Misstro-svartsjuka

Två ord som kan innehålla så mycket och samtidigt vara så otroligt lika varandra.
Två ord som kan användas i så vitt skilda sammanhang.
Två ord, starkare än många men många gånger väldigt söndrande.
För att känna misstro till någon så brukar det väldigt ofta finnas en grund.
Den grunden den har man satt av olika anledningar.
Det kan vara något man har upplevt själv.
Det kan vara något man sett.
Och sen till sist det allra vagaste, det man har hört.
Att skapa en misstro via hörsägen är den ynkligaste och sämsta varianten.
Att bytta upp något negativt av något man egentligen inte vet något om.
Inget mer än dom ord man hört någon annan säga.
Hur kan man lägga en värdering grundad på det.
För mig är sånt otänkbart men ändå kan jag inte låta bli att snudda vid det
för att i nästa sekund rygga tillbaka och undra vad jag tänker med.
Det kan ju precis lika gärna vara en illvilja som ligger bakom orden, likaväl som en sanning.
När man sen låter denna misstro gå in i gränslandet till svartsjuka så är man verkligen
ute på hal is.
Svartsjuka som så ofta grundar sig på ens eget dåliga omdöme.
Ett omdöme där man dömer andra efter hur man själv beter sig.
Det finns självklart fall där man har något riktigt, något subtilt att ta på när det gäller
det eller den som man blir svartsjuk på.
Men lika ofta är det bara en form av missunsamhet.
En missunsamhet som formats av något man själv inte lyckats uppnå.
Försök gå igenom en hel dag utan att känna misstro till någon eller något.
Ignorera dina känslor när dom dyker upp och låtsas som att dom inte finns.
Kan du det.
Försök gå en hel dag utan att känna svartsjuka till någon kollega, vän eller kanske din partner.
Låt saker bara få vara ifred när dom händer.
Kan du det.
Vågar du utsätta dig för det experimentet.
Har du det modet som det krävs för det.
Om inte,
skaffa dig det för det mår du bättre av.