Dagligen stöter jag på situationer när jag ser människor som begränsas på olika sätt.
Det är inte rättvist, inte alls rättvist.
Låt alla få en chans att växa, i varje fall om dom vill.
Nu är det ju inte upp till dig att avgöra det utan just den personen som det handlar om just då.
Men människor kan inte växa om vi inte ger dom utrymme.
Det är ungefär som att vattna en solros, ställa den i vackert solljus men sen sätta
ett genomskinligt lock över den.
Den vill uppåt men det går inte för den har blivit begränsad.
På samma sätt fungerar faktiskt vi människor.
Vi kan få väldigt bra verktyg som skulle kunna göra att vi nästan kan bestiga alla tänkbara berg.
Men om vi inte tillåter vederbörande att använda dom så blir dom helt meningslösa.
Det är som fågelmamman som puttar ut ungen när den är redo från boet.
Den vet att det är dags att den lär sig att använda sina egna vingar och utveckla sig vidare
till en egen individ oberoende av andra.
Låt andra människor få känna det också.
Att ge någon ett ansvar betyder samtidigt att man ger den människan frihet att lösa det den blir
satt på det sätt dom den tänker göra.
Det kanske inte blir perfekt.
Det kanske inte blir bra.
Det kanske till och med går precis käpprätt åt helvete.
Men av det lär man sig också.
Man måste lära sig av sina egna misstag.
Kan man lära sig av andras samtidigt så är det också bra men inte något man alltid kan räkna med.
Låt andra människor växa.
Kuva dom inte.
Gör dom inte till mindre än vad dom är för dom är inte små.
Var inte rädd för att dom ska kunna lösa saker utan din hjälp utan låt dom få försöka.
Frihet under eget ansvar är vackra ord men dom är bara vackra om dom är sanna.
Gå inte som en hök och tro att du alltid kan saker bättre än den du lär upp.
Du är en människa och vet du vad, det är alla andra också.
Man kan så ett frö och ge det växtkraft men man kan inte få något att leva om man inte
ger det en riktig chans.
Kan du ge andra utrymme.
Kan du släppa saker ifrån dig till andra och inte gå som en galen tupp och bevaka hur den andra lyckas.
Kan du se andra växa förbi dig utan att känna avund.
Om du kan det så har du själv vuxit som människa.
En människa som tillhör en kategori som jag själv respekterar.
Du ser dig själv som en individ och vad viktigare är, du ser andra som enskilda individer också.
Låt andra människor växa.
Det mår både du och dom bra av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar