågan att alltid försvara sig själva utan viker ner sig,
kryper in i sina skal och bara blir förtvivlade och tysta.
Varför ska dom bli behandlade som sekunda vara.
Varför ska dom trampas på.
Vad är det som gör att man tycker att dom kan agera dörrmattor.
Mattor som man kan torka av sina smutsiga fötter på.
Jag tycker att det är ett så orättvist beteende.
Alla kan inte försvara sig, det är inte så vi människor fungerar.
Så säg inte att det är upp till var och en att göra det.
Det är inte så enkelt.
Det är verkligen inte så enkelt.
Våra psyken eller våra inre själar jobbar olika och det gäller att förstå det.
Alla kan inte eller orkar inte gå till motangrepp eller ens säga nej nu är det nog.
Alla är inte som jag.
Jag vet ju inte hur du är eller hur du agerar.
Jag vet ju bara min egen kapacitet.
Jag vet ju bara själv vilka egenskaper jag har.
Det är elakt, riktigt elakt att utnyttja dessa svagare personer.
Att utnyttja dom på olika sätt och vis.
Att kanske sätta sig över dom och visa vem som bestämmer och samtidigt peka
på hur lågt ställda och oviktiga dom är som människor.
Det är ju inte alls så.
Vi är ju bara olika.
Så ni eller vi som ser när någon blir orättvist behandlad och förstår att personen inte
kan försvara sig själv.
Hjälp då denna individ, hjälp den att ta skiten den får mot sig.
Låt den inte bara stå där och likt ett tänt stearinljus sakta bara brinna ut
i samma takt som hoppet i dess liv.
Visa att du bryr dig och att du faktiskt ser vad som sker.
Visa att det är inte den svaga det är fel på utan den ynkliga patetiska andra personen
som tror att den visar styrka genom sitt beteende.
Vänd på det och få den personen att istället kanske se sig själv hur illa den gör.
Visa att du finns där och gör det nu, inte sen.

Hur agerar du när det kommer till vissa situationer

Hur agerar du när det kommer till vissa situationer.
Hur gör du när det kommer till skarpt läge.
Om du tänker på dom olika situationer som jag kommer att räkna ut nedan.
Vad gör du till exempel om din vän är ledsen, nedstämd eller har det allmänt svårt.
Vad gör du om du ser en olycka ske just där du är.
Vad gör du när du ser en brand som just tagit sin start.
Vad gör du när du ser någon bli behandlad orättvist.
Vad gör du när du missar bussen du var tvungen att hinna med för att komma i tid till ditt jobb.
Vad gör du när du vet att du gjort något fel.
Vad gör du när du råkat haft sönder något som inte var ditt.
Vad gör du när du känner dig riktigt ensam.
Vad gör du när du ser någon förstöra något som du vet inte är dens.
Vad gör du när du njuter av något på riktigt.
Vad gör du när du blir störd i något som känns riktigt viktigt.
Vad gör du när du blir illa berörd av något du ser.
Vad gör du när du blir glad.
Det finns så många olika situationer som uppkommer i ditt liv, många av dom dagligen.
Vet du hur du agerar eller agerar du bara instinktivt.
Jag vet hur jag agerar i dom allra flesta situationer.
Det vill säga jag vet hur jag agerar i dom situationer jag varit med om.
Dom andra kan jag ju bara gissa eller tro.
Jag kan inte säga att jag skulle göra si eller så när det inträffar.
Hur skulle jag kunna veta det.
Det vore att ljuga, det vore helt omöjligt.
Så försök inte att säga att du skulle göra på ett speciellt sätt om du skulle komma i just
den situationen som du kanske läst om eller sett i någon film.
Man behöver uppleva sakerna innan man kan göra den bedömningen.
Frågan är väntad.
Hur agerar du.
Hur tror du att du agerar.

Med en vänlig inställning kommer man långt

Jag vet inte vad det är som gör att en del människor har så svårt för att vara vänliga.
Vad det är som trycker så förtvivlat hos dom att det liksom inte går,
För hur svårt kan det vara, att vara vänlig mot någon.
Hur svårt kan det vara att ens försöka.
Varför måste vissa alltid gå ett steg för långt.
Jag tycker inte att det är för mycket att begära att om en person är vänlig mot dig
så är du lika självklart vänlig tillbaka.
Varför ska du snäsa av och verka märkvärdig.
Varför ska du visa en dålig inställning och samtidigt göra att den personen som nyss
var vänlig får skit tillbaka och mår dåligt av situationen.
Med en vänlig inställning kommer man långt.
Det kostar liksom inget extra och man mår själv mycket bättre av den.
Så hur svårt kan det vara.
Jag är uppriktigt trött på dessa människor som bara ska ha och som inte förväntar sig
att dom ska visa någon som helst uppskattning tillbaka.
Och om dom gör det någon gång så verkar dom dessutom tro att det räcker till och blir
över med det tillfället för ett bra tag framöver.
Man kan liksom inte sudda bort dåligt beteende och tro att det glöms bort hur lätt som helst.
Det är liksom en del i ordet respekt.
Det finns där som en underliggande effekt av vad man förväntar sig att möta.
Vänliga, välmenande människor däremot är människor som jag verkligen tycker om.
Människor som tar hänsyn i sitt eget beteende och som förstår betydelsen av det.
För dessa människor är inte det något märkvärdigt.
Det är liksom bara självklart.
Precis lika självklart som att andas och finnas till.
För hur mycket skada kan det göra att just visa hänsyn och respekt emot olika situationer.
Varför ska det vara så svårt för vissa.
Många har tyvärr ett alldeles för egoistiskt beteende som grund hos sig själva.
Men det är ett beteende som förr eller senare slår tillbaka mot dom själva.
Till er vill jag bara säga att ni inte ska bli överraskade när det väl sker.
Bli inte det för det är ni själva som lagt er egen grund.
Det blir liksom bara paybacktime.
Ni får skörda det ni under lång tid har sått.
Det är som med vänner.
Om man inte vårdar dom och ger dom näring så dör dom ut, sakta men säkert.
Man märker det kanske inte ens på vägen, inte förrän det väl är för sent.
Men om du väljer att gå med en vänlig inställning så tror i varje fall jag att du kommer långt.
Du kommer i varje fall långt i min värld.
Det ligger mycket värde i att vara vänlig, tänk på det.
Tänk på det nästa gång du hjälper någon.
Det krävs nästan ingenting av dig.
Men det ger otroligt mycket tillbaka.

Ser du när någon mår dåligt eller väljer du att blunda

Undrar hur många som med gott samvete kan säga att dom faktiskt bryr sig
när människor behöver hjälp av olika slag.
Jag undrar hur mycket portioner av medmänsklighet dom är villiga att dela med sig av.
Alldeles för ofta så hör jag just denna inskränkta inställning.
En inställning där dom begränsar sig själva och sin skyldighet att faktiskt göra det.
För jag tycker att det är min skyldighet när mina så kallade vänner och riktiga vänner
behöver min hjälp, behöver mitt stöd.
Varför ska jag ens tänka tanken att jag hjälpte ju till förra gången, nu får någon annan ta vid.
Om jag är den hjälpen som är närmast så ser jag det som en självklarhet att jag ska vara där.
Jag kan inte smita undan och tro att det bara ordnar sig.
Det kallas att svika någon, inget annat.
Och är det något en person i nöd eller behov inte behöver så är det just att bli sviken.
Sånt skär sönder ens själ så djupt att man då riskerar att aldrig hitta en tilltro till sin
egen omgivning igen.
När du ser någon må dåligt, vad gör du då.
Är du den goda människan som inte väljer att just vika undan eller är du
den som bara vänder dig om och låtsas som att det regnar.
Förstår du inte att det märks när du vet och ser.
Det hjälper inte att du skyller på olika dåliga ursäkter.
Ta ditt ansvar precis som du vill, önskar och hoppas  att andra gör i din omgivning.
Det finns många som bryr sig och jag blir fortfarande glatt överraskad ibland just åt det.
För det kan verkligen dyka upp i dom mest oväntade sammanhang.
Vi är inte alltid stora och starka även om vi ser ut att vara det.
Våra själar kan behöva omvårdnad även dom.
Jag väljer att ta mitt ansvar och se.
Vad väljer du.
Vilket samvete lever du med.
Har du ett samvete du kan vara stolt över.

Man kan inte förstå alla

Väldigt ofta råkar jag på att människor jag lever runt blir oförtjänt dåligt behandlade.
För när man känner ända in i märg och ben att det man gör är rätt och ändå
blir fel bemött eller inte ens det.
Då kan det verkligen kännas hopplöst jobbigt.
Det gör det ända tills då du hittar ett sätt att skärma av dig.
Då du inte absorberar den dåliga energin som utsöndras och tär på dig.
Ända till då så kommer du må dåligt av alla dessa möten.
Energitjuvar finns det alldeles för många av men låt dom inte få en chans att leva av dig.
Låt dom istället förtära sig själva.
Det är enda sättet som dom kan lära sig att hitta nya vägar till deras framgåmg.
Men så länge du utfodrar dom med din energi så kommer effekten vara att du själv
alltmer förlorar i effekt av vem du är och den andra personen kommer tillåtas att ta allt mer plats.
Jag har slutat att försöka att förstå till fullo dessa svarta hål.
Det finns liksom ingen mening att jag ska slänga bort min energi i något bottenlöst omättligt.
Jag ger väldigt gärna av mig själv åt så många håll jag kan.
Men det får ju inte ske på bekostnad av att jag själv går under.
För om jag går under så går ju en värdefull energikälla om intet.
Eftersom jag ser ett stort värde i den människa jag själv är så vill jag vara just den.
Den som ger istället för att vara den som tar eller bara ska ha.
Lägg inte ner energi på att försöka förstå inskränkta parasiter.
Förstå bara vad det är dom försöker göra.
Vänd dom ryggen till och ägna din tid åt bättre.
Bättre för dig, bättre för andra.
Man kan inte förstå alla hela vägen.

Vardagsrasism

Vad är det som gör människor till rasister.
Är det deras uppväxtmiljöer.
Är det deras familjeförhållanden.
Är det avundsjukan.
Är det den bristande respekten för andras liv.
Vad tror du att det är.
Är du en vardagsrasist.
En som glider igenom veckorna med fickorna fulla av fördomar.
Jag kan inte påstå att jag själv inte bär på några för då skulle jag ljuga.
Men skillnaden mellan mig och mellan en vad jag ser som rasist är milsvid.
För jag ser inte ner på människor av annan hudfärg.
Jag föraktar inte människor av andra nationaliteter.
Jag förtrycker inte andra genom spott och spä över vilken religion dom tillhör.
Jag försöker istället att förstå.
Att se lite mer över gränserna och förstå.
Inte acceptera hur det är till hundra procent för det är inte nödvändigt.
Det är inte ens ärligt.
För genom att acceptera andras åsikter och synsätt till hundra procent vore
för mig att samtidigt tappa min egen identitet.
Men vardagsrasismen som vi alla lever i idag har mer eller mindre blivit accepterad.
Den är på en nivå som vi kan hantera den, eller kan vi det.
Ser vi inte hur den försöker att nära sig på allt och sakta växa till något större.
Där ser jag en fara.
Vi måste vara på vår vakt så att vi inte låter den ta över och få ett fotfäste.
Vi kan ha den på en nivå som vi förstår.
Men släpp inte in alla dom onda krafter som den för med sig om vi låter den växa.
Väldigt många av oss bär på någon eller många fördomar.
Är det inte dags att vi försöker förstå var dom kommer ifrån.
Är det inte dags att vi försöker att förstå oss själva.
Jag vill ju kunna lyssna på mig själv och inte drunkna i min egen trångsynthet.
Vill inte du det.
Vardagsrasism är brett, bredare än du kanske tror.
Men låt den inte växa sig större.
Sätt ner foten för dig själv och bromsa.
Stoppa den medans tid är.

Tillåt dig att bli berörd

Jag tycker att det är alldeles för många idag som hämmar sig själva.
Dom hämmar sig på ett sätt som gör dom begränsade.
För hur fel kan det vara att få känna, känna på djupet.
Känna på djupet av sitt hjärta.
Hur fel kan det egentligen vara.
Att tillåta sig att bli berörd är för mig något enkelt och alldeles självklart.
Jag är själv en människa fylld av känslor, fullkomligt sprängfylld.
Kanske är det en sak som kan tyckas vara självklar för många
men ändå så är det inte så alla gånger.
Att tillåta sig att bli berörd vid olika tillfällen, vid olika tillställningar
eller till och med vid så enkla ögonblick som framför en film.
Det är ju inte farligt att låta sig beröras.
Det är inte skadligt att känna efter.
Men jag tror faktiskt att det är hämmande att inte göra det.
För att inte tillåta sig själv att känna gagnar verkligen inte någon,
allra minst dig själv.
Att bli berörd, att känna att man får gråta, att låta sig bli riktigt arg,
att tillåta sig bli riktigt bedrövad.
Alla olika varianter av att bli berörd är viktiga.
Dom är alltid lika viktiga.
Varför ska du hålla dig själv tillbaka.
Varför ska inte du få visa känslor.
Varför ska du inte ge din omgivning en vink om hur du känner inom dig.
Att hämma sig själv är aldrig bra, aldrig.
Jag tycker om att känna känslor, att visa känslor, att släppa ut känslor.
För, för mig så är att visa känslor förknippat med att leva.
Tillåter du dig själv att bli berörd.
Tillåter du dig själv att leva.
Det är vackert att bli berörd för det betyder bara att du vågar känna efter.
Jag vågar alltid känna, vågar du.

Att ge andra en chans

Att ge andra en chans.
Tillhör du kanske dom som oftast dömer andra alldeles för fort.
Tillhör du dom som hellre fäller än friar.
Tillhör du dom som inte tillåter andra att göra misstag.
Tillhör du dom som hellre väljer att se saker med en lite negativ touch än lägger ett positivt
skimmer över situationer du kliver in i.
Har du någonsin gett dig tid till att bedöma något med öppna ögon
istället för att ständigt gå där med skygglapparna på.
Är lyhördhet ett skällsord för dig eller ett ord som du faktiskt sätter
ett värde på.
Vi gör alla våra misstag av olika naturer i våra liv.
Jag tillhör kategorin som gör dom i princip varje dag.
Men jag ser det inte som något negativt.
Jag väljer att se det som att jag faktiskt provar något.
Jag väljer att se det som att jag lär mig själv av mina egna misstag.
För om jag inte väljer att pröva saker så kommer jag heller inte
att tillåta mig själv att växa och att utvecklas som människa.
Och att utvecklas som människa är något som jag alltid vill.
Alla förtjänar en chans, kanske flera.
Alla.
Döm inte andra innan dom verkligen gjort sig skyldiga till något.
Först då kan du ha skapat dig en riktig åsikt, en ärlig åsikt.
Först då har du gjort det rätta, inte förr, kanske senare men inte förr.
Då när du gett den andra den chansen den förtjänar kan du gå vidare
till nästa stadie.
Ge andra en chans först innan du väljer att döma dom.
Glöm aldrig bort det för det speglar sig i hur andra väljer att ge dig en chans tillbaka.
Tänk på det.

Jag är en människa

Jag är en människa.
En människa fylld med respekt för andra.
En människa fylld med anledningar värda att visa respekt för.
För i min lilla värld så är jag en lika stor del som alla andra.
Det spelar ingen roll om man jämför mig med någon stor finansman.
Det spelar heller ingen roll om man ställer mig mellan några höga präster.
Det spelar absolut ingen roll om det är några kungar eller stadsöverhuvuden
som är vid min sida.
För varför skulle jag se på dom som om deras liv var mer värda än mitt.
Jag respekterar andra och jag vill att andra ska respektera mig.
Det är väl inte att begära för mycket, är det.
Eller tycker du det!
Tycker du inte att jag förtjänar ett liv, Mitt liv.
Tycker du inta att jag förtjänar respekt.
Jag må vara en enkel människa med enkla grundvärderingar.
Men jag är inte enklare än att jag inte tillåter mig själv till att finnas till.
För varför skulle jag inte det.
Jag har inte någon hybris över min egen rätt till att se mitt värde som människa.
Men jag tycker inte heller om att alla så kallade ledare ska trampa på andra i
tron om att dom är så mycket bättre.
Dom må vara väldigt bra människor, i varje fall en del av dom.
Men dom är likväl bara människor med endast ett liv.
Och just där är vi alla lika.
Så vilkas liv är värt mer tycker du.
Vilkas liv är värt mindre tycker du.
Var ärlig i din åsikt.
Var ärlig i vad du tycker.
Törs du vara det eller är du en som bara försvinner ut i tomma intet.
Jag står för den som jag är.
Jag litar på mig själv.
Vad kan du svara för.
Vågar du se dig själv som en som har samma rätt till ditt liv som andra
har till deras.
Jag hoppas verkligen det för hur fel vore det inte annars tycker jag.
Du har rätt till ditt liv, ingen annan.
Men dela gärna med dig av det.
Det ger dig bara ännu mer liv tillbaka.

Människor är underliga i sina beteenden

Människor är underliga i sina beteenden.
Vissa söker medhåll för att få vatten på kvarn för att få vatten på
kvarn för att förstärka sina egna åsikter.
Andra vill bara smutsa ner, liksom förorena sin egen omgivning genom
med något som inte kan tillföra något annat än ett missnöje i en
tidigare kanske homogen och lugn grupp.
Dessa människor har jag absolut inget för.
För vad är vitsen med att söndra.
Vad är vitsen  med att bara kasta skit på andra.
Kontentan av det hela blir ju bara att ingen mår bra.
Kanske, kanske mår eventuellt just denna lilla sjuka individ bra av det, men bara den.
Men för min egen del så kan just denna individ låsa in sig i en liten bod
djupt inne i en skog och bara stanna där.
Stanna i sin egen bitterhet avskild från allt och alla.
För bitterhet för inget gott med sig.
Bitterhet leder bara till ont, aldrig till något gott.
Bittre människor har en förmåga att såra, inte glädja andra.
Och borde det inte vara det, just det som vi ska sträva efter.
Att hjälpa varandra istället för att stjälpa varandra.
Men vad vet jag.
Jag är ju bara en kille som tycker om människor i stort.
Vad vet jag.
Jag tycker ju bara om att se andra må bra.
Jag tycker inte om när andra gör andra illa.
Människor är underliga i sina beteenden.
Jag undrar vad dessa människor får ut av det som deras beteenden och deras ord leder till.
Vad det än är så tycker i varje fall inte jag om det.
Är du en sån som gör det.
Är du kanske en sån människa.
Är du en egoist som njuter av att skada andra.
Är det så du vill ha det.
Jag vill i  varje fall inte det.